turistväsen

turistväsen. Turismen i Finland var till en början ideell, först efter andra världskriget växte en turistindustri upp. Redan 1887 grundades Turistföreningen i Finland (sedermera Finlands turistförbund) med uppgift att öka intresset för det egna landet, men även att sprida information om Finland i utlandet. Det dröjde dock till 1970-t. innan man i Finland började bedriva en målmedveten turistpolitik med beaktande av lokalisering, sysselsättning och marknadsföring. Ren natur, hänsyn till miljön, god organisation och liten risk för natur- eller andra katastrofer gör i dag Finland till ett attraktivt resmål.

Inom statsförvaltningen hör turismen till arbets- och näringsministeriet. Under detta lyder den 1973 inrättade Centralen för turistfrämjande (Matkailun edistämiskeskus, MEK, Hfrs), som upprätthåller turistbyråer i bl.a. London, Paris, Frankfurt, New York och Moskva samt i Japan och Kina. Centralen har till uppgift att marknadsföra samt att utveckla turismen i Finland. Den största inhemska turistorganisationen fram till 2001 var Finlands turistförbund, som detta år gick i konkurs. Samma år grundades även Turistföreningen i Finland på nytt, närmast för att värna om turismens traditioner. Marknadsföringen av inrikesturismen, d.v.s. finländares resor i eget land, handhas numera av regioner, trafikföretag och turistcentra. Viktiga speciellt för de individuella turisterna är de kommunala turistinformationsbyråerna.

Ett genombrottsår för den till Finland riktade turismen var 1952, Helsingforsolympiadens år, då landet besöktes av ca 120 000 utlänningar. Detta kan jämföras med att 2005 ca 5 miljoner i utlandet bosatta personer besökte Finland. Under början av 2000-t. har de flesta turisterna kommit från Ryssland och Sverige, med Tyskland och Estland på följande platser. En stor del av de estniska och ryska besökarna är dock dagsturister. De största intäkterna fås av besökare från Ryssland. Finlands s.k. resebalans står trots den ökande turismen till Finland på minus på grund av finländarnas starkt ökade utlandsresande, både till grannländerna och speciellt till solmål i fjärran destinationer som t.ex. Thailand. Inrikesturismen är emellertid till volymen betydligt större.

Klassiska turistmål under turismens första tid i Finland var t.ex. Imatra, Punkaharju och Koli. Insjöresorna med båt var populära liksom forsfärderna. Redan i början av 1900-t. byggdes turiststationer vid de viktigaste turistmålen och i slutet av 1930-t. fanns bl.a. ett vidsträckt nät av turiststationer i Lappland. Samtliga förstördes under eller avträddes efter kriget.

I dag är Hfrs det främsta turistmålet (Borgbacken är landets mest besökta enskilda attraktion), men stora investeringar görs i allt mer mångsidiga turistcentra i insjöområdet och speciellt Lappland (Levi, Ruka, Ylläs). Skärgården utgör till stor del ett ännu outnyttjat kapital och över huvud har utvecklingen varit långsam i Svenskfinland - Åland undantaget. Nya attraktioner och aktiviteter har utvecklats såsom rekreationsbad, golf, fiske och i Lappland besök hos julgubben (se t.ex. jul, Santa Claus' Village), safaris med motorkälke, ren eller hundspann samt skidpister och -liftar. Även om juli och för utlänningar augusti är de främsta turistmånaderna har vinterturismen procentuellt ökat mest. Speciellt sommartid är kulturturismen viktig, från lokala hembygdsevenemang till rockfestivaler. De största festspelen, som operafestspelen i Nyslott och folkmusikfestivalen i Kaustby är sedan 1968 sammanförda i kedjan Finland festivals.

Vid sidan av semester- och affärsturism har speciellt kongressturismen till Finland utvecklats med Finland Convention Bureau som ledande marknadsorganisation. Stora evenemang som ESK 1975 (Finlandiahuset, Hfrs), mötena under Finlands EU-ordförandeskap samt idrottstävlingar som VM i friidrott 1983 och 2005 (Olympiastadion, Hfrs) har profilerat Finland som konferensland. (S. Hirn/E. Markkanen, Tuhansien järvien maa, Suomen matkailun historia, 1987; årliga gränsundersökningar och statistikrapporter i MEK:s publikationsserier) ( B.P.)