Juva, Mikko Einar (f. 22/11 1918 Karleby, d. 1/1 2004 Åbo), kyrkoman, historiker och politiker, fil.dr 1950, teol.dr 1955, son till Einar Juva. Han var 1957-62 professor i Finlands historia vid Åbo universitet och 1962-78 professor i Finlands och Skandinaviens kyrkohistoria vid Helsingfors universitet, vars prorektor han var 1968-71, rektor 1971-73 och kansler 1973-78. Som universitetsman motarbetade han energiskt de under studentrevoltens dagar framförda kraven på en radikal reform av universitetens förvaltning.
Juva var riksdagsman 1964-66 och ordförande för liberala folkpartiet 1966-68 samt ordförande i Lutherska världsförbundet 1970-77. Han valdes 1978 till ärkebiskop men möttes av kritik från högkyrkligt, konservativt håll och trädde tillbaka redan 1982 i frustration över en omänsklig arbetsbörda, som han ansåg att berodde på brister i den kyrkliga organisationen, vilka han förgäves hade sökt åtgärda. Bland Juvas arbeten märks en avhandling om Finlands bildade klass under den religiösa liberalismens brytningstid 1848-69 (1950) och verket Suomen kansan historia (5 bd, 1964-67), som han utgav tillsammans med fadern. Memoarboken Seurasin nuoruuteni näkyä utkom 1995.
Juva var riksdagsman 1964-66 och ordförande för liberala folkpartiet 1966-68 samt ordförande i Lutherska världsförbundet 1970-77. Han valdes 1978 till ärkebiskop men möttes av kritik från högkyrkligt, konservativt håll och trädde tillbaka redan 1982 i frustration över en omänsklig arbetsbörda, som han ansåg att berodde på brister i den kyrkliga organisationen, vilka han förgäves hade sökt åtgärda. Bland Juvas arbeten märks en avhandling om Finlands bildade klass under den religiösa liberalismens brytningstid 1848-69 (1950) och verket Suomen kansan historia (5 bd, 1964-67), som han utgav tillsammans med fadern. Memoarboken Seurasin nuoruuteni näkyä utkom 1995.
Juva, Mikko. Gjorde en unik karriär som förde honom till höga poster där det blåste hårt. Foto: Lehtikuva Oy, M. Kainulainen.