Verla

Verla, brukssamhälle i Jaala i n. Kymmenedalen, vid Verlankoski fors i Mäntyharjustråtens nedre flottningsled. En hällristning på en brant klippvägg vid forsen visar att det har funnits bosättning vid vattenstråket för flera tusen år sedan. Bruket härstammar från början av 1870-t. och består av ett träsliperi och pappfabrik, båda byggda i nyrenässans med konstfärdigt utsirade rödtegelfasader. På området finns därtill en fors med kraftverk och flera bruksbyggnader samt arbetarbostäder. Den sällsynt välbevarade helheten tjänstgör numera som museiområde och vittnar om den finländska träförädlingens tidigaste år. Det lilla pappersbruket är ett gott exempel på de småskaliga industrier, som senare slogs ihop och gjorde Kymmenedalen till landets främsta centrum för skogsindustrin. V. upptogs 1996 på UNESCOs lista över världsarv.

Det första träsliperiet i V. grundades 1872 av ingenjör Hugo Neuman (1847-1906), som två år tidigare hade köpt rätten att utnyttja vattnet i Verlaforsen. Sliperiet hann dock arbeta endast fyra år innan det brann ner. Verksamheten återupptogs 1882 av pappersmästarna Gottlieb Kreidl från Österrike och Luis Haenel från Tyskland samt köpmannen, konsuln Wilhelm Dippell från Viborg, som byggde ett nytt sliperi och pappfabrik i trä. Fabrikens torkbyggnad brann 1892, varefter en ny tork i fyra våningar byggdes helt i tegel. Arkitekt var Carl Eduard Dippell (1855-1912), bror till konsuln. P.g.a. den överhängande brandfaran i fabriken murades också nya väggar i tegel kring träsliperiet och pappfabriken 1895. De utsirade tegelfasaderna symboliserade tidens framåtsträvande anda och framhävde fabriksbyggnadernas betydelse. Också dessa fasader ritades av Dippell, som hade en framgångsrik praktik i Viborg, där han bl.a. hade ritat Viborgs nya domkyrka (1881-92). I närheten av fabriken ritade han därtill patronens bostadshus i utsirad schweizisk "snickarglädje" 1885. Byggnaden försågs 1898 med ett gaveltorn och omgavs av en magnifik park. På fabriksområdet finns också en paviljong, brandredskaps- och vagnsskjul samt magasinsbyggnader. På båda sidorna om forsen uppstod småningom ett samhälle med arbetarbostäder, bastu, kvarn, samlingslokal och butik. Fabriken hade en egen folkskola, som arbetade från 1890 fram till 1922 då den övertogs av Jaala kommun.

Huvudprodukten var vit cellulosapapp för förpackningsindustrin och boktryckerier. Pappen såldes till Ryssland, Centraleuropa och Amerika. Fabriken sysselsatte ca 140 personer, av vilka en stor del var kvinnor. Efter W. Dippells död 1906 ombildades företaget till aktiebolaget A.B. Werla Träsliperi och Pappfabrik, varefter verksamheten fortsatte oförändrad till 1920, då fabriken såldes till Kissakoski Ab. V. övertogs två år senare av Kymmene Ab och verksamheten fortsatte i samma spår i ytterligare nästan fyrtio år, tills de sista arbetarna vid bruket pensionerades.

Tillverkningsprocessen och maskinparken från sekelskiftet 1900 var praktiskt taget oförändrad när anläggningen lades ner. Verksamheten avbröts 18/7 1964 så, att alla maskiner och materialet i dess olika behandlingsskeden blev kvar på sina ursprungliga platser. V. museum invigdes 1972, exakt 100 år efter att fabriken tagits i bruk. (E. Niinikoski, V.: ett unikt industrimonument, 2005) (Patrick Eriksson)

Läs eller se mer bilder över Verla (äv. svenska sidor) på adressen http://www.verla.fi