Pekkala, Mauno (f. 27/1 1890 Sysmä, d. 30/6 1952 Hfrs), politiker och forstman, fil.kand. 1921, bror till Eino P. Han blev forstmästare 1913 och anställdes 1917 vid Forststyrelsen, var forstråd och avdelningschef där 1921-44 samt utnämndes 1944 till generaldirektör för verket efter att från 1937 ha tjänstgjort som dess tf. chef.
P. invaldes i riksdagen 1927 och blev snart en ledande gestalt inom socialdemokratiska partiet, vars högerflygel han ursprungligen tillhörde. Under andra världskriget råkade han dock i konflikt med Väinö Tanner om den förda politiken och var 1945 med om att grunda Socialistiska enhetspartiet samt anslöt sig till den folkdemokratiska riksdagsgruppen. Han sade sig dock för alltid vara socialdemokrat.
P. var lantbruksminister 1926-27, finansminister 1939-42, minister utan portfölj 1944, minister i statsrådets kansli i Paasikivis båda regeringar 1944-46 och försvarsminister i dennes andra regering 1945-46 samt stats- och andre försvarsminister i en vänster- centerregering 1946-48.
P. ledde den finländska delegationen vid fredsförhandlingarna i Paris 1947 och undertecknade följande år vänskaps- och biståndspakten med Sovjetunionen. Som statsminister förde han en energilös och försiktig politik, vilket irriterade såväl den borgerliga opinionen som de subversiva elementen i vänsterlägret.
Finlands regeringar sedan 1917
P. invaldes i riksdagen 1927 och blev snart en ledande gestalt inom socialdemokratiska partiet, vars högerflygel han ursprungligen tillhörde. Under andra världskriget råkade han dock i konflikt med Väinö Tanner om den förda politiken och var 1945 med om att grunda Socialistiska enhetspartiet samt anslöt sig till den folkdemokratiska riksdagsgruppen. Han sade sig dock för alltid vara socialdemokrat.
P. var lantbruksminister 1926-27, finansminister 1939-42, minister utan portfölj 1944, minister i statsrådets kansli i Paasikivis båda regeringar 1944-46 och försvarsminister i dennes andra regering 1945-46 samt stats- och andre försvarsminister i en vänster- centerregering 1946-48.
P. ledde den finländska delegationen vid fredsförhandlingarna i Paris 1947 och undertecknade följande år vänskaps- och biståndspakten med Sovjetunionen. Som statsminister förde han en energilös och försiktig politik, vilket irriterade såväl den borgerliga opinionen som de subversiva elementen i vänsterlägret.
Finlands regeringar sedan 1917
Pekkala, Mauno. Anses genom sitt slappa grepp om statsfinanserna ha bidragit till inflationen under de första krigsåren. Då han satt som statsminister i de politiskt instabila efterkrigsförhållandena var hans indolens dock uppenbarligen till landets fördel. Foto: Museiverket.