Svensksund, fi. Ruotsinsalmi, sund i inre farleden mellan Hfrs och Viborg, omedelbart utanför det nuvarande Kotka, känt genom två sjöslag som utkämpades där under kriget 1788-90.
Den första drabbningen vid S., som stod 24/8 1789, slutade i ett svårt nederlag för den svenska skärgårdsflottan och reträtt västerut över den dåvarande gränsen, i skydd av Svartholms fästning. Den svenska flottan under befäl av C.A. Ehrensvärd förlorade fem större och nio mindre stridsfartyg samt ca 1 500 man.
Det andra slaget vid S. 9-10/7 1790 utmynnade däremot i en för krigsutgången avgörande seger för Gustav III, som själv anförde den svenska skärgårdsflottan. Slaget utkämpades mellan två i stort sett jämstarka flottstyrkor med 14 000-17 000 mans besättning var. Den ryska flottavdelningen under befäl av prinsen av Nassau-Siegen anföll från s.o. de svenska positionerna i farleden mellan Kotka och Kutsalö, men utsattes därvid för en effektiv koncentrisk eld och hindrades sedan av vindförhållandena att retirera. De ryska förlusterna uppgick till minst 60 fartyg, de flesta större, och 3 000 man stupade; 6 500 man togs till fånga. De svenska förlusterna uppgavs till 300 stupade och sex fartyg som sjönk eller sprängdes. Slaget har betecknats som det största i Östersjöområdet under hela 1700-t., segern blev den svenska flottans sista. Den finländska marinens årsdag firas 9/7 till minne av slaget.
Ett monument över striden upprestes på ön Varissaari 1940. Genom dykningar har kanoner och annat material från sänkta fartyg bärgats vid S. sedan början av 1960-t.
Efter fredsslutet i Värälä 1790 anlades genom kejsarinnan Katarina II:s beslut på förslag av fältmarskalk A.V. Suvorov bl.a. en landfästning vid Kymmenegård (Kyminlinna, ry. Kjumengorod) och sjöfästningen Ruotsinsalmi (ry. Rotjensalm) som bas för den ryska skärgårdsflottan. Fästningen med tillhörande militärsamhälle förlades till Kotka holme med omgivande öar. Ruotsinsalmi fästning var från 1820-t. endast svagt garnisonerad och överläts 1839 till de finska civilmyndigheterna. Under Krimkriget sprängdes fästningsverken 1855 av engelsmännen och hela samhället utom den arkitektoniskt betydande rysk-ortodoxa kyrkan förstördes. Bäst bevarat av de 19 verken är det runda Fort Slava, även använt som fängelse för vissa av de upproriska s.k. dekabristerna efter 1825. (O. Nikula, Svenska skärgårdsflottan 1756-91, 1933; C.H. Ericsson, Sjömilitärer, hydrografer och fästningsbyggare: studier kring sjökriget 1788-90, 1990; S. Jägerskiöld, Gustaf III:s krig och skärgårdsflottan 1788-1790, 1990; Gustav III:s ryska krig, red. G. Arteus, 1992; Skärgårdsflottan. Uppbyggnad, militär användning och förankring i det svenska samhället 1700-1824, red. H. Norman, 2000; L. Ericson m.fl., Svenska slagfält, 2003)
Den första drabbningen vid S., som stod 24/8 1789, slutade i ett svårt nederlag för den svenska skärgårdsflottan och reträtt västerut över den dåvarande gränsen, i skydd av Svartholms fästning. Den svenska flottan under befäl av C.A. Ehrensvärd förlorade fem större och nio mindre stridsfartyg samt ca 1 500 man.
Det andra slaget vid S. 9-10/7 1790 utmynnade däremot i en för krigsutgången avgörande seger för Gustav III, som själv anförde den svenska skärgårdsflottan. Slaget utkämpades mellan två i stort sett jämstarka flottstyrkor med 14 000-17 000 mans besättning var. Den ryska flottavdelningen under befäl av prinsen av Nassau-Siegen anföll från s.o. de svenska positionerna i farleden mellan Kotka och Kutsalö, men utsattes därvid för en effektiv koncentrisk eld och hindrades sedan av vindförhållandena att retirera. De ryska förlusterna uppgick till minst 60 fartyg, de flesta större, och 3 000 man stupade; 6 500 man togs till fånga. De svenska förlusterna uppgavs till 300 stupade och sex fartyg som sjönk eller sprängdes. Slaget har betecknats som det största i Östersjöområdet under hela 1700-t., segern blev den svenska flottans sista. Den finländska marinens årsdag firas 9/7 till minne av slaget.
Ett monument över striden upprestes på ön Varissaari 1940. Genom dykningar har kanoner och annat material från sänkta fartyg bärgats vid S. sedan början av 1960-t.
Efter fredsslutet i Värälä 1790 anlades genom kejsarinnan Katarina II:s beslut på förslag av fältmarskalk A.V. Suvorov bl.a. en landfästning vid Kymmenegård (Kyminlinna, ry. Kjumengorod) och sjöfästningen Ruotsinsalmi (ry. Rotjensalm) som bas för den ryska skärgårdsflottan. Fästningen med tillhörande militärsamhälle förlades till Kotka holme med omgivande öar. Ruotsinsalmi fästning var från 1820-t. endast svagt garnisonerad och överläts 1839 till de finska civilmyndigheterna. Under Krimkriget sprängdes fästningsverken 1855 av engelsmännen och hela samhället utom den arkitektoniskt betydande rysk-ortodoxa kyrkan förstördes. Bäst bevarat av de 19 verken är det runda Fort Slava, även använt som fängelse för vissa av de upproriska s.k. dekabristerna efter 1825. (O. Nikula, Svenska skärgårdsflottan 1756-91, 1933; C.H. Ericsson, Sjömilitärer, hydrografer och fästningsbyggare: studier kring sjökriget 1788-90, 1990; S. Jägerskiöld, Gustaf III:s krig och skärgårdsflottan 1788-1790, 1990; Gustav III:s ryska krig, red. G. Arteus, 1992; Skärgårdsflottan. Uppbyggnad, militär användning och förankring i det svenska samhället 1700-1824, red. H. Norman, 2000; L. Ericson m.fl., Svenska slagfält, 2003)
Svensksund. Slaget 1790 går mot sitt slut och har utvecklat sig till ett ryskt nederlag. Slagordningen har trängts samman och fartygen utsätts för motståndarens koncentriska eld. Marin bataljmålning av J.T. Schoultz, Nationalmuseum, Stockholm. Foto: Nationalmuseum, Stockholm, Å. Lundén.