nyrenässans, stilriktning inom arkitektur, inredningskonst och konstindustri under senare hälften av 1800-t., som gradvis undanträngde den långa perioden av empire, som dominerats av C.L. Engel. N. utnyttjade främst motiv ur den historiska renässansen på 1400-t. och strävade efter rika och praktfulla dekorationer, färger och formspråk. I vidare mening hänvisar termen till hela slutskedet av 1800-t., då formgivningen repeterade även andra historiska stilar, som t.ex. nybarock och nyrokoko, härledda ur barock resp. rokoko.
Stilarten representeras av sirligt dekorerade interiörer och höga rumshöjder, kraftigt accentuerade dörr- och fönsteröppningar, stenfogsimitationer i fasadpartierna samt överhängande och dekorerade burspråk och takpartier. Även pelare, pilastrar samt äkta och falska balustrader användes som uttrycksmedel, liksom också olika statyer i fasader och interiörer.
N. slog ut i blom i Finland under 1860-t. och representerades främst av arkitekterna G.T. Chiewitz, C.A. Edelfelt och Hampus Dalström. T.ex. Riddarhuset i Hfrs (Chiewitz 1859-61), Arppeanum vid Senatstorget (Edelfelt 1869) samt Gamla studenthuset (1868-70) och Svenska normallyceum (1880), de båda sistnämnda ritade av Dalström, är praktfulla exempel på tidig n. Kulmen nåddes med Theodor Höijers ytterst utsirade arkitektur främst i centrala Hfrs mot slutet av 1880-t., med t.ex. Grönqvistska huset (1880-83), Ateneum (1885-87) m.fl. byggnader. Byggnadernas ståtliga proportioner och odiskutabla skönhet appellerar även till människor idag, som automatiskt upplever dessa centrala byggnader och kvarter som de allra vackraste i staden. Mot slutet av 1890-t. undanträngdes n. av jugendstil och nationalromantik. Se även arkitektur och klassicism. (Patrick Eriksson)
Stilarten representeras av sirligt dekorerade interiörer och höga rumshöjder, kraftigt accentuerade dörr- och fönsteröppningar, stenfogsimitationer i fasadpartierna samt överhängande och dekorerade burspråk och takpartier. Även pelare, pilastrar samt äkta och falska balustrader användes som uttrycksmedel, liksom också olika statyer i fasader och interiörer.
N. slog ut i blom i Finland under 1860-t. och representerades främst av arkitekterna G.T. Chiewitz, C.A. Edelfelt och Hampus Dalström. T.ex. Riddarhuset i Hfrs (Chiewitz 1859-61), Arppeanum vid Senatstorget (Edelfelt 1869) samt Gamla studenthuset (1868-70) och Svenska normallyceum (1880), de båda sistnämnda ritade av Dalström, är praktfulla exempel på tidig n. Kulmen nåddes med Theodor Höijers ytterst utsirade arkitektur främst i centrala Hfrs mot slutet av 1880-t., med t.ex. Grönqvistska huset (1880-83), Ateneum (1885-87) m.fl. byggnader. Byggnadernas ståtliga proportioner och odiskutabla skönhet appellerar även till människor idag, som automatiskt upplever dessa centrala byggnader och kvarter som de allra vackraste i staden. Mot slutet av 1890-t. undanträngdes n. av jugendstil och nationalromantik. Se även arkitektur och klassicism. (Patrick Eriksson)
nyrenässans. Gamla studenthuset i Hfrs, ritat av Hampus Dahlström (1870), banade vägen för den dominerande nyrenässansstilen under 1800-talets sista decennier. Byggnaden reste sig till början monumentalt över de omgivande trähusen. Foto: Schildts bildarkiv, T. Ørsted.