frändefolkskrigen

frändefolkskrigen, benämning på krig och krigståg i Östkarelen, Estland och Ingermanland åren 1918-22 där finländare deltog, och som ibland även organiserades från finländsk sida i syfte att vinna självständighet för finskbesläktade folk bortom gränsen eller lösgöra dem från Rådsryssland och ansluta dem till den nyupprättade republiken Finland. Mera uppmärksammade företag var Aunusexpeditionen och estniska frihetskriget 1919 samt den s.k. karelska expeditionen 1921-22. Frändefolkskrigen var exempel på de s.k. efterkrigen som följde i första världskrigets spår i synnerhet i ö. Europa. Estniska frihetskriget var det enda av frändefolkskrigen som kunde föras till ett segerrikt slut.

År 1933 grundades Finska frändefolkskämparnas förbund (Suomen heimosoturien liitto) som hade till ändamål att samla alla deltagare (ca 10 000) i frändefolkskrigen och värna de gemensamma historiska minnena. Organisationen uppgav att frändefolkskrigens historia var dess främsta uppgift, men uppmärksamhet fästes även vid mindrebemedlade medlemmars ekononomiska och sociala omständigheter. Förbundet, som hade en högerextremistisk anstrykning, leddes från 1934 av överste Eero Kuussaari. Det utgav tidskriften Heimosoturi. Organisationen hörde till dem som måste upplösas efter vapenstilleståndet hösten 1944. (E. Kuussaari, Vapaustaistelujen teillä, 1957; J. Niinistö, Heimosotien historia 1918-1922, 2005)