Sibbo, fi. Sipoo, kommun i Nyland, närmast ö. om Hfrs. Areal 340 km2, invånare 17 526, varav 36,7 % svenskspråkiga (2011).
Sibbo sträcker sig som en i toppen avhuggen kil inåt land från den bergiga kusten. Kommunen omfattar i huvudsak Sibbo ås flodområde och en vidsträckt skärgård, där bl.a. den stora ön Fagerö (Fagerö 2) s. om Sibbofjärden ingår. De odlade bygderna utbreder sig kring ån som utfaller i den ca 3 km långa, fjordliknande Sibboviken. Ådalen omges av skogs- och bergsbygder med många mossar och kärr. Sjöarna är små och koncentrerade till kommunens s. delar. Vid den numera främst för varutransporter använda Borgåbanan ligger centralorten Nickby och det tidigare stationssamhället Tallmo, som numera sammanräknas med den omgivande Tallmonejden (sammanl. 1 230 inv. 2004); bland övriga samhällen märks den nybyggda tätorten Söderkulla, med ca 2 000 inv (2009), ett centrum för s. Sibbo. Det till befolkningsantalet växande Östersundom och de nya villaområden Björnsö och Landbo i s.v. ligger på det område (29 km2) som 1/1 2009 inkorporerades med Helsingfors.
I kommunen finns bl.a. lätt metallindustri och livsmedelsindustri. Störst bland företagen är Arla Ingman Oy Ab (sedan 2007 dotterbolag till Arla -Foods); f.ö. märks K. Hartwall Oy Ab (tillv. bl.a. rullpallar, gr. 1932, ca 200 anst. i Sibbo 2006) och Lival Oy Ab (elarmaturfabrik gr. 1945, 120 anst. 2003). I socknen arbetade 1781-1820 glasbruket Mariedal, som tillverkade fönster- och hushållsglas. Av de talrika herrgårdarna i Sibbo kan särskilt nämnas Eriksnäs och Söderkulla gård.
På en höjd v. om Sibbo ås mynning anlades under medeltiden (1200- el. 1300-talet) fästet Sibbesborg. Av borgen, som undersöktes första gången 1909, kvarstår i dag endast några jordvallar. Sibbo omtalas 1340 som kapell under Borgå och nämns 1425 som självständig socken; 1724-1865 var den anslagen som annex under Borgå domkyrkoförsamling. Församlingen har två kyrkor, en äldre gråstenskyrka från 1400-talet, övergiven redan på 1800-talet, och en yngre tegelkyrka, uppförd 1886 (Th. Decker). Av nyare arkitektur kan nämnas Talma golfs klubbhus (K. Wartiainen 1992). Semesterbebyggelsen, som har anor sedan sent 1800-tal, är numera ytterst omfattande; 2005 uppgick antalet fritidsbostäder i Sibbo till 2 105. Kommunen blev tvåspråkig 1953 och fick finsk majoritet 2003 på grund av en omfattande finsk inflyttning under senare delen av 1900-talet (W.E. Wessman, Boken om Sibbo, 3 bd, 1925-29, faksimil 1984; P. Nyberg/B. Åkerblom, Sibbo sockens historia, 2 bd, 1931-50; C. Kuvaja/A. Rantanen, Sibbo sockens historia fram till år 1868, 2 bd, 1994; E. Packalén, Sibbo skärgård: villor, liv, folk, 2003; S. Enbom m.fl., Skeden i Sibbos historia: från flydda tider till dagens verklighet, 2004)
Sibbo sträcker sig som en i toppen avhuggen kil inåt land från den bergiga kusten. Kommunen omfattar i huvudsak Sibbo ås flodområde och en vidsträckt skärgård, där bl.a. den stora ön Fagerö (Fagerö 2) s. om Sibbofjärden ingår. De odlade bygderna utbreder sig kring ån som utfaller i den ca 3 km långa, fjordliknande Sibboviken. Ådalen omges av skogs- och bergsbygder med många mossar och kärr. Sjöarna är små och koncentrerade till kommunens s. delar. Vid den numera främst för varutransporter använda Borgåbanan ligger centralorten Nickby och det tidigare stationssamhället Tallmo, som numera sammanräknas med den omgivande Tallmonejden (sammanl. 1 230 inv. 2004); bland övriga samhällen märks den nybyggda tätorten Söderkulla, med ca 2 000 inv (2009), ett centrum för s. Sibbo. Det till befolkningsantalet växande Östersundom och de nya villaområden Björnsö och Landbo i s.v. ligger på det område (29 km2) som 1/1 2009 inkorporerades med Helsingfors.
I kommunen finns bl.a. lätt metallindustri och livsmedelsindustri. Störst bland företagen är Arla Ingman Oy Ab (sedan 2007 dotterbolag till Arla -Foods); f.ö. märks K. Hartwall Oy Ab (tillv. bl.a. rullpallar, gr. 1932, ca 200 anst. i Sibbo 2006) och Lival Oy Ab (elarmaturfabrik gr. 1945, 120 anst. 2003). I socknen arbetade 1781-1820 glasbruket Mariedal, som tillverkade fönster- och hushållsglas. Av de talrika herrgårdarna i Sibbo kan särskilt nämnas Eriksnäs och Söderkulla gård.
På en höjd v. om Sibbo ås mynning anlades under medeltiden (1200- el. 1300-talet) fästet Sibbesborg. Av borgen, som undersöktes första gången 1909, kvarstår i dag endast några jordvallar. Sibbo omtalas 1340 som kapell under Borgå och nämns 1425 som självständig socken; 1724-1865 var den anslagen som annex under Borgå domkyrkoförsamling. Församlingen har två kyrkor, en äldre gråstenskyrka från 1400-talet, övergiven redan på 1800-talet, och en yngre tegelkyrka, uppförd 1886 (Th. Decker). Av nyare arkitektur kan nämnas Talma golfs klubbhus (K. Wartiainen 1992). Semesterbebyggelsen, som har anor sedan sent 1800-tal, är numera ytterst omfattande; 2005 uppgick antalet fritidsbostäder i Sibbo till 2 105. Kommunen blev tvåspråkig 1953 och fick finsk majoritet 2003 på grund av en omfattande finsk inflyttning under senare delen av 1900-talet (W.E. Wessman, Boken om Sibbo, 3 bd, 1925-29, faksimil 1984; P. Nyberg/B. Åkerblom, Sibbo sockens historia, 2 bd, 1931-50; C. Kuvaja/A. Rantanen, Sibbo sockens historia fram till år 1868, 2 bd, 1994; E. Packalén, Sibbo skärgård: villor, liv, folk, 2003; S. Enbom m.fl., Skeden i Sibbos historia: från flydda tider till dagens verklighet, 2004)
Sibbo. Karta Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Sibbo. Vy över centralorten Nickby. Mitt på bilden syns den nya kyrkan, uppförd 1886 (Th. Decker). T.h. om den skymtar församlingens gamla kyrka, uppförd av gråsten på 1400-t. Foto: John Koivurinta.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.