tätort

tätort, befolkningscentrum, bosättningscentrum (för en noggrann definition m.m. se befolkning och bosättning). En t. kan utgöra en självständig kommun eller en del av en sådan, t.ex. kyrkbyn i en kommun på landsbygden, eller även omfatta flera kommuner. Enligt Statistikcentralen fanns i Finland 2000 sammanlagt 748 t., med en befolkning på 4 263 000 eller 82 % av landets totala folkmängd (1960: 2 487 000 inv. och 56 % av totalfolkmängden). Av dessa hade 30 en folkmängd som översteg 20 000, medan en t:s befolkning överskred en miljon (Helsingforsregionen) och ytterligare tre (Tfrs, Åbo och Uleåborg) hade fler än 100 000 invånare. Tätortsgraden anger t:s andel av hela kommunens befolkning. En tätortsgrad på över 90 % innebär att kommunen har stadsmässig bebyggelse (men inte nödvändigtvis är en stad).

Trafikmärken som utmärker t:s gränser började sättas upp 1982 enligt den detta år utfärdade vägtrafikförordningen. Särskilda trafikregler gäller inom de områden som begränsas av märkena (vägtrafikstadganden).