Magnus II Olai (Tavast) (f. Virmo, d. 9/3 1452 Reso), biskop i Åbo 1412-49; tillhörde en av landets främsta frälsesläkter. Magnus II studerade i Prag, där han blev magister 1398, kallades 1406 konung Eriks "klerk" och var ärkedjäkne i Åbo, då han valdes till biskop. Han tillbyggde och förskönade domkyrkan och utvecklade gudstjänstlivet där. Magnus II förstorade också sitt slott i Kustö. 1420 gjorde han en pilgrimsfärd till det Heliga landet.
Magnus II:s viktigaste kyrkliga initiativ var grundläggandet av Nådendals kloster, vilket beslöts vid herredagen i Södertälje 1438. Av Padis kloster i Estland återköpte han patronatsrätten till Borgå, Sibbo och Pernå socknar. Han var aktiv i riksrådet och samarbetade nära med Erik av Pommern. Troligen medverkade han till beslutet att dela den finska lagsagan i två delar. När det s.k. Davids uppror 1438 utbröt i n. Satakunta 1438 lyckades Magnus II genom sitt inflytande medla i konflikten. Förmodligen deltog han t.o.m. personligen i ett möte mellan bönderna och frälset i Lempäälä i januari 1439. Magnus II avsade sig sitt ämbete vid hög ålder och slog sig ned i Nådendal, där han två år senare avled. (A-P. Palola, Maunu Tavast ja Olavi Maunuunpoika: Turun piispat 1412-1460, 1997)
Magnus II:s viktigaste kyrkliga initiativ var grundläggandet av Nådendals kloster, vilket beslöts vid herredagen i Södertälje 1438. Av Padis kloster i Estland återköpte han patronatsrätten till Borgå, Sibbo och Pernå socknar. Han var aktiv i riksrådet och samarbetade nära med Erik av Pommern. Troligen medverkade han till beslutet att dela den finska lagsagan i två delar. När det s.k. Davids uppror 1438 utbröt i n. Satakunta 1438 lyckades Magnus II genom sitt inflytande medla i konflikten. Förmodligen deltog han t.o.m. personligen i ett möte mellan bönderna och frälset i Lempäälä i januari 1439. Magnus II avsade sig sitt ämbete vid hög ålder och slog sig ned i Nådendal, där han två år senare avled. (A-P. Palola, Maunu Tavast ja Olavi Maunuunpoika: Turun piispat 1412-1460, 1997)