länsväsen, feodalväsen, beteckning för den samhällsordning som under högmedeltiden rådde i flertalet europeiska länder. Även det svenska riket hade ett länsväsen, som dock skilde sig rätt mycket från det kontinentala Europas. Med hänsyn till länsinnehavarens skyldigheter gentemot kungen framträdde efter hand i Sverige fyra former av län: 1) räkenskapslän, för vilkas inkomster innehavaren hade att redovisa, 2) avgiftslän, där han hade att erlägga en bestämd summa för besittningsrätten, 3) län på tjänst, varvid innehavaren behöll uppbörden, men var skyldig att göra kronan tjänst, och 4) pantlän, då länet getts som säkerhet för lån till kronan.
De svenska länen kunde i regel återkallas av givaren, men på 1400-talet blev det vanligt att ge län på livstid, ibland t.o.m. med ärftliga rättigheter för mottagarens släkt. Detta innebar en fara för kungamakten, och Gustav Vasa avskaffade följaktligen detta äldre länsväsen. Största delen av rikets län gavs därefter åt fogdar som räkenskapslän. Gustav Vasa skapade emellertid ett nytt och ärftligt länsväsen genom instiftandet av hertigdömen som underhåll åt sina söner, vilka utvecklade systemet och utdelade grevskap (greve) och friherreskap (friherre) samt ärftliga frälsedonationer (frälse). Detta nya länsväsen utvidgades betydligt på 1600-talet, tills reduktionen medförde dess fall i slutet av detta sekel. Om frälsedonationerna i Gamla Finland, se donationsgods.
De svenska länen kunde i regel återkallas av givaren, men på 1400-talet blev det vanligt att ge län på livstid, ibland t.o.m. med ärftliga rättigheter för mottagarens släkt. Detta innebar en fara för kungamakten, och Gustav Vasa avskaffade följaktligen detta äldre länsväsen. Största delen av rikets län gavs därefter åt fogdar som räkenskapslän. Gustav Vasa skapade emellertid ett nytt och ärftligt länsväsen genom instiftandet av hertigdömen som underhåll åt sina söner, vilka utvecklade systemet och utdelade grevskap (greve) och friherreskap (friherre) samt ärftliga frälsedonationer (frälse). Detta nya länsväsen utvidgades betydligt på 1600-talet, tills reduktionen medförde dess fall i slutet av detta sekel. Om frälsedonationerna i Gamla Finland, se donationsgods.