Vanögård, fi. Vanajanlinna, äv. Äikäälä, herrgård i Tavastehus vid stranden av sjön Katumajärvi ö. om själva staden. Under medeltiden fanns där en biskopsgård, som omtalas första gången 1329 under namnet Vanö. Vanögård var ett enstaka frälsehemman, som jämte två angränsande hemman 1919 inköptes av läkaren och industrimannen C.W. Rosenlew. Denne lät uppföra det ståtliga Vanajanlinna, ett slott i anglosaxisk stil, som byggdes 1919-24 enligt ritningar av Sigurd Frosterus. Egendomen inköptes 1941 av den tyske affärsmannen Willy Daugs (ägde Tikkakoski vapenfabrik), och övergick 1945, enligt vapenstilleståndsavtalet i september 1944, i sovjetisk besittning och köptes senare av en folkdemokratisk stiftelse, Yrjö Sirolan säätiö, som från september 1947 upprätthöll en folkakademi i huvudbyggnaden (Sirola-opisto). Folkakademin upphörde 1994, och två år senare inköptes egendomen av Tavastehus stad. På Vanögård bedrivs idag hotell- och restaurangrörelse samt ordnas bl.a. kongresser. I anslutning till hotellet finns en av Finlands mest kända golfbanor. Gårdens marker, förr drygt 500 ha, är numera styckade. (C.J. Gardberg, Finländska herrgårdar, 1989; E. Leino, Vanajanlinna, 1998)
Vanögård. C.W. Rosenlew utvidgade egendomen på 1920-talet genom köp av några granngårdar. Totalarealen översteg därmed 500 ha, vilket var en förutsättning för rätt till fri älgjakt på området. Avsikten var att gården skulle tjänstgöra som ett jaktslott, dit prominenta personer kunde inbjudas för att jaga. Foto: Museiverket, K. Dahl.