malmletning. Malmletare anställdes redan på 1640-t. vid finska bergsstaten. För att ersätta den svenska tidens bergskollegium inrättades en bergsstyrelse sedan Finland anslutits till Ryssland (bergsbruk). Detta ämbetsverk, som bl.a. på 1860-t. utsände guldletningsexpeditioner till Lappland (guld), hade även hand om geologisk forskning och m. Dessa uppgifter överfördes 1885 på den nygrundade geologiska byrån, 1918-46 benämnd geologiska kommissionen, numera Geologiska forskningscentralen. Landets rikaste gruva, Outokumpu, upptäcktes 1910 av Otto Trüstedt, som tjänstgjorde vid geologiska byrån.
Systematisk m. bedrevs redan före andra världskriget av geologiska kommissionen, vilket ledde till gruvdrift såväl i Petsamo som i Otanmäki. Därefter sköttes m. av Geologiska forskningscentralen, de statsägda Outokumpu Oy och Rautaruukki Oy samt några privata företag. På 1980-t. avslutade flera företag sin verksamhet, men när Finland 1995 blev medlem i EU öppnades gränserna för internationella gruv- och malmletningsföretag.
Geologiska forskningscentralen koncentrerar sig idag på m:s första skede, som består av att ta fram basinformation om malmförekomsterna i Finlands berggrund, utveckla malmletningsmetoderna och lokalisera nya områden med malmpotential. Förekomster som hittas rapporteras till handels- och industriministeriet, som säljer dem vidare till industrin för fortsatta undersökningar och eventuell gruvbrytning. M. med tillhörande berg- och markundersökningar utförs idag dessutom av drygt 30, i huvudsak utländska, gruv- och malmletningsbolag, som besitter drygt 1 100 inmutningar. Största intresset har riktats på platinametaller, guld, grundmetaller och diamanter. Guldprospektering pågår främst i mell. Lapplands skifferzon, Nordbotten-området (södra Lappland), mellersta Österbotten och Tammerfors-Forssaområdet. Platinametallprospektering pågår i Koillismaa och ö. Lappland samt nickelprospektering i s. och mell. Finland.
Trots att investeringarna i m. globalt sett har minskat sedan 1997, har utvecklingen varit positivare i Finland. 2001 ökade investeringarna i m. med 27 % i Finland, medan de minskade med 15 % på det globala planet.
Många av Finlands malmgruvor har kommit till tack vare malmfynd som gjorts av enskilda medborgare. Geologiska forskningscentralen uppbevarar alla sådana malmfynd i ett arkiv, som idag utgör en viktig källa för potentiella malmtillgångar. För att stimulera allmänhetens intresse för m. har föreningar, kommuner och landskap även anordnat malmletningstävlingar; de första redan i slutet av 1960-t. Se även mineralogi.
Systematisk m. bedrevs redan före andra världskriget av geologiska kommissionen, vilket ledde till gruvdrift såväl i Petsamo som i Otanmäki. Därefter sköttes m. av Geologiska forskningscentralen, de statsägda Outokumpu Oy och Rautaruukki Oy samt några privata företag. På 1980-t. avslutade flera företag sin verksamhet, men när Finland 1995 blev medlem i EU öppnades gränserna för internationella gruv- och malmletningsföretag.
Geologiska forskningscentralen koncentrerar sig idag på m:s första skede, som består av att ta fram basinformation om malmförekomsterna i Finlands berggrund, utveckla malmletningsmetoderna och lokalisera nya områden med malmpotential. Förekomster som hittas rapporteras till handels- och industriministeriet, som säljer dem vidare till industrin för fortsatta undersökningar och eventuell gruvbrytning. M. med tillhörande berg- och markundersökningar utförs idag dessutom av drygt 30, i huvudsak utländska, gruv- och malmletningsbolag, som besitter drygt 1 100 inmutningar. Största intresset har riktats på platinametaller, guld, grundmetaller och diamanter. Guldprospektering pågår främst i mell. Lapplands skifferzon, Nordbotten-området (södra Lappland), mellersta Österbotten och Tammerfors-Forssaområdet. Platinametallprospektering pågår i Koillismaa och ö. Lappland samt nickelprospektering i s. och mell. Finland.
Trots att investeringarna i m. globalt sett har minskat sedan 1997, har utvecklingen varit positivare i Finland. 2001 ökade investeringarna i m. med 27 % i Finland, medan de minskade med 15 % på det globala planet.
Många av Finlands malmgruvor har kommit till tack vare malmfynd som gjorts av enskilda medborgare. Geologiska forskningscentralen uppbevarar alla sådana malmfynd i ett arkiv, som idag utgör en viktig källa för potentiella malmtillgångar. För att stimulera allmänhetens intresse för m. har föreningar, kommuner och landskap även anordnat malmletningstävlingar; de första redan i slutet av 1960-t. Se även mineralogi.