Imatra

Imatra, fors

Imatra, stad i Södra Karelen vid Vuoksens utlopp ur Saimen, Södra Finlands region. Areal 155 km2, invånare 28 540 (2010).

Imatra upptar en smal remsa land mellan östgränsen och Saimen. Genom stadens n. delar löper Yttre Salpausselkä, s. därom utbreder sig svagt kuperade lerslätter. Bosättning uppstod tidigast utmed Vuoksen, där stora skogsindustrianläggningar tillkom mot slutet av 1800-talet. Den villadominerade bebyggelsen har senare, särskilt efter andra världskriget, brett ut sig 2-3 km i östlig och västlig riktning från älven. Inom stadens område har flera separata tätortsområden uppstått, bl.a. Imatrankoski, Tainionkoski och Vuoksenniska. Mönster för byggnadsverksamheten på orten 1953-63 var en generalplan uppgjord av Alvar Aalto. En senare antagen centrumplan förlade Imatras administrativa centrum till Mansikkala på v. älvstranden, s. om Mansikkakoski bro (längd 538 m, invigd 1973). Där ligger nu stadshuset (A. Sipinen/M. Hetzer, 1967-70), ett kulturcentrum (A. Sipinen, 1986), ett kanslihus (K. & S.Paavilainen, 1990) och centraltrafikterminalen (K. Tiihonen, 1976-77; E. Jouhki, 2000). Aalto gestaltade även kyrkan i Vuoksenniska (1957), en skapelse som smälter väl in i den industriella omgivningen. Av övriga sevärdheter kan nämnas ett gammalt hyreshus av trä i Tainionkoski som 1975 inrättades till museum i avsikt att belysa hur arbetarnas bostadsförhållanden utvecklats från slutet av 1800-talet till 1960-talet. Tainionkoski kyrka (Y. Vaskinen, 1932), som var Imatra församlings enda kyrka då den grundades 1949, är fortfarande huvudkyrka för församlingen.

Stadens näringsliv domineras av den tunga industrin, inom vilken Stora Enso Abp:s fabriker vid Kaukopää och Tainionkoski, som tillsammans sysselsätter 1 400 personer (2010), intar en framträdande plats. Den tredje största arbetsgivaren efter Imatra stad är Ovako Bar Oy Ab (till 2005 Imatra Steel). Även gränsbevakningsväsendet är en betydande arbetsgivare i kommunen. Imatra fick järnvägsförbindelse första gången 1890 (från Viborg); den nuvarande banan från Villmanstrand togs i bruk 1937. Immola flygfält besöktes under fortsättningskriget av Adolf Hitler, som 4/6 1942 anlände till Finland för att gratulera marskalk Mannerheim på dennes 75-årsdag. Staden har ett rikt kulturliv med bl.a. konstmuseum (gr. 1951), kulturhistoriskt stadsmuseum (öppnat 1990 i Neitsytniemi gård), och stadsteater. Vid Vuoksens strand anlades 2001 en äppelträdspark där alla 256 äppelträd är uppkallade efter år 2000 födda Imatrabor. Staden är vidare förläggningsort för Sydöstra Finlands gränsbevakningsavdelning och gränsskolan, som sedan 1964 arbetar där. På garnisonsområdet i Immola finns även ett gränsmuseum.

Imatra omtalas första gången 1541 i de historiska urkunderna. Det ingick ursprungligen i Jääskis storsocken, men överfördes 1572 till den nybildade Ruokolax socken. Forsen uppmärksammades som sevärdhet i mitten av 1700-talet och blev under det följande seklet en av landets främsta turistattraktioner. Ortens industriella utveckling, som tog sin början vid Tainionkoski på 1890-t., fortsatte i stegrad takt sedan kraftverket tagits i bruk i slutet av 1920-talet. Runt forsen finns Finlands äldsta naturpark, Imatran kruununpuisto, gr. 1842 på initiativ av Nikolaj I. Imatra bildades 1948 som köping av byar som avskilts från Ruokolax och Joutseno kommuner och av de delar av Jääskis kommun som efter vapenstilleståndet 1944 hörde till Finland. Stad blev orten 1971. I början av 2000-talet utreddes för- och nackdelarna med en eventuell sammanslagning av kommunerna Imatra, Joutseno, Rautjärvi och Villmanstrand, det s.k. Saimenstadsprojektet. På grund av invånarnas svaga stöd för en kommunsammanslagning övergavs planerna i början av 2004. (A. Ylönen m.fl., Jääsken kihlakunnan historia, 3 bd, 1957-92; Imatran kirja, red. A. Talkka, 1997)