frimureri, en lära i levnadskonst, som grundar sig på de medeltida byggargillenas tradition. Det nutida f. fick sin början i England under loppet av 1600-t. År 1717 grundades storlogen i London. Det allmänreligiösa f., som inspirerats av upplysningstidens idéer, spred sig snabbt från England och kom till Sverige 1734.
Den första logen i Finland stiftades 1756 i samband med de stora befästningsarbetena på Sveaborg. Den finska S:t Johannes Logen S:t Augustin arbetade dels i Stockholm, dels i Åbo, men flyttade senare till Hfrs. Ryktbara frimurare i Finland på 1700-t. var Gustaf Björnram och Fredrik Granatenhjelm. Logen upphörde att arbeta 1813, p.g.a. de ryska kejsarnas misstro mot hemliga sällskap. F. var från 1823 förbjudet i ryska kejsardömet. Verksamheten inom det svenska frimureriet i Finland återupptogs 1923, då den på kristen grund arbetande logen S:t Augustin återinvigdes i Hfrs. Det nuv. Stor Capitlet i Finland bildar en av nio fördelningar av Svenska frimurarorden i Stockholm.
På finskt håll kom man i kontakt med f. genom amerikafinländare, som med tillstånd av Storlogen i New York grundade logen Suomi nr 1 i Hfrs 1922. Följande år tillkom en loge i Tfrs (Tammer) och en tvåspråkig loge i Åbo (Phoenix). 1924 inordnades dessa loger i en storloge kallad Storlogen för fria och antagna murare i Finland (Suomen vapaiden ja otettujen muurarien suurloosi), som är tvåspråkig och arbetar enligt ett engelskt-amerikanskt system. Denna erkändes av storlogen i England och efter hand av storloger i andra länder, bl.a. Svenska frimurarorden. Hösten 1939 fanns fem loger, av vilka en var svenskspråkig, under Storlogen i Finland.
F. i Finland motarbetades under 1930-t. efter allmäneuropeisk förebild hetsigt av olika auktoritära eller fascistiska extremhögerkretsar. Därtill bekämpades f. energiskt av kyrkan och av försvarsmakten, som 1934 förbjöd sina befattningshavare att tillhöra en frimurarloge. F:s anseende hade kraftigt skadats av det s.k. Tattarmossmysteriet 1930, trots att förövarna i den bisarra affären på Tattarmossen n. om det dåtida Hfrs bevisligen inte hade någon anknytning till f. Även senare, främst på 1980- t., har f. utsatts för osakligt bemötande och direkt förföljelse i den finländska pressen.
De båda frimurarorganisationerna i Finland lade i början av 1941 frivilligt ned sin verksamhet, eftersom denna hade kunnat leda till komplikationer i relationerna till Tyskland under fortsättningskriget. Den återupptogs 1945. Sedan dess har det finska f. vuxit kraftigt i omfång; antalet loger är i dag ca 152 och det totala medlemsantalet ca 6 100 (2005). De båda organisationerna bedriver en omfattande välgörenhetsverksamhet, dels direkt, dels genom den finskspråkiga föreningen Humanitas och den svenskspråkiga Föreningen Granatenhjelm.
Av finländska frimurare kan nämnas Jean Sibelius (som komponerade musik för f.), Eliel Saarinen, Hjalmar Procopé, Risto Ryti, Akseli Gallen-Kallela, J.K. Paasikivi och Toivo Tarjanne. (J. Meyer, S:t Johannes logen S:t Augustin i Finland 1756-1933, 1933; A. Gräsbeck, S:t Johannes logen S:t Augustins matrikel 1762-1808, 1954; Festskrift utgiven av Föreningen Granatenhjelm, 1964; B. Landström, S:t Johanneslogen S:t Augustin 1923-1973, 1973; H. Heino, Vapaamuurarius ja kristinusko, 1987, Mihin vapaamuurari uskoo, 1995; K. Sisto, Piirteitä Suomen vapaamuurariuden historiasta, 1988; K. Huovinen, Kuusikymmentä vuotta 1930-1990 merkkimestarimuurariutta Suomessa, 1990; E. Rinne, F:s ankomst och utveckling i Sverige och i Finland, 1992; Näkymättömän temppelin rakentajat: suomalaisen vapaamuurariuden historia, red. R. Ahtokari m.fl., 1994; Suomi loosi 1 1922-1997, 1997; R. Ahtokari, Salat ja valat: vapaamuurarit suomalaisessa yhteiskunnassa ja julkisuudessa 1756 -1996, 2000)
Den första logen i Finland stiftades 1756 i samband med de stora befästningsarbetena på Sveaborg. Den finska S:t Johannes Logen S:t Augustin arbetade dels i Stockholm, dels i Åbo, men flyttade senare till Hfrs. Ryktbara frimurare i Finland på 1700-t. var Gustaf Björnram och Fredrik Granatenhjelm. Logen upphörde att arbeta 1813, p.g.a. de ryska kejsarnas misstro mot hemliga sällskap. F. var från 1823 förbjudet i ryska kejsardömet. Verksamheten inom det svenska frimureriet i Finland återupptogs 1923, då den på kristen grund arbetande logen S:t Augustin återinvigdes i Hfrs. Det nuv. Stor Capitlet i Finland bildar en av nio fördelningar av Svenska frimurarorden i Stockholm.
