Svidja, fi. Suitia, egendom i Sjundeå 1 km n.o. om kyrkbyn. Svidja är nämnt 1420. Den förste kände ägaren var Björn Ragvaldsson (Stiernkors), häradshövding i Östra Nyland 1441-77. Godset övergick 1490 genom gifte till ätten Fleming, i vars ägo det med några avbrott förblev till 1730; ryktbarast av Flemingarna på Svidja var riksrådet Erik Fleming och hans son, riksmarsken Klas Fleming, även känd som "Svidjeklas". Erik Fleming lät uppföra ett stenhus i två våningar, som stod färdigt ca 1550. Efter en förödande brand 1758 byggdes andra våningen upp på nytt av tegel. Sin nuvarande utformning med fasader i nygotik fick byggnaden kring sekelskiftet 1900. Erik Fleming drev, på ett hemman som på 1530-talet införlivats med Svidja, Finlands första järnbruk, Svidja eller Nyby bruk, beläget vid Kvarnby fors i Sjundeå å; det nedlades troligen på 1550-talet.
Godset ägdes 1731-1815 av ätten Reuterholm och på 1800-talet av flera släkter; det tillhörde den friherrliga ätten Wrede från 1898 till 1933. Vintern 1918, under inbördeskriget, utkämpades en eldstrid mellan den vita s.k. Svidjakåren (frikårer), som hade förskansat sig i huvudbyggnaden, och en mångdubbelt starkare och bättre beväpnad röd angripare.
Staten förvärvade Svidja på exekutiv auktion 1933, sedan den dåvarande ägaren kommit på obestånd. Därefter disponerades huvudbyggnaden i tur och ordning av Frihetskrigets invalidförbund och av Krigsinvalidernas brödraförbund, som upprätthöll ett invalidhem där 1945-74. Svidja övertogs 1975 av Helsingfors universitet och tjänstgjorde från 1978 som undervisnings- och forskningsgård för mjölkhushållning. Universitetets konsistorium fattade 2005 beslut om nedläggning av denna verksamhet på Svidja, som från ingången av 2007 drivs av ett konsortium bestående av universitetet, Arbetseffektivitetsföreningen och grannegendomen Gårdskulla, som sköter åkerbruket, mjölkproduktionen och boskapen. Totalarealen är 885 ha, varav 270 ha åker. (S. Berglund, Svidjakåren, 1920; G. Nikander/E. Jutikkala, Säterier och storgårdar i Finland I, 1939; A. Brenner, Svidja, 1955; C.J. Gardberg Finländska herrgårdar, 1989)
Godset ägdes 1731-1815 av ätten Reuterholm och på 1800-talet av flera släkter; det tillhörde den friherrliga ätten Wrede från 1898 till 1933. Vintern 1918, under inbördeskriget, utkämpades en eldstrid mellan den vita s.k. Svidjakåren (frikårer), som hade förskansat sig i huvudbyggnaden, och en mångdubbelt starkare och bättre beväpnad röd angripare.
Staten förvärvade Svidja på exekutiv auktion 1933, sedan den dåvarande ägaren kommit på obestånd. Därefter disponerades huvudbyggnaden i tur och ordning av Frihetskrigets invalidförbund och av Krigsinvalidernas brödraförbund, som upprätthöll ett invalidhem där 1945-74. Svidja övertogs 1975 av Helsingfors universitet och tjänstgjorde från 1978 som undervisnings- och forskningsgård för mjölkhushållning. Universitetets konsistorium fattade 2005 beslut om nedläggning av denna verksamhet på Svidja, som från ingången av 2007 drivs av ett konsortium bestående av universitetet, Arbetseffektivitetsföreningen och grannegendomen Gårdskulla, som sköter åkerbruket, mjölkproduktionen och boskapen. Totalarealen är 885 ha, varav 270 ha åker. (S. Berglund, Svidjakåren, 1920; G. Nikander/E. Jutikkala, Säterier och storgårdar i Finland I, 1939; A. Brenner, Svidja, 1955; C.J. Gardberg Finländska herrgårdar, 1989)