Sarkola, Lauri Asko Antero (f. 3/9 1945 Hfrs), skådespelare, teaterchef. Sarkola genomgick Svenska teaterskolan 1963-66 och var skådespelare vid Lilla teatern 1967 -97 samt teaterchef där 1974-81 och 84-97. Lasse Pöysti överlämnade 1974 Lilla teaterns chefskap åt Sarkola med motiveringen att han var en mångsidig begåvning, i besittning av visioner, känslighet, mod, seghet och dessutom flit. Sedan 1998 är han chef för Helsingfors stadsteater, som han har gjort till en "folkets teater", med bred repertoar och med publiksiffror som slagit rekord, ca 300 000 besökare om året.
Sarkola har näsa för ekonomi och statistik, är en suverän organisatör, vilket kom till synes redan på Lilla teatern. Då siffrorna började dala satsade han på publikdragande komedier och farser, en strategi han hade lärt sig av Vivica Bandler och Lasse Pöysti. Lilla teatern var till stor del självförsörjande under hans tid. På stadsteatern gäller samma recept för teaterns fem scener. Sarkola har en förmåga att förutspå "vad som ligger i tiden", för närvarande t.ex. finländsk närhistoria. Publikdragare är välgjorda musikaler (Les Miserables, Cabaret, Miss Saigon, Evita), komedier (t.ex. succén Kvartetten (som i januari 2006 gått i fyra år) med fixstjärnorna Lasse Pöysti, Kyllikki Forsell, Ritva Valkama och Pentti Siimes. Men också nya aktuella pjäser finns på repertoaren.
Sarkola som skådespelare är en av de stora, både i karaktärsroller och som farsmästare. Hans Hamlet (1985) i Benno Bessons regi blev legendarisk. Harpagon i Den girige, läkaren Ragin i Vaktmästare Nikitas teater, Gajev i Körsbärsträdgården, de Valmont i Farliga förbindelser m.fl. är oförglömliga Lilla teatern-roller. På Stadsteatern visade t.ex. roller som Albert Speer (2003) och den blygt ljuva "divan" Stephanie i farsen Diivat (2005) att krutet ännu brinner. Han har gjort flera filmroller, bl.a. Maiju Lassila i Eldsjälen (Tulipää, 1980). Erhöll professors titel 2005. - Hans son Sampo Sarkola (f. 1978) är utbildad skådespelare. Denne fick sitt verkliga genombrott 2003 i Cesaris Dostojevskij-komedi Farbrors dröm. Han har också medverkat i bl.a. Lång dags färd mot natt (2003), den irländska pjäsen Stenar i fickan (2001, 2005) och debattpjäsen Grönholms metod på Lilla teatern (2006). Var en av soldaterna i Åke Lindmans film Framom främsta linjen. (Margita Andergård)
Sarkola har näsa för ekonomi och statistik, är en suverän organisatör, vilket kom till synes redan på Lilla teatern. Då siffrorna började dala satsade han på publikdragande komedier och farser, en strategi han hade lärt sig av Vivica Bandler och Lasse Pöysti. Lilla teatern var till stor del självförsörjande under hans tid. På stadsteatern gäller samma recept för teaterns fem scener. Sarkola har en förmåga att förutspå "vad som ligger i tiden", för närvarande t.ex. finländsk närhistoria. Publikdragare är välgjorda musikaler (Les Miserables, Cabaret, Miss Saigon, Evita), komedier (t.ex. succén Kvartetten (som i januari 2006 gått i fyra år) med fixstjärnorna Lasse Pöysti, Kyllikki Forsell, Ritva Valkama och Pentti Siimes. Men också nya aktuella pjäser finns på repertoaren.
Sarkola som skådespelare är en av de stora, både i karaktärsroller och som farsmästare. Hans Hamlet (1985) i Benno Bessons regi blev legendarisk. Harpagon i Den girige, läkaren Ragin i Vaktmästare Nikitas teater, Gajev i Körsbärsträdgården, de Valmont i Farliga förbindelser m.fl. är oförglömliga Lilla teatern-roller. På Stadsteatern visade t.ex. roller som Albert Speer (2003) och den blygt ljuva "divan" Stephanie i farsen Diivat (2005) att krutet ännu brinner. Han har gjort flera filmroller, bl.a. Maiju Lassila i Eldsjälen (Tulipää, 1980). Erhöll professors titel 2005. - Hans son Sampo Sarkola (f. 1978) är utbildad skådespelare. Denne fick sitt verkliga genombrott 2003 i Cesaris Dostojevskij-komedi Farbrors dröm. Han har också medverkat i bl.a. Lång dags färd mot natt (2003), den irländska pjäsen Stenar i fickan (2001, 2005) och debattpjäsen Grönholms metod på Lilla teatern (2006). Var en av soldaterna i Åke Lindmans film Framom främsta linjen. (Margita Andergård)
Sarkola, Asko. I Lars Molins film Höjdhopparen (1981) spelade han den egensinnige Erik "Pinnen" Engman som kunde hoppa högt. Filmen drev med idrottens rekordhets.Foto: Lehtikuva Oy, K. Mäntylä.