På finskt håll kom man i kontakt med f. genom amerikafinländare, som med tillstånd av Storlogen i New York grundade logen Suomi nr 1 i Hfrs 1922. Följande år tillkom en loge i Tfrs (Tammer) och en tvåspråkig loge i Åbo (Phoenix). 1924 inordnades dessa loger i en storloge kallad Storlogen för fria och antagna murare i Finland (Suomen vapaiden ja otettujen muurarien suurloosi), som är tvåspråkig och arbetar enligt ett engelskt-amerikanskt system. Denna erkändes av storlogen i England och efter hand av storloger i andra länder, bl.a. Svenska frimurarorden. Hösten 1939 fanns fem loger, av vilka en var svenskspråkig, under Storlogen i Finland.
F. i Finland motarbetades under 1930-t. efter allmäneuropeisk förebild hetsigt av olika auktoritära eller fascistiska extremhögerkretsar. Därtill bekämpades f. energiskt av kyrkan och av försvarsmakten, som 1934 förbjöd sina befattningshavare att tillhöra en frimurarloge. F:s anseende hade kraftigt skadats av det s.k. Tattarmossmysteriet 1930, trots att förövarna i den bisarra affären på Tattarmossen n. om det dåtida Hfrs bevisligen inte hade någon anknytning till f. Även senare, främst på 1980- t., har f. utsatts för osakligt bemötande och direkt förföljelse i den finländska pressen.
De båda frimurarorganisationerna i Finland lade i början av 1941 frivilligt ned sin verksamhet, eftersom denna hade kunnat leda till komplikationer i relationerna till Tyskland under fortsättningskriget. Den återupptogs 1945. Sedan dess har det finska f. vuxit kraftigt i omfång; antalet loger är i dag ca 152 och det totala medlemsantalet ca 6 100 (2005). De båda organisationerna bedriver en omfattande välgörenhetsverksamhet, dels direkt, dels genom den finskspråkiga föreningen Humanitas och den svenskspråkiga Föreningen Granatenhjelm.
Av finländska frimurare kan nämnas Jean Sibelius (som komponerade musik för f.), Eliel Saarinen, Hjalmar Procopé, Risto Ryti, Akseli Gallen-Kallela, J.K. Paasikivi och Toivo Tarjanne. (J. Meyer, S:t Johannes logen S:t Augustin i Finland 1756-1933, 1933; A. Gräsbeck, S:t Johannes logen S:t Augustins matrikel 1762-1808, 1954; Festskrift utgiven av Föreningen Granatenhjelm, 1964; B. Landström, S:t Johanneslogen S:t Augustin 1923-1973, 1973; H. Heino, Vapaamuurarius ja kristinusko, 1987, Mihin vapaamuurari uskoo, 1995; K. Sisto, Piirteitä Suomen vapaamuurariuden historiasta, 1988; K. Huovinen, Kuusikymmentä vuotta 1930-1990 merkkimestarimuurariutta Suomessa, 1990; E. Rinne, F:s ankomst och utveckling i Sverige och i Finland, 1992; Näkymättömän temppelin rakentajat: suomalaisen vapaamuurariuden historia, red. R. Ahtokari m.fl., 1994; Suomi loosi 1 1922-1997, 1997; R. Ahtokari, Salat ja valat: vapaamuurarit suomalaisessa yhteiskunnassa ja julkisuudessa 1756 -1996, 2000)
frimureri. Den s.k. frimurarens grav i Kajsaniemi i Hfrs, där Fredrik Granatenhjelm vilar, blomstersmyckas varje år på hans födelsedag den 1 maj. Seden härstammar åtminstone från 1908, då det hade förflutit 200 år sedan Granatenhjelms födelse. Foto: Sakari Niemi.