torv. Närmare en tredjedel av Finlands yta eller ca 10 milj. ha täcks av myrmarker (myrar). Uppodling av torvmarker har skett i stor utsträckning (mossodling). Det totala torvförrådet uppskattas till drygt 100 000 milj. m3, av vilka ca 5 000 milj. m3 kan användas för en ekonomiskt räntabel produktion med nuvarande teknik. Finlands torvtillgångar är 7-10 % av hela världens. De viktigaste torvproduktionsområdena ligger i landskapen Norra Österbotten, Södra Österbotten, Lappland och Satakunta.
T. har flera användningsområden. Den används som bränntorv, växttorv (som växtbädd i växthus) och som jordförbättringsmedel, vid kompostering och vattenrening samt som råvara till briketter, koks, pelletter, isoleringsmedel etc. Växttorv produceras i Finland sedan 1960. Växttorven inklusive torvströ har blivit en betydande exportartikel. Landets största torvproducent är statsbolaget Vapo Oy. Den finländska torvindustrin sysselsatte 2006 under högsäsong ca 6 000-8 000 personer. Torvindustriförbundet (Turveteollisuusliitto, Hfrs, gr. 1943) hade 2006 19 medlemsföretag med egen produktion.
Bränntorv har upptagits i Finland sedan 1870-t. T. har haft stor betydelse som bränslereserv under kristider, t.ex. under andra världskriget, då statsbolaget Suo Oy grundades (1943) med uppgift att producera bränntorv i stor skala. Bränntorvproduktionen ökade fram till 1952, då den uppgick till 800 000 m3, och minskade därefter på 1950- o. 60-t., så att den 1968 var endast 225 000 m3. De starkt stegrade priserna på olja på 1970-t. gjorde t. attraktiv som alternativ, inhemsk energikälla. T. används för produktion av värme och elektricitet främst i inlandet och på västkusten. Handeln med utsläppsrättigheter som påbörjades inom EU i mitten av 2000-talets första decennium försämrade dock t:s konkurrenskraft, eftersom den klassas som ett fossilt bränsle. Ur miljösynpunkt är t. ett omstritt bränsle, eftersom den enligt den gällande klassificeringen ger upphov till relativt stora utsläpp av växthusgasen koldioxid. Dessutom är torvproduktionen förknippad med negativa effekter på biodiversitet och vattenkvalitet. Statsmakten har dock genom olika åtgärder gått in för att hålla t:s andel av energiförsörjningen på den nuvarande (2006) nivån, omkring 6-7 %.
Torvforskningen i Finland har anor från senare delen av 1700-t., då flera avhandlingar om utnyttjandet av t. framlades vid Åbo akademi under P.A. Gadds och Pehr Kalms presidium. I modern tid har torvteknologin utvecklats bl.a. av Gustaf Komppa, som under andra världskriget uppfann en metod att framställa bensin och smörjolja ur t. Komppas arbete fortsattes av Albert Sundgren, som från 1948 var föreståndare för torv- och oljetekniska laboratoriet vid Statens tekniska forskningsanstalt och 1968 utsågs till ordförande i det nybildade förbundet International peat society. Oljetillverkning i industriell skala med t. som råvara har dock hittills inte varit ekonomiskt lönsam.
Bland övriga finländska torvforskare märks främst växttorvens uppfinnare, agr.o.forstdr (1952) Viljo Puustjärvi (1913-98). Han blev 1966 föreståndare för och byggde upp Satoturve Oy:s torvforskningsanstalt, som 1976 övertogs av Torvindustriförbundet. Torvforskning bedrivs vidare vid Statens tekniska forskningscentral (bl.a. vid laboratoriet för inhemska bränslen i Jyväskylä), Geologiska forskningsanstalten och flera universitet samt företag. (Turveteollisuusliitto 1876-1976, 1976)
T. har flera användningsområden. Den används som bränntorv, växttorv (som växtbädd i växthus) och som jordförbättringsmedel, vid kompostering och vattenrening samt som råvara till briketter, koks, pelletter, isoleringsmedel etc. Växttorv produceras i Finland sedan 1960. Växttorven inklusive torvströ har blivit en betydande exportartikel. Landets största torvproducent är statsbolaget Vapo Oy. Den finländska torvindustrin sysselsatte 2006 under högsäsong ca 6 000-8 000 personer. Torvindustriförbundet (Turveteollisuusliitto, Hfrs, gr. 1943) hade 2006 19 medlemsföretag med egen produktion.
Bränntorv har upptagits i Finland sedan 1870-t. T. har haft stor betydelse som bränslereserv under kristider, t.ex. under andra världskriget, då statsbolaget Suo Oy grundades (1943) med uppgift att producera bränntorv i stor skala. Bränntorvproduktionen ökade fram till 1952, då den uppgick till 800 000 m3, och minskade därefter på 1950- o. 60-t., så att den 1968 var endast 225 000 m3. De starkt stegrade priserna på olja på 1970-t. gjorde t. attraktiv som alternativ, inhemsk energikälla. T. används för produktion av värme och elektricitet främst i inlandet och på västkusten. Handeln med utsläppsrättigheter som påbörjades inom EU i mitten av 2000-talets första decennium försämrade dock t:s konkurrenskraft, eftersom den klassas som ett fossilt bränsle. Ur miljösynpunkt är t. ett omstritt bränsle, eftersom den enligt den gällande klassificeringen ger upphov till relativt stora utsläpp av växthusgasen koldioxid. Dessutom är torvproduktionen förknippad med negativa effekter på biodiversitet och vattenkvalitet. Statsmakten har dock genom olika åtgärder gått in för att hålla t:s andel av energiförsörjningen på den nuvarande (2006) nivån, omkring 6-7 %.
Torvforskningen i Finland har anor från senare delen av 1700-t., då flera avhandlingar om utnyttjandet av t. framlades vid Åbo akademi under P.A. Gadds och Pehr Kalms presidium. I modern tid har torvteknologin utvecklats bl.a. av Gustaf Komppa, som under andra världskriget uppfann en metod att framställa bensin och smörjolja ur t. Komppas arbete fortsattes av Albert Sundgren, som från 1948 var föreståndare för torv- och oljetekniska laboratoriet vid Statens tekniska forskningsanstalt och 1968 utsågs till ordförande i det nybildade förbundet International peat society. Oljetillverkning i industriell skala med t. som råvara har dock hittills inte varit ekonomiskt lönsam.
Bland övriga finländska torvforskare märks främst växttorvens uppfinnare, agr.o.forstdr (1952) Viljo Puustjärvi (1913-98). Han blev 1966 föreståndare för och byggde upp Satoturve Oy:s torvforskningsanstalt, som 1976 övertogs av Torvindustriförbundet. Torvforskning bedrivs vidare vid Statens tekniska forskningscentral (bl.a. vid laboratoriet för inhemska bränslen i Jyväskylä), Geologiska forskningsanstalten och flera universitet samt företag. (Turveteollisuusliitto 1876-1976, 1976)
torv. Torvproduktionen i Finland uppgår till 20 milj. m³ årligen och berör ca 60 000 ha myrmarker. Utvinningen av torv som förutsätter ett miljötillstånd övervakas av de lokala miljöcentralerna. Bilden är från Jouttemsuo i Limingo. Foto: Lehtikuva Oy, M. Bärman.