handelsflottan. Finlands h. har sedan mitten av 1800-t. drabbats av flera svåra kriser (Krimkriget och de båda världskrigen samt exempelvis oljekrisen 1973). Under senaste tid har h. även åderlåtits av utflaggning eller av att finländska rederier gjort nybeställningar för utländsk flagg. 2003 omfattade h. drygt 1,4 milj. bruttoton, vilket utgör 0,24 % av världshandelsflottan. Totalt omfattade handelsflottan den 31 december 2003 (alla fartyg på över 15 m i inrikes- och utrikesfart inberäknade) 626 fartyg på 1 483 711 bruttoton. Medan antalet tank-, bulk-, torr- och specialfartyg i utrikesfart under senare år har förblivit rätt konstant, minskade lastfärjorna 2003 med fem enheter och bilfärjorna med två.
Det finländska tonnaget karakteriseras av hög teknisk standard och en långt driven specialisering, som bl.a. innefattar ro-ro-fartyg, produkttankers och kryssningsfärjor. De finländska fartygen är i huvudsak sysselsatta i linjetrafik mellan Finland och utlandet. Av den totala sjöburna utrikeshandeln transporterades 2003 35,4 % på inhemska kölar. 2003 hade finländska fartyg på över 400 bruttoton i utrikesfart en medelålder på nästan 20 år, medan motsvarande medelålder i övriga EU-länder är ca 12 år.
Den finländska sjöfartsnäringen sysselsatte vid 2000-talets början ca 10 000 ombordanställda. Till landets tre redarföreningar (rederier) hör ca 25 fartygsägande företag, bland dem även industriföretag med rederiverksamhet som binäring. Sjöfolkets intressen bevakas framför allt av den FFC-anslutna Sjömans-unionen (sjömän). Medan Finland p.g.a. en lägre kostnadsnivå under mellankrigstiden utövade en viss dragningskraft på nordiska redare (se t.ex. Thordénrederierna), har i början av 2000-t. åtskilliga finländska fartyg överförts till länder med ekonomiskt förmånligare villkor för sjöfartsnäringen. Se även bl.a. isbrytare och sjöfart. (H. Vapalahti, Suomen rahti- ja matkustajalaivat 1981, 1981, Finnish illustrated list of ships 2001, 2001; P-H. Sjöström, Finnish maritime index 2002, 2002)
Det finländska tonnaget karakteriseras av hög teknisk standard och en långt driven specialisering, som bl.a. innefattar ro-ro-fartyg, produkttankers och kryssningsfärjor. De finländska fartygen är i huvudsak sysselsatta i linjetrafik mellan Finland och utlandet. Av den totala sjöburna utrikeshandeln transporterades 2003 35,4 % på inhemska kölar. 2003 hade finländska fartyg på över 400 bruttoton i utrikesfart en medelålder på nästan 20 år, medan motsvarande medelålder i övriga EU-länder är ca 12 år.
Den finländska sjöfartsnäringen sysselsatte vid 2000-talets början ca 10 000 ombordanställda. Till landets tre redarföreningar (rederier) hör ca 25 fartygsägande företag, bland dem även industriföretag med rederiverksamhet som binäring. Sjöfolkets intressen bevakas framför allt av den FFC-anslutna Sjömans-unionen (sjömän). Medan Finland p.g.a. en lägre kostnadsnivå under mellankrigstiden utövade en viss dragningskraft på nordiska redare (se t.ex. Thordénrederierna), har i början av 2000-t. åtskilliga finländska fartyg överförts till länder med ekonomiskt förmånligare villkor för sjöfartsnäringen. Se även bl.a. isbrytare och sjöfart. (H. Vapalahti, Suomen rahti- ja matkustajalaivat 1981, 1981, Finnish illustrated list of ships 2001, 2001; P-H. Sjöström, Finnish maritime index 2002, 2002)
handelsflottan. Antal fartyg och bruttodräktighet (ton) i den finländska handelsflottan 1950-2000. Diagram: Arttu Paarlahti.
handelsflottan. Antal fartyg och bruttodräktighet (ton) i den finländska handelsflottan 1960-2009. Diagram: Arttu Paarlahti.