skriftskola, i Finland benämning på konfirmationsundervisning för ungdomar. Skriftskolan blev en institution inom den evangelisk-lutherska kyrkan fr.o.m. 1730-talet och gjordes obligatorisk i Åbo stift 1763 och i Borgå stift 1774. I skriftskolan kompletterades den undervisning som hade getts i hemmen, och prästerna kontrollerade kunskaperna i kristendom och läskunnigheten vid
läsförhör. Genom 1869 års kyrkolag förpliktades prästerskapet att hålla skriftskola. varje år. Idag ansvarar församlingens präster och lektorer för konfirmationsundervisningen, medan församlingens övriga anställda medverkar i tillämpliga delar. Efter andra världskriget har
lägerskriftskolan blivit en omtyckt form av skriftskola; den första hölls i Finby sommaren 1947. Skriftskolan är mycket populär i Finland. Ca 90 % av landets femtonåringar går varje år i skriftskola, vilket internationellt sett är en hög siffra.
Genomgången skriftskola betraktades förr som en förutsättning för deltagande i ungdomslivet. Den som vill ingå kyrkligt äktenskap måste fortfarande ha gått i skriftskola, eftersom intyg över hindersprövning (tidigare
lysning) i annat fall inte kan utfärdas. Genomgången skriftskola och konfirmation berättigar till att stå fadder inom den evangelisk-lutherska kyrkan, samt till att ställa upp som kandidat i kyrkliga val. Berättigad att självständigt delta i nattvarden är den som genomgått skriftskola och konfirmerats; om barns nattvardsgång före konfirmationen gäller sedan 1979 vissa undantagsbestämmelser (
nattvarden). (K.E. Forssell, Skriftskolan - uppgift och gåva, 1947; M. Taipale, Rippikoulun syntyvaiheet Turun hiippakunnassa vuosina 1627-1763, 1980; G. Björkstrand, Barnens nattvardsgång, 1980)