Linder, Hjalmar Constantin (f. 27/4 1862 Hfrs. d. 4/6 1921 Frankrike), godsägare och industriman, viceh. 1889, son till Constantin Linder. Under studieåren rörde han sig i författar- och konstnärskretsarna i Helsingfors. Han var från 1889 anställd vid ministerstatssekretariatet i S:t Petersburg, därefter 1893-95 advokat i Tammerfors; blev kring sekelskiftet genom köp och arv innehavare av Nääs, Svartå, Laxpojo m.fl. egendomar efter farbrodern Fridolf Linder. Han inrättade 1902 ett träsliperi på Svartå bruk (där han även genomförde en rad framsynta sociala reformer, bl.a. åttatimmarsdagen 1903), lät 1906 uppföra en cellulosafabrik i Lojo och förvärvade 1916 aktiemajoriteten i Högfors bruk och ett närbeläget träsliperi. Linders besittningar omfattade totalt ca 50 000 ha jord. Som en av landets förmögnaste män utvecklade Linder ett i Finland sällan skådat magnatliv; han importerade bl.a. en av de första bilarna till landet (bilism). Han hade tidigare än många andra företagsledare insett att en nöjd arbetare är företagets bästa resurs, men var ingalunda eftergiven när det gällde arbetsprestationerna.
Linder vistades uppenbarligen på sin f.d. svåger Gustaf Mannerheims - han hade 1896-99 varit gift med dennes syster Sophie - inrådan i Sverige under de första månaderna av 1918. Efter återkomsten till hemlandet protesterade han i en insändare i Hufvudstadsbladet ("Nog med blodbad") mot behandlingen av de röda, vilket väckte stor förtrytelse i vita kretsar.
Linder avyttrade 1918-19 alla sina tillgångar och flyttade till Sverige, där han först slog sig ned i Norrland för att göra en ny industrimannakarriär. Allt han företog sig misslyckades dock, och senare köpte han Hjularöds slott i Skåne, där han blev sedd över axeln av den lokala aristokratin. Stiftade 1919 en professur i konsthistoria vid Helsingfors universitet och donerade en del av sin dyrbara tavelsamling till Finska konstföreningen. Dog utblottad för egen hand i Marseille. (Finländska gestalter VI, 1967)
Hans halvbror, överste (1915) Paul Linder (1873-1940), gjorde från 1894 karriär i Ryssland och tjänstgjorde bl.a. vid ett gardesulanregemente, deltog som chef för en maskingevärsskvadron i rysk-japanska kriget 1904-05 och tog avsked 1907. Under första världskriget förde han befälet över ett kosackregemente. Utgav boken Keisarillisen kaartin upseerina (1938) om sina minnen från militärlivet i Ryssland.
Linder vistades uppenbarligen på sin f.d. svåger Gustaf Mannerheims - han hade 1896-99 varit gift med dennes syster Sophie - inrådan i Sverige under de första månaderna av 1918. Efter återkomsten till hemlandet protesterade han i en insändare i Hufvudstadsbladet ("Nog med blodbad") mot behandlingen av de röda, vilket väckte stor förtrytelse i vita kretsar.
Linder avyttrade 1918-19 alla sina tillgångar och flyttade till Sverige, där han först slog sig ned i Norrland för att göra en ny industrimannakarriär. Allt han företog sig misslyckades dock, och senare köpte han Hjularöds slott i Skåne, där han blev sedd över axeln av den lokala aristokratin. Stiftade 1919 en professur i konsthistoria vid Helsingfors universitet och donerade en del av sin dyrbara tavelsamling till Finska konstföreningen. Dog utblottad för egen hand i Marseille. (Finländska gestalter VI, 1967)
Hans halvbror, överste (1915) Paul Linder (1873-1940), gjorde från 1894 karriär i Ryssland och tjänstgjorde bl.a. vid ett gardesulanregemente, deltog som chef för en maskingevärsskvadron i rysk-japanska kriget 1904-05 och tog avsked 1907. Under första världskriget förde han befälet över ett kosackregemente. Utgav boken Keisarillisen kaartin upseerina (1938) om sina minnen från militärlivet i Ryssland.
Linder, Hjalmar. En för sin tid framsynt företagsledare som i ett kritiskt ögonblick dock inte hade stöd hos sina gelikar eller den allmänna opinionen. Han hade stor andel i uppkomsten av ett samhälle på Lojobacken, idag Lojo stad. Foto: Museiverket.