Aminoff, Johan Fredrik

Aminoff, Johan Fredrik (f. 26/1 1756 Rilax, d. där 30/3 1842), militär och ämbetsman, generalmajor (1799). Efter studier vid Åbo akademi blev Aminoff 1770 page vid hovet, vann sedan Gustav III:s gunst och steg snabbt i de militära graderna. Han deltog med utmärkelse i kriget 1788-90 och blev kommendör för Björneborgs regemente. Efter kungens död indrogs Aminoff som gustavian i högmålsprocessen mot G.M. Armfelt och dömdes mot sitt nekande 1794 till döden, men benådades till livstids fängelse. Han rehabiliterades 1796 av Gustav IV Adolf och återfick sitt regemente 1798. I kriget 1808-09 tog han som Klingspors rådgivare vid högkvarteret ingen aktiv del. Sedan fred slutits hörde Aminoff till de första som anslöt sig till den nya regimen i Finland; var bl.a. ordförande i den delegation av finländska officerare, som 1810 av kejsaren utverkade tillstånd för befäl och underbefäl att även i fortsättningen bebo militärboställena. Han vann från början kejsarens sympati och var 1811-14 ledamot av kommittén för finska ärenden i S:t Petersburg, upphöjdes i grevligt stånd 1819 (friherre sedan 1808) samt var 1821-27 vicekansler för Åbo akademi. Där uppträdde Aminoff med stränghet och sade sig ha fosterlandets bästa för ögonen; han ville förhindra att den revolutionsanda som vaknat vid universitetet skulle sprida sig. Han ansåg sig därför bl.a. vara tvungen att som en preventiv åtgärd avskeda A.I. Arwidsson. - Aminoffs son, fil.dr (1827) Gustaf Aminoff (1803-38), tjänstgjorde vid kejsarens kansli för de finska ärendena i S:t Petersburg; hans avhandling Finska Adelns och Riddarhusets historia (1827), var den första i sitt slag. (T. Hartman, De tre gustavianerna, 1899; C. v. Bonsdorff, Opinioner och stämningar, 1918, Statsmän och dignitärer, 1921)