farleder. Finland är det land i världen som har flest kilometer utprickade f., 2003 ca 8 200 km kustfarleder och 7 800 km insjöleder, vartill kommer ett antal kanaler. Vattenlederna underhålls och utvecklas av Sjöfartsverket. F. är försedda med sammanlagt ca 26 000 säkerhetsanordningar, d.v.s. fyrar, prickar, bojar, enstavlor, radar- och randmärken.
På grund av den låga och sönderskurna kusten hör de finländska farvattnen till de mest svårframkomliga i världen, vilket ställer stora krav på farledshållningen. Kostnaderna för att bygga, underhålla och sköta de allmänna f. täcks med farledsavgifter (nuv. lag 2002) som tas ut till staten. Sjöfartsledernas stora betydelse framgår av att 70 % av Finlands import transporteras över havet och 90 % av exporten. F. betjänar därtill en omfattande småbåtstrafik (båtar), både i nytto- och rekreationssyfte. Uppgifter om f. finns på sjökort som utges av Sjöfartsverket. Se även bl.a. fyrväsen, hamnar, lotsväsen.
Den äldsta f. som omtalas i Finland är den segelled som skildras i det på latin avfattade danska itinerariet som nedtecknats av munkar i början av 1300-t. Beskrivningen återger en färdrutt som varit i bruk redan under vikingatiden. På medeltiden utmärktes viktiga f. i Finland med stenkummel och spirbåkar. Utprickningen av f. sköttes av vissa skärgårdsbor som var befriade från mantalsskatt mot att de tjänstgjorde som lotsar. (L. Sjöström, Den tusenåriga sjövägen: farleden Åbo-Stockholm, 1989; K. Toivola, Vanhoilla väylillä, 1995)
På grund av den låga och sönderskurna kusten hör de finländska farvattnen till de mest svårframkomliga i världen, vilket ställer stora krav på farledshållningen. Kostnaderna för att bygga, underhålla och sköta de allmänna f. täcks med farledsavgifter (nuv. lag 2002) som tas ut till staten. Sjöfartsledernas stora betydelse framgår av att 70 % av Finlands import transporteras över havet och 90 % av exporten. F. betjänar därtill en omfattande småbåtstrafik (båtar), både i nytto- och rekreationssyfte. Uppgifter om f. finns på sjökort som utges av Sjöfartsverket. Se även bl.a. fyrväsen, hamnar, lotsväsen.
Den äldsta f. som omtalas i Finland är den segelled som skildras i det på latin avfattade danska itinerariet som nedtecknats av munkar i början av 1300-t. Beskrivningen återger en färdrutt som varit i bruk redan under vikingatiden. På medeltiden utmärktes viktiga f. i Finland med stenkummel och spirbåkar. Utprickningen av f. sköttes av vissa skärgårdsbor som var befriade från mantalsskatt mot att de tjänstgjorde som lotsar. (L. Sjöström, Den tusenåriga sjövägen: farleden Åbo-Stockholm, 1989; K. Toivola, Vanhoilla väylillä, 1995)
Farleder. Kardinalmärkena används för utprickning utomskärs, medan lateralmärkena (sidomärkena) markerar utkanterna av farleder inomskärs. Huvudriktningen räknas från sjön in mot hamn.