Virmo, fi. Mynämäki, kommun i Egentliga Finland 30 km n.v. om Åbo, Sydvästra Finland. Areal 536,1 km2, invånare 8 044 (2011).
Virmo, som huvudsakligen upptas av en jämn lerslätt, genomdras i s.o.-n.v. riktning av en ås och genomflyts av åarna Mynäjoki och Laajoki. Dessa vattendrag bildar under sitt lopp mot havet i Mietois flera forsar. Längre bort från ådalarna, i områdets periferi, är terrängen relativt höglänt (60-100 m ö.h.). Mitt på den vida slätten ligger Virmo kyrkby (4 700 inv. 2000) med sin medeltida gråstenskyrka, uppförd 1440-70. I början av 1900-t. hade byn Korvensuu en livaktig industri med mekanisk verkstad, ångsåg, hyvleri, filverkstad, gjuteri och träverkstad, vilka som mest sysselsatte ca 150 personer. Där tillverkades 1913 den första inhemska bilen (märke: Korvensuu, bilindustri), ett fordon som var i trafik fram till 1924 och som idag finns utställd på bilmuseet i Nystad (sommartid på den urspr. hemorten). Idag har kommunen en del småindustri.
Virmo, nämnt 1309, är beläget i en av landets äldsta bebodda trakter (Pyheensiltaskedet), till vilka folksägner om bl.a. biskop Henrik anknyter. Flera andra från landets historia kända personer, bl.a. Henrik Klasson Fleming (vars gravmonument i kyrkan hör till de ståtligaste från äldre tider i Finland), Daniel Juslenius, Augustin Ehrensvärd och Johan Gadolin, har kommit till världen eller avlidit där. Karjala kommun förenades med Virmo 1977. Karjala blev kapell under Virmo 1797 och bildade egen församling 1906; träkyrka från 1869 (A. Chiewitz). Vid ingången av 2007 sammanslogs Mietois kommun med Virmo (V. Perälä, Mynämäki 1260-1960, 1963, 2:a uppl. 2004; E. Viitasalo, Korvensuun tehdasalueen historia, 1999)
Virmo, som huvudsakligen upptas av en jämn lerslätt, genomdras i s.o.-n.v. riktning av en ås och genomflyts av åarna Mynäjoki och Laajoki. Dessa vattendrag bildar under sitt lopp mot havet i Mietois flera forsar. Längre bort från ådalarna, i områdets periferi, är terrängen relativt höglänt (60-100 m ö.h.). Mitt på den vida slätten ligger Virmo kyrkby (4 700 inv. 2000) med sin medeltida gråstenskyrka, uppförd 1440-70. I början av 1900-t. hade byn Korvensuu en livaktig industri med mekanisk verkstad, ångsåg, hyvleri, filverkstad, gjuteri och träverkstad, vilka som mest sysselsatte ca 150 personer. Där tillverkades 1913 den första inhemska bilen (märke: Korvensuu, bilindustri), ett fordon som var i trafik fram till 1924 och som idag finns utställd på bilmuseet i Nystad (sommartid på den urspr. hemorten). Idag har kommunen en del småindustri.
Virmo, nämnt 1309, är beläget i en av landets äldsta bebodda trakter (Pyheensiltaskedet), till vilka folksägner om bl.a. biskop Henrik anknyter. Flera andra från landets historia kända personer, bl.a. Henrik Klasson Fleming (vars gravmonument i kyrkan hör till de ståtligaste från äldre tider i Finland), Daniel Juslenius, Augustin Ehrensvärd och Johan Gadolin, har kommit till världen eller avlidit där. Karjala kommun förenades med Virmