smuggling

smuggling. Bestämmelser om s. ingår i strafflagens 46:e kapitel: Den som utan behörigt tillstånd eller annars i strid med vad som stadgas eller bestäms om införsel eller utförsel, för/försöker föra in i landet eller för/försöker föra ut ur landet en vara vars införsel eller utförsel är förbjuden eller förutsätter myndighets tillstånd eller kontroll, skall för s. dömas till böter eller högst två år fängelse. Om s. är ringa skall gärningsmannen för lindrig s. dömas till böter. S. av narkotika bestraffas som narkotikabrott enligt strafflagens 50:e kapitel. Också för s. av alkoholdrycker finns det särskilda straffbestämmelser.

S. leder också till att den smugglade varan och eventuellt också hjälpmedlen, t.ex. bilen, döms förverkade till staten. Vissa tullförbrytelser, såsom när en resenär ertappas för införsel av större mängder sprit eller tobak än vad som är tillåtet och på det sättet försöker undanhålla staten acciser, behandlas som skattebedrägeribrott; i lindriga fall kan skatteförhöjning vara en tillräcklig påföljd. (Klas Weckman)

Under århundradenas lopp har olovlig införsel och utförsel av de mest varierande artiklar förekommit. T.o.m. guld (enligt uppgift upp till 2/3 av det som utvanns) uppges ha smugglats ut ur landet till Norge under den lappländska guldruschens dagar på 1800-t. En av orsakerna till att myndigheterna på 1600-t. började motarbeta de s.k. påsaryssarnas gårdfarihandel var att dessa bedrev s. genom att kringgå tullkamrarna vid gränsen. Denna s. (bl.a. av tobak och tygvaror) antog under 1700-t. synnerligen omfattande proportioner, trots kronans bemödanden att stävja den bl.a. genom stränga straff; i vissa fall stadgades t.o.m. dödsstraff.

S. över gränsälven och över havet från Sverige har bedrivits särskilt i kristider. Under de s.k. ofärdsåren kring 1900 skedde insmuggling av illegal litteratur (t.ex. Fria Ord) och av vapen (Equity och Graftonaffären). Under första världskriget smugglades för den ryska armén avsedda partier av den tyska syfilismedicinen Salvarsan över Finland till Ryssland; härigenom finansierades enligt uppgift en del av jägarrörelsens spionage- och sabotageverksamhet i Norge. På 1920-t. bedrevs en omfattande illegal handel över gränsen i ö. med vissa konsumtionsartiklar (salt, socker, tvål, tändstickor), som byttes mot bl.a. sprit; ett centrum för denna olovliga trafik var de finländska öarna i ö. delen av Finska viken. Ifrågavarande hantering upphörde 1929, sedan ett avtal om saken ingåtts mellan Finland och Sovjetunionen. Efter ryska revolutionen smugglades även konst från Petrograd till Finland.

Med Sverige träffades 1933 en överenskommelse om gemensam bevakning av Ålands hav. På 1930-t. bedrevs en lönande smuggeltrafik med kaffe från den norrländska kusten till Österbotten och n. Finland.

Den smuggelvara som har fått mest uppmärksamhet i Finland är dock alkoholen. Kort efter att landet hade vunnit sin självständighet trädde den länge förberedda förbudslagen i kraft. Totalförbudet mot försäljning och nyttjande av alkohol framkallade en s. av varken dittills eller därefter skådade proportioner; enligt en uppskattning skulle antalet aktivt involverade personer ha varit ca 160 000. S. under förbudstiden framstod inte i allmänhetens ögon som en brottslig handling; tvärtom kunde en storsmugglare som Algoth Niska få något av ett Robin Hood-skimmer över sig.

Myndigheterna stod till en början maktlösa mot denna yrkesmässiga och välorganiserade s., som inte kunde förhindras genom enstaka lagstiftningsåtgärder, t.ex. genom stiftandet av lagen om snabbgående motorfarkoster (krävde registrering av båtar, som kunde färdas med minst 12 knops hastighet, båttrafik), eller genom grundandet av en sjöbevakning. 1925 slöts den s.k. Helsingforskonventionen mellan Östersjöstaterna och Norge, som bl.a. förpliktade tullmyndigheterna i de berörda länderna att lämna varandra upplysningar om alkoholsmuggling. Ett led i kampen mot smugglingstrafiken var även den s.k. kaparlagen av 1932, som antogs först efter förbudslagens upphävande och i vissa fall möjliggjorde ingripanden mot depåfartyg (även utländska) i öppen sjö utanför Finlands tullgräns.

Upphävandet av alkoholförbudet 1932 minskade omfånget av spritsmugglingen, men s. av liknande slag förekom även senare i viss utsträckning, ända fram till slutet av 1960-t., då hanteringen upphörde främst p.g.a. att den omöjliggjorts genom ett intensifierat tullsamarbete kring Östersjön.

På senare år har s. av narkotika blivit det allvarligaste problemet, som trots energiska ansträngningar från samhällets sida och stränga straff (narkotikabrott) inte helt har kunnat bemästras. Ett växande globalt problem som även berör Finland är människohandeln, s.k. trafficking, ett illegalt näringsfång med främst kvinnor och barn, som har fått vind i seglen efter kommunismens sammanbrott i Östeuropa. (R. Pullat, Itämeren rutto: pirtun salakuljetus vuosina 1919-1939, 1993; K. Filpus, Alkoholin salakuljetus ja sen valvonta Perämeren rannikolla kieltolain aikana 1919-1932, 2001)