Houtskär

Houtskär, fi. Houtskari, kapellförsamling och f.d. kommun längst västerut i den åboländska skärgården, ingår sedan 1/1 2009 i staden Pargas stad (2009-11 med namnet Väståboland). Vid kommunsammanslagningen uppgick kommunens areal till 121 km2 och invånarantalet till 621 (2008).

H., som i v. och s.v. sträcker sig till Skiftet, består av över 700 namngivna öar, holmar och klippor. Fritidsbosättningen är tät, och många av de större öarna är fortfarande bebodda året om. H. ingår i sin helhet i Skärgårdshavets biosfärområde och delvis i Skärgårdshavets nationalpark.

H. fick färjeförbindelse med grannkommunen Korpo 1961 (Skärgårdens ringväg). Inom H. har bygdevägsnätet utvecklats och färjeförbindelse finns till de stora öarna Mossala, Kivimo och Saverkeit. Förbindelsebåtar trafikerar linjen H.-Iniö under öppet vatten-säsongen. Bland näringarna märks jordbruk, fiskodling och småskalig turism. Fisket som förr hade stor betydelse är numera en binäring till lantbruket. Föreningen Houtskärs allmogeseglare bildades 1969 för att upprätthålla den sekelgamla traditionen av segling med allmogebåtar. Av sevärdheter kan nämnas ett skärgårdsmuseum inkluderande båtmotormuseum m.m. (invigt 1997). Bland inrättningar märks Houtskärs kyrkliga folkhögskola, gr. 1939, likaså belägen i kyrkbyn Näsby. Försvarets områden på Jungfruskär överfördes 2000 till Skärgårdshavets nationalpark.

H. omnämns 1554 som kapell under Korpo och bildade egen församling 1865. Träkyrkan, som uppfördes 1703, totalrenoverades 1974-75. Kring sekelskiftet 1900 hade kommunen ca 2 000 invånare, men sedan dess har invånarantalet minskat kraftigt på grund av en betydande utflyttning av unga personer under tiden efter andra världskriget. (D. Gräsbeck, Undrens väg: En bok om H., 1959; En bok om H. 1-2, red. B. Mårtensson, 1997-2000)