von Döbeln, Georg Carl (född 29/4 1758 Västergötland, död 16/2 1820 Stockholm), militär, generalmajor (1808). D. gick efter avlagd officersexamen i fransk tjänst 1781 och stred mot engelsmännen i Indien, men återvände vid krigsutbrottet 1788 till hemlandet. I striden vid Porrassalmi 1789 fick han ett muskötskott i pannan och bar sedan den berömda svarta bindeln över såret. D. avancerade 1805 till överste och blev följande år chef för Nylands regemente, men fick inte föra mer än en bataljon i fält vid krigsutbrottet 1808 ( Finska kriget). Först sedan armén retirerat upp mot Uleåborg fick han befälet över tredje brigaden, som sommaren 1808 satte sig i rörelse söderut. Särskilt utmärkte D. sig i striderna vid Siikajoki, Nykarleby, Lappo (där han dock förlorade kontrollen över sina trupper) och Kauhajoki. Försvagad av sjukdom vann han 13/9 1808 den viktiga segern vid Jutas, som räddade den retirerande hären från att kringrännas. Över denna strid upprättade J.L. Runeberg ett lyriskt monument i dikten D. vid Jutas ( Fänrik Ståls sägner). I oktober 1808 utnämndes D. till befälhavare och vice landshövding på Åland, men tillträdde p.g.a. sjukdom inte detta befäl förrän i februari följande år. Då förstärkningar uteblev måste han uppge Åland, men lyckades dock föra sina trupper över isen till Sverige. Därefter kämpade D. i Norrland, där han efter freden hemförlovade de finländska trupperna och höll ett berömt tal till dem.
D. betraktas som en av de dugligaste Svenska befälhavarna under 1808-09 års krig. På grund av sin ledarförmåga och strategiska blick höjde han sig avgjort över de andra. Generallöjtnant 1813. (A. Söderhjelm, G.C. v. D., 1939; S.M. Waller, G.C. v. D., 1947; B. Kummel, G.C. v. D., 1998)
D. betraktas som en av de dugligaste Svenska befälhavarna under 1808-09 års krig. På grund av sin ledarförmåga och strategiska blick höjde han sig avgjort över de andra. Generallöjtnant 1813. (A. Söderhjelm, G.C. v. D., 1939; S.M. Waller, G.C. v. D., 1947; B. Kummel, G.C. v. D., 1998)