Sandels, Johan August (född 31/8 1764 Stockholm, död där 22/1 1831), svensk militär, fältmarskalk (1824). Sandels härstammade från en präst- och borgarsläkt som adlades 1772. Han utbildade sig till artillerist och tjänstgjorde även vid Karelska dragonregementet. 1788 deltog han i försvaret av Olofsborg och befordrades efter kriget till överstelöjtnant och vice befälhavare för Karelska dragonerna.
Vid krigsutbrottet 1808 var S. befälhavare för Savolax fältjägare, men blev snart chef för en brigad (1 600 man), med vilken han från Uleåborgstrakten ryckte fram i riktning mot Kuopio som 12/5 intogs av en förtrupp under kapten K.W. Malm. På vägen stred han bl.a. i Pulkkila. Under försommaren rensade S. nästan hela Savolax från fiender, men måste retirera sedan den ryska insatsen av trupper mot honom fyrdubblats. Han satte sig fast vid Toivala sund 10 km n. om Kuopio och höll sig kvar där i tre månader, tills vapenstilleståndet i Lochteå framtvingade ett återtåg till Idensalmi. Där utkämpades, sedan fientligheterna på nytt brutit ut, under Sandels ledning den berömda striden vid "Virta bro" (Koljonvirta), som suggestivt skildrats av Runeberg i dikten S. i Fänrik Ståls sägner. Vid sidan av Döbeln var S. den dugligaste av de svenska fältherrarna under 1808-09 års krig.
Efter kriget upphöjdes S. till friherre 1809 och två år senare blev han president i krigskollegiet, d.v.s. krigsminister. Då den svenska armén 1813 drog ut mot Napoleon förde han befäl över en division som generallöjtnant, och under återtåget var han överbefälhavare. Han förde befälet över den andra armén som Sverige sände mot Norge 1814, upphöjdes i grevligt stånd, blev general av infanteriet och ansågs vara en av rikets herrar. Åren 1818-27 var S. ståthållare i Norge, där han fick gå en svår balansgång mellan de norska intressena för självstyre och de svenska intressena av en fungerande union. 1824 utnämndes han till krigsmarskalk. (Joachim Mickwitz)
Vid krigsutbrottet 1808 var S. befälhavare för Savolax fältjägare, men blev snart chef för en brigad (1 600 man), med vilken han från Uleåborgstrakten ryckte fram i riktning mot Kuopio som 12/5 intogs av en förtrupp under kapten K.W. Malm. På vägen stred han bl.a. i Pulkkila. Under försommaren rensade S. nästan hela Savolax från fiender, men måste retirera sedan den ryska insatsen av trupper mot honom fyrdubblats. Han satte sig fast vid Toivala sund 10 km n. om Kuopio och höll sig kvar där i tre månader, tills vapenstilleståndet i Lochteå framtvingade ett återtåg till Idensalmi. Där utkämpades, sedan fientligheterna på nytt brutit ut, under Sandels ledning den berömda striden vid "Virta bro" (Koljonvirta), som suggestivt skildrats av Runeberg i dikten S. i Fänrik Ståls sägner. Vid sidan av Döbeln var S. den dugligaste av de svenska fältherrarna under 1808-09 års krig.
Efter kriget upphöjdes S. till friherre 1809 och två år senare blev han president i krigskollegiet, d.v.s. krigsminister. Då den svenska armén 1813 drog ut mot Napoleon förde han befäl över en division som generallöjtnant, och under återtåget var han överbefälhavare. Han förde befälet över den andra armén som Sverige sände mot Norge 1814, upphöjdes i grevligt stånd, blev general av infanteriet och ansågs vara en av rikets herrar. Åren 1818-27 var S. ståthållare i Norge, där han fick gå en svår balansgång mellan de norska intressena för självstyre och de svenska intressena av en fungerande union. 1824 utnämndes han till krigsmarskalk. (Joachim Mickwitz)