Urjala (gammalt sv. namn Urdiala), kommun i Birkaland 25 km s.v. om Toijala, Västra och Inre Finlands region. Areal 475 km2, invånare 5 246 (2011).
Kommunen består till stora delar av jämn terräng, som ligger 100 -110 m ö.h. Den sluttar mot n.o., där det finns talrika backar, som höjer sig 30-40 m över omgivningen. Det högsta berget är Sokeelamminvuori (168 m ö.h.). I n. utbreder sig åkrar och skogar med insprängda moränkullar. Kommunens centrala delar avgränsas i s. av ett långsträckt dalområde. Åsen Urjalanharju börjar s. om Uurtanjärvi och sträcker sig upp mot Laukeela i n. Det viktigaste vattendraget är Tarpianjoki, som avvattnar sjöarna i kommunens centrala och sydöstra delar. De stora myrmarkerna i s.o. upptar en femtedel av landarealen. Kyrkbyn har ca 2 660 inv. (2007) och stationssamhället vid Åbobanan 1 150 inv. Bland egendomar märks Hongola och Notsjö. Den äldsta industrin i kommunen är Notsjö glasbruk, gr. 1793. Av övriga industriföretag kan nämnas Parker Hannifin Oy (200 anst. 2010, övertog 1994 Finn-Filter Oy, gr. 1964), Urjala Works Oy (gr. 2005, 87 anst. 2010) och YIT-kalusto Oy (65 anst. 2010), som alla arbetar inom metallindustrin.
Bland sevärdheter märks, utom Notsjö glasbruk, en sakristia av gråsten från 1450-talet i kyrkbyn; den ombildades 1956 till ett monument över hakkapeliterna från Urjala. Av evenemang kan nämnas de litteraturdagar ( Pentinkulman päivät) som sedan 1978 har arrangerats i Urjala, författaren Väinö Linnas födelsebygd.
Talrika fornlämningar från stenåldern har påträffats i Urjala. Socknen omtalas första gången i de historiska urkunderna 1390; 1483 lösgjordes Urjala från Sääksmäki. Huhti by var 1866-99 lägerplats för Tavastlands skarpskyttebataljon. Kaserner från den tiden står ännu kvar i trakten av stationen. Församlingens nuvarande träkyrka invigdes 1805. Invid denna restes 1950 ett monument (K. Kallio) över nyodlare i bygden. (K. Arajärvi, Urjalan historia, 2 bd, 1973-75; E. Ojanen, Urjalan seurakunnan historia, 1989; A. Oja, Urjalan talot ja isännät, 1998)
Kommunen består till stora delar av jämn terräng, som ligger 100 -110 m ö.h. Den sluttar mot n.o., där det finns talrika backar, som höjer sig 30-40 m över omgivningen. Det högsta berget är Sokeelamminvuori (168 m ö.h.). I n. utbreder sig åkrar och skogar med insprängda moränkullar. Kommunens centrala delar avgränsas i s. av ett långsträckt dalområde. Åsen Urjalanharju börjar s. om Uurtanjärvi och sträcker sig upp mot Laukeela i n. Det viktigaste vattendraget är Tarpianjoki, som avvattnar sjöarna i kommunens centrala och sydöstra delar. De stora myrmarkerna i s.o. upptar en femtedel av landarealen. Kyrkbyn har ca 2 660 inv. (2007) och stationssamhället vid Åbobanan 1 150 inv. Bland egendomar märks Hongola och Notsjö. Den äldsta industrin i kommunen är Notsjö glasbruk, gr. 1793. Av övriga industriföretag kan nämnas Parker Hannifin Oy (200 anst. 2010, övertog 1994 Finn-Filter Oy, gr. 1964), Urjala Works Oy (gr. 2005, 87 anst. 2010) och YIT-kalusto Oy (65 anst. 2010), som alla arbetar inom metallindustrin.
Bland sevärdheter märks, utom Notsjö glasbruk, en sakristia av gråsten från 1450-talet i kyrkbyn; den ombildades 1956 till ett monument över hakkapeliterna från Urjala. Av evenemang kan nämnas de litteraturdagar ( Pentinkulman päivät) som sedan 1978 har arrangerats i Urjala, författaren Väinö Linnas födelsebygd.
Talrika fornlämningar från stenåldern har påträffats i Urjala. Socknen omtalas första gången i de historiska urkunderna 1390; 1483 lösgjordes Urjala från Sääksmäki. Huhti by var 1866-99 lägerplats för Tavastlands skarpskyttebataljon. Kaserner från den tiden står ännu kvar i trakten av stationen. Församlingens nuvarande träkyrka invigdes 1805. Invid denna restes 1950 ett monument (K. Kallio) över nyodlare i bygden. (K. Arajärvi, Urjalan historia, 2 bd, 1973-75; E. Ojanen, Urjalan seurakunnan historia, 1989; A. Oja, Urjalan talot ja isännät, 1998)
Urjala lösgjordes 1483 från Sääksmäki tillsammans med Ackas och var i början av nya tiden kapell under detta; omtalas 1590 som självständig församling. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.