säteri, förr jordegendom som erhållit skattefrihet för att ägaren var en frälseman (
frälse). En förutsättning var dock att jorden brukades och att säteriet var välbebyggt med en "sätesbyggnad" värdig ägarens ställning. Ett s. utgjorde oftast huvudgård i ett större frälsegårdskomplex (
storgods). Ett stort antal säterier indrogs till kronan på 1680- o. 90-t. och blev berustade säterier, som innehades av de forna ägarna; en del var av krononatur, i vilket fall ägaren senare kunde köpa egendomen till skatte (
skatteköp). Adelns uteslutande besittningsrätt till säterier försvann 1864. Förändringar i beskattningsförhållandena (
grundskatter) och avskaffandet av rustningsskyldigheten 1879 avlägsnade de facto alla skillnader mellan s. och övrig jord. (G. Nikander/E. Jutikkala, Säterier och storgårdar, 1939)