Procopé, Hjalmar J ohan Fredrik (f. 8/8 1889 Hfrs, d. där 8/3 1954), politiker, diplomat och affärsman, viceh. 1916, kusin till författaren Hjalmar Procopé. Han var advokat 1915-22, deltog i självständighetssträvandena under första världskriget och trädde 1918 i utrikesförvaltningens tjänst; handels- och industriminister 1920-21 och 1924 samt utrikesminister 1924-25 och 1927-31. Procopé tillhörde 1919-22 och 1924-26 svenska folkpartiets riksdagsgrupp, men utträdde ur partiet 1928. Han upprätthöll nära förbindelser med flera av agrarförbundets mest framträdande politiker och uppges även ha utövat ett visst inflytande över president Relander. Som utrikesminister arbetade Procopé för att skapa förtroendefulla relationer särskilt i umgänget med Rådsunionen och Tyskland, samt för en nordisk orientering inom den finländska utrikespolitiken. Han företrädde 1928-30 landet i Nationernas förbunds råd i Genève (ordf. vid två sessioner), där han framträdde som en förträfflig talare och med kraft försvarade de små nationernas självbestämmanderätt. Han deltog även i uppgörandet av flera viktiga handelstraktater; var vd i Finska pappersbruksföreningen 1931-39.
Procopé var därtill 1926-27 finländskt sändebud i Warszawa. Som finländsk minister i Washington 1939-44 gjorde han en värdefull insats och lyckades inledningsvis bygga upp en fond av good will för Finland. Välviljan naggades dock successivt i kanterna sedan Finland inträtt i kriget mot Sovjetunionen (som var USA:s allierade) på Tysklands sida, och slutligen måste Procopé. under förnedrande former återvända till hemlandet, sedan USA brutit de diplomatiska förbindelserna med Finland under fortsättningskrigets slutskede. Under krigsansvarighetsprocessen 1945-46 (skildrad av Procopé i boken Fällande dom som friar, 1946) tjänstgjorde Procopé som president Rytis försvarsadvokat. Han uppfattades därefter som persona non grata i hemlandet, erhöll 1946 svenskt främlingspass och var till sin död huvudsakligen bosatt utomlands. (M. Lemberg, H.J.P. som aktivist, utrikesminister och svensk partiman: Procopés politiska verksamhet till år 1926, 1985, H.J.P., en politisk biografi, 1989, fi. övers. 1994; Suomalainen diplomaatti, red. A. Mansala/J. Suomi, 2003)
Hans son, fil.mag. (1950) Victor Procopé. (1918-1998), var riksdagsman (SFP) 1958-61 och 1966-75. Han erhöll som mångårig medlem av stadsfullmäktige i Hfrs kommunalråds titel 1976.
Procopé var därtill 1926-27 finländskt sändebud i Warszawa. Som finländsk minister i Washington 1939-44 gjorde han en värdefull insats och lyckades inledningsvis bygga upp en fond av good will för Finland. Välviljan naggades dock successivt i kanterna sedan Finland inträtt i kriget mot Sovjetunionen (som var USA:s allierade) på Tysklands sida, och slutligen måste Procopé. under förnedrande former återvända till hemlandet, sedan USA brutit de diplomatiska förbindelserna med Finland under fortsättningskrigets slutskede. Under krigsansvarighetsprocessen 1945-46 (skildrad av Procopé i boken Fällande dom som friar, 1946) tjänstgjorde Procopé som president Rytis försvarsadvokat. Han uppfattades därefter som persona non grata i hemlandet, erhöll 1946 svenskt främlingspass och var till sin död huvudsakligen bosatt utomlands. (M. Lemberg, H.J.P. som aktivist, utrikesminister och svensk partiman: Procopés politiska verksamhet till år 1926, 1985, H.J.P., en politisk biografi, 1989, fi. övers. 1994; Suomalainen diplomaatti, red. A. Mansala/J. Suomi, 2003)
Hans son, fil.mag. (1950) Victor Procopé. (1918-1998), var riksdagsman (SFP) 1958-61 och 1966-75. Han erhöll som mångårig medlem av stadsfullmäktige i Hfrs kommunalråds titel 1976.