jämställdhet syftar på lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män. J. kan ses som ett värde som har sin idéhistoriska bakgrund i den franska revolutionens tankar om alla individers lika värde (jämlikhet). Rösträttsfrågan var en av de första jämställdhetsfrågorna i Finland (kvinnorörelsen). Kravet på lika lön för likvärdigt arbete och kravet på lika förutsättningar för kvinnor och män på arbetsmarknaden är fortsättningsvis viktiga mål för jämställdhetsarbetet. Diskriminering på grund av kön innebär bland annat att kvinnor och män i arbetslivet försätts i olika ställning på grund av föräldraskap, familjeansvar eller av någon annan orsak som hänför sig till arbetstagarens kön.
J. kan ses som politik och förknippas då med kvinnorörelsen. På 1960-t. uppkom jämställdhetsrörelsen i Finland och då blev begreppet j. i hög grad en fråga om samhälleliga relationer mellan kvinnor och män. Den andra vågens kvinnorörelse introducerade också en debatt om könsroller som länge har påverkat tankarna om j., kvinnligt och manligt. J. blev ett politiskt mål på det internationella planet på 1970-t. då FN utlyste år 1975 som det internationella kvinnoåret. FN:s konvention (Convention on the elimination of all forms of discrimination against women, CEDAW) från 1979 är riktad mot alla former av diskriminering av kvinnor. Finland ratifierade konventionen 1986.
På det nordiska planet bedrivs jämställdhetsarbete genom de nordiska jämställdhetsministrarna (MR-JÄM) och den nordiska ämbetsmannakommittén för jämställdhetsfrågor (ÄK-JÄM). Deras uppgift är att bereda och verkställa det mellanstatliga jämställdhetssamarbetet. Under de senaste åren har de nordiska länderna och nordiska ministerrådet inlett en process för att integrera köns- och jämställdhetsperspektiv (s.k. gender mainstreaming) i all verksamhet.
I Finland grundades delegationen för jämlikhetsärenden 1972. Den är ett statligt organ som har till uppgift att följa och främja förverkligandet av jämlikhet i samhället. 1972 stiftades lagen om kommunal dagvård som var viktig för att ge lika möjligheter på arbetsmarknaden. 1987 kom lagen om j. mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen).
J. ingår också i det europeiska samarbetet. Den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter inbegriper j. mellan kvinnor och män. Europarådet har en styrkommitté för j. mellan kvinnor och män (CDEG). Den är grundad 1992 och har medlemmar från 43 länder. Målet för styrkommittén är bland annat att göra familjeplanering accepterad, förbjuda handeln med kvinnor/människor för sexuellt utnyttjande, förebygga våld mot kvinnor, öka toleransen för kulturella skillnader och eliminera rasism.
Det är viktigt att jämställdhetspolitiken visar vilka samhälleliga problem den jobbar med. I Finland är arbetsmarknaden uppdelad i mans- och kvinnobranscher. Detta syns i att endast en av tio (9 %) finländare arbetar i branscher där arbetstagarna består av ungefär lika många kvinnor som män. Trots jämställdhetslagen och internationella konventioner har jämställdhetspolitiken inte nått sina mål med lika lön för lika eller likvärdigt arbete. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är fortsättningsvis ca 19 % till männens fördel. Löneskillnaderna kan inte enbart förklaras med arbetsmarknadens könsuppdelning, kompetens eller utbildningsnivå, löneskillnaderna är också en direkt följd av kön.
Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och ett hinder för j. Statistik från 1998 visar att över 40 % av alla finländska kvinnor har utsatts för fysisk misshandel eller sexuellt våld, eller hot om sådana gärningar. Var femte kvinna har utsatts för våld i sitt nuvarande parförhållande. 90 000 kvinnor blir årligen offer för fysiskt våld i en nära relation. (Katriina Honkanen)
J. kan ses som politik och förknippas då med kvinnorörelsen. På 1960-t. uppkom jämställdhetsrörelsen i Finland och då blev begreppet j. i hög grad en fråga om samhälleliga relationer mellan kvinnor och män. Den andra vågens kvinnorörelse introducerade också en debatt om könsroller som länge har påverkat tankarna om j., kvinnligt och manligt. J. blev ett politiskt mål på det internationella planet på 1970-t. då FN utlyste år 1975 som det internationella kvinnoåret. FN:s konvention (Convention on the elimination of all forms of discrimination against women, CEDAW) från 1979 är riktad mot alla former av diskriminering av kvinnor. Finland ratifierade konventionen 1986.
På det nordiska planet bedrivs jämställdhetsarbete genom de nordiska jämställdhetsministrarna (MR-JÄM) och den nordiska ämbetsmannakommittén för jämställdhetsfrågor (ÄK-JÄM). Deras uppgift är att bereda och verkställa det mellanstatliga jämställdhetssamarbetet. Under de senaste åren har de nordiska länderna och nordiska ministerrådet inlett en process för att integrera köns- och jämställdhetsperspektiv (s.k. gender mainstreaming) i all verksamhet.
I Finland grundades delegationen för jämlikhetsärenden 1972. Den är ett statligt organ som har till uppgift att följa och främja förverkligandet av jämlikhet i samhället. 1972 stiftades lagen om kommunal dagvård som var viktig för att ge lika möjligheter på arbetsmarknaden. 1987 kom lagen om j. mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen).
J. ingår också i det europeiska samarbetet. Den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter inbegriper j. mellan kvinnor och män. Europarådet har en styrkommitté för j. mellan kvinnor och män (CDEG). Den är grundad 1992 och har medlemmar från 43 länder. Målet för styrkommittén är bland annat att göra familjeplanering accepterad, förbjuda handeln med kvinnor/människor för sexuellt utnyttjande, förebygga våld mot kvinnor, öka toleransen för kulturella skillnader och eliminera rasism.
Det är viktigt att jämställdhetspolitiken visar vilka samhälleliga problem den jobbar med. I Finland är arbetsmarknaden uppdelad i mans- och kvinnobranscher. Detta syns i att endast en av tio (9 %) finländare arbetar i branscher där arbetstagarna består av ungefär lika många kvinnor som män. Trots jämställdhetslagen och internationella konventioner har jämställdhetspolitiken inte nått sina mål med lika lön för lika eller likvärdigt arbete. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är fortsättningsvis ca 19 % till männens fördel. Löneskillnaderna kan inte enbart förklaras med arbetsmarknadens könsuppdelning, kompetens eller utbildningsnivå, löneskillnaderna är också en direkt följd av kön.
Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och ett hinder för j. Statistik från 1998 visar att över 40 % av alla finländska kvinnor har utsatts för fysisk misshandel eller sexuellt våld, eller hot om sådana gärningar. Var femte kvinna har utsatts för våld i sitt nuvarande parförhållande. 90 000 kvinnor blir årligen offer för fysiskt våld i en nära relation. (Katriina Honkanen)