Kajaneborg

Kajaneborg, fi. Kajaanin linna, fäste i nuvarande Kajana stad, anlades 1604-19 vid forsen Ämmäkoski på en holme i Kajana älv. Arbetena leddes av ståthållaren i Österbotten och dennes efterträdare. Borgen fullbordades dock först under Per Brahes förvaltning efter ett andra byggnadsskede 1661-66. Den hade formen av en pil med spetsen vänd mot strömmen och omgavs av en 9,5 m hög och 3,5 m tjock mur, som i ö. och v. ändan slutade med ett runt kanontorn.

Fästningen användes som fängelse långt innan den hade blivit färdig; där satt bl.a. Johannes Messenius (1616-36) och Lars Wivallius (1634-41) inspärrade. Den hade som huvudsaklig uppgift att hindra ryska infall längs Uleåvattendragen och sålunda trygga den svenska Ishavspolitiken. Under det s.k. vadmalskriget 1712 (Kajana län) räddade fästningen genom sin blotta existens n. delen av staden från förstörelse. 1716 blev kommendanten J.H. Fieandt tvungen att kapitulera inför en stor övermakt, varefter borgen demolerades. Den fick förfalla fullständigt under frihetstiden. Ruinerna grävdes fram 1937 och har senare iståndsatts i flera etapper, senast i början av 1980-t. (H. Gebhard, Kajaanin linnasta, 1887; Keski- ja Pohjois-Suomen rauniolinnat, 1978; R. Heikkinen, Vuolaan virran vaiheita: Kajaaninjoen ja sen rantamien elämää, 1991; C.J. Gardberg, Finlands medeltida borgar, 1993)