Gustav I (Vasa) (född 1496 eller 1497, död 29/9 1560 Stockholm), Sveriges konung från 1523. G. var i tjänst vid Sten Sture d.y:s hov, då han av Kristian II bortfördes till Danmark. Han lyckades 1520 fly, begav sig till Dalarna och reste ett uppror mot danskarna, som med Lübecks hjälp fördrevs ur riket; hösten 1523 gav sig deras sista fäste, Viborg i Karelen (om andra stridshandlingar i Finland, se bl.a. Fleming, Erik; Grabbe, Nils). G:s val till kung 1523 betecknade det svenska rikets definitiva lösgörande från Kalmarunionen och medeltidens slut.
G. var under sin långa regeringstid främst mån om att öka kungamakten och utveckla rikets styrka och välmåga. Kungens första åtgärd blev att bryta den av statsmakten oberoende katolska kyrkans makt, vilket skedde först genom Västerås recess (reformationsriksdagen i Västerås) 1527, senare genom lutherdomens införande och en sannskyldig utplundring. Klostergodsen och huvudparten av medeltidskyrkans egendom indrogs till kronan, delvis även till adeln. Härigenom fick G. medel att betala den stora skulden till Lübeck, som dessutom förskaffat sig betydande handelsprivilegier i riket. G. bröt längre fram i förbund med Danmark Lübecks och Hansans handelspolitiska dominans i den s.k. grevefejden 1533-36. Kronans inkomster ökades genom en effektiv skattläggning. Reformationen och det ökade skattetrycket ledde dock till talrika bondeuppror (Dalupproren, Dackefejden).
I Finland grundade G. 1550 Hfrs som motvikt till hansastaden Reval s. om Finska viken. Invånarna i Borgå, Ekenäs, Raumo och Ulvsby tvingades att flytta till Hfrs. G. anlade även talrika kungsgårdar för att utveckla jordbruket och drev på kolonisationen av n. Savolax, Tavastland och Österbotten. På samma gång som näringarna uppmuntrades, ställdes de under sträng kontroll. Under det resultatlösa kriget mot Ryssland 1555-57 vistades G. i Finland nästan ett helt år i spetsen för ett stort militärt uppbåd. Vasaättens rätt till Sveriges tron säkrades genom införandet av arvkungadömet i Västerås 1544. G., som var en typisk svekfull och girig renässansfurste, har både i Sverige och Finland varit föremål för en omfattande positiv mytbildning, där särskilt det landsfaderliga elementet betonats. (J. Öhquist, Das nordische Dreigestirn, 1942; S. Wikberg, G., I-II, 1944-45; I. Svalenius, G., 1950; A. Viljanti, G:s ryska krig 1554-57, 2 bd, 1957; S. Lundkvist, G. och Europa, 1960; M. Roberts, G., 1970; L-O. Larsson, G.: landsfader eller tyrann, 2002)
G. var under sin långa regeringstid främst mån om att öka kungamakten och utveckla rikets styrka och välmåga. Kungens första åtgärd blev att bryta den av statsmakten oberoende katolska kyrkans makt, vilket skedde först genom Västerås recess (reformationsriksdagen i Västerås) 1527, senare genom lutherdomens införande och en sannskyldig utplundring. Klostergodsen och huvudparten av medeltidskyrkans egendom indrogs till kronan, delvis även till adeln. Härigenom fick G. medel att betala den stora skulden till Lübeck, som dessutom förskaffat sig betydande handelsprivilegier i riket. G. bröt längre fram i förbund med Danmark Lübecks och Hansans handelspolitiska dominans i den s.k. grevefejden 1533-36. Kronans inkomster ökades genom en effektiv skattläggning. Reformationen och det ökade skattetrycket ledde dock till talrika bondeuppror (Dalupproren, Dackefejden).
I Finland grundade G. 1550 Hfrs som motvikt till hansastaden Reval s. om Finska viken. Invånarna i Borgå, Ekenäs, Raumo och Ulvsby tvingades att flytta till Hfrs. G. anlade även talrika kungsgårdar för att utveckla jordbruket och drev på kolonisationen av n. Savolax, Tavastland och Österbotten. På samma gång som näringarna uppmuntrades, ställdes de under sträng kontroll. Under det resultatlösa kriget mot Ryssland 1555-57 vistades G. i Finland nästan ett helt år i spetsen för ett stort militärt uppbåd. Vasaättens rätt till Sveriges tron säkrades genom införandet av arvkungadömet i Västerås 1544. G., som var en typisk svekfull och girig renässansfurste, har både i Sverige och Finland varit föremål för en omfattande positiv mytbildning, där särskilt det landsfaderliga elementet betonats. (J. Öhquist, Das nordische Dreigestirn, 1942; S. Wikberg, G., I-II, 1944-45; I. Svalenius, G., 1950; A. Viljanti, G:s ryska krig 1554-57, 2 bd, 1957; S. Lundkvist, G. och Europa, 1960; M. Roberts, G., 1970; L-O. Larsson, G.: landsfader eller tyrann, 2002)
Gustav I (Vasa) är i Finlands historia främst känd som grundaren av Hfrs. Åbo Akademis bildsamlingar.