Wikström, Emil

Wikström, Emil Erik (f. 13/4 1864 Åbo, d. 26/9 1942 Hfrs), skulptör. W. studerade vid Finska konstföreningens ritskolor i Åbo och Hfrs, sedan i Wien och Paris, där han tog intryck av den franska realismen. I dess anda utförde han bl.a. Smultronflickan (1887), som gav honom första pris i Konstföreningens dukattävling. Senare anslöt han sig till den finländska nationalromantiken i en rad välkända monumentalskulpturer, bl.a. statyerna av Elias Lönnrot (rest 1902) och J.V. Snellman (1923) i Hfrs samt Mikael Agricola-stoden (1908, jfr Pernå) i Viborg och Topeliusmonumentet (1915) i Vasa. Hans mest arbetsdryga verk var gavelfrisen till Ständerhuset i Hfrs, beställd 1893, fullbordad 1902 och avtäckt följande år. Frisen, som består av 26 olika figurer, var det största dittills utförda skulpturverket i Finland.

W:s produktion omfattade vidare bl.a. en stor mängd porträttskulpturer och dekorationsarbeten utförda åt privata beställare, t.ex. fontänskulpturer och gravmonument. Välkända är också hans lyktbärare i granit invid entrén till Helsingfors järnvägsstation (1914). På grund av att han hade talrika privatelever kom han att få stor betydelse för skulpturen i Finland under 1900-talets första decennier. På äldre dagar gjorde W. sig även känd som en framstående medaljkonstnär. Hans ateljévilla i Sääksmäki (nuv. Valkeakoski) är numera museum. Erhöll professors titel 1919. (Y. Suomalainen, Visavuoren mestari, 1948; E.W., kraft och känsla, 2002)