Kristinestad

Kristinestad, fi. Kristiinankaupunki, stad i Österbotten, Västra och Inre Finlands region. Areal 683 km2, invånare 7 157 varav 56,1 % svenskspråkiga (2010).

Den äldsta delen av stadens centrum är belägen på den numera landfasta Koppön vid mynningen av Tjöck å. En nyare stadsdel har uppkommit på ö. sidan av Stadsfjärden, över vilken en 320 m lång stenbro leder (byggd 1840-45). Kristinestad är den enda av Finlands äldre städer som aldrig härjats av eld och kan därför uppvisa en ålderdomlig, genuin idyll. Den ursprungliga staden på en strandsluttning har mestadels röda trähus, buktande gator och smala gränder, bl.a. den berömda Kattpiskargränden. Av byggnader kan där nämnas Ulrika Eleonorakyrkan (invigd 1700), det likaså på 1700-talet vid torget uppförda stadshotellet (som i dag inrymmer kontor), rådhuset (E.B. Lohrmann, 1858), den i tegel uppförda nya kyrkan (J. Ahrenberg, 1897) och det monumentala f.d. Svenska samlyceet (L. Sonck, 1925). Stadens sjöfartsmuseum invigdes 1983. Ett annat känt museum inom stadens område är friluftsmuseet på hembygdsgården Kilen i Sideby.

Till Kristinestad hör även vidsträckta områden av landsbygdskaraktär, sedan kommunerna Lappfjärd, Sideby och Tjöck inkorporerats med staden 1973. Den sträcker sig härigenom inemot 50 km från Kaskö i n. till Sastmola i s. Kustslätterna i Kristinestad genomflyts av bl.a. Tjöck å, som utfaller i viken vid stadens centrum, och av Lappfjärds å, som är en av v. Finlands få återstående rena vattendrag. I den tätt bebyggda ådalen ligger bl.a. Lappfjärds kyrkby, med sina 1 900 inv. (2000) den näststörsta tätorten inom staden; den är belägen invid riksväg 8 en dryg halvmil s.o. om centrum. Lappfjärds kyrka, uppförd i rött tegel med byggnadsåret 1851 (E.B. Lohrmann), är en av de största på landsbygden i Finland: den rymmer ca 3 000 personer. Den nya kyrkan i Sideby är uppförd 1972.

Över ån och slätten n.o. om Lappfjärds kyrkby höjer sig de mäktiga Bötombergen, där ett vintersportcentrum inrättats. På 1990-t. gjordes den sensationella upptäckten av en grotta med spår av föristida bosättning (Varggrottan).

Lantbruket i Kristinestad är i tämligen stor utsträckning inriktat på s.k. specialodling av vissa produkter (potatis, morötter, tomater m.m.). Säsongen 2004 fanns i Kristinestad 180 potatisodlare som stod för ca 25 % av landets totala produktion av potatis. Potatisodlingsarealen är totalt ca 2 500 ha. Industrin har gått starkt framåt sedan kommunsammanslagningen och omfattar bl.a. metall-, livsmedels- och träindustri; bland företag märks Stora Enso Packaging Oy (tillv. wellpappförpackningar, 56 anst. 2009) och Nordautomation Oy (gr. 1991, 30 anst. 2004), Nordens ledande tillverkare av timmerhanteringsteknik, som ingår i en svensk koncern. Därtill finns Kone-Ketonen Oy (tillv. skogsprocessorer, gr. 1984, 35 anst. 2004) samt potatis- och grönsaksförpackaren och partihandeln Pom-Frit (ca 30 anst. 2004), som ägs av Närpesföretaget Botnia grönsaker. En betydande industriell inrättning är även Pohjolan Voimas ångkraftverk (invigt 1974, 85 anst. 2004) på Björnön, där bolaget sedan 2004 även driver tre vindmöllor á 1 MW. Bland inrättningar märks Bottenhavets sjukhus, invigt 1967, som sedan 2005 ingår i Vasa centralsjukhus. Av läroanstalter kan nämnas Lappfjärds folkhögskola, gr. 1907, som sedan 1.8.2008 utgör en del av läroinrättningen Axxell. I staden utkommer Suupohjan Sanomat (2-dagars, upplaga 4 239 ex. 2009), landskapets äldsta finskspråkiga tidning, gr. 1897. Detta år började även Syd-Österbotten utkomma i staden, men denna tidning fick 1980 Närpes som utgivningsort.

K. valdes våren 2011 som första finländska stad till medlem av det internationella Cittaslow-nätverket. Cittaslow-rörelsen, som startade 1999 I Italien, har befrämjandet av lokalproducerad mat, lugn livsrytm urban särart och hållbar utveckling som sina huvudmålsättningar.

Den äldsta socknen inom det nuvarande Kristinestad är Lappfjärd, som är nämnt 1303, blev kapell under Närpes 1594 och bildade egen församling 1607. Sideby blev 1785 kapell under Lappfjärd och 1860 självständig församling.

Staden Kristinestad grundades 1649 av Per Brahe och fick sitt namn antingen efter grevens maka eller drottning Kristina. Den växte till en början långsamt och hade på 1770-talet endast något över 500 inv. Sedan Kristinestad 1792 erhållit stapelrättigheter, började en period av storartad utveckling för stadens sjöfart och skeppsbyggeri: Kristinestad var i mitten av 1800-talet en av landets främsta sjöfartsstäder, och stadens varv sysselsatte tidtals upp till 800 arbetare. Dess glanstid inföll ca 1840-80; tillkomsten av Vasabanan på 1880-talet ledde till att den fick se sin handel starkt reducerad. Sjöfarten var dock en faktor att räkna med fram till 1910, varefter Kristinestad inte längre förmådde konkurrera med Vasa och Björneborg. Inte heller järnvägen Kristinestad-Seinäjoki (invigd 1912) kunde framkalla en förändring.

Tjöck kommun, som fram till 1921 hette Kristinestads landskommun, upprättades 1868. Genom kommunsammanläggningen i början av 1970-talet tredubblade staden sin folkmängd och utvidgade sin areal från 35 km2 till 678 km2. Trakten rymmer på en del krigiska minnen bl.a. från stora ofredens, finska krigets och Krimkrigets dagar. Sommaren 1808 böljade striderna fram och tillbaka genom nejden; drabbningar stod bl.a. vid Ömossa i Sideby (Schwerin, Wilhelm von). (Kristinestads historia, 1915; A. Mäkelä m.fl., Kristinestads historia 1, 1984; L. Nystén, Blad ur Kristinestads sjöfarts historia, 1949; C. Norrvik, Stad under segel: K:s sjöfart efter 1809, 1999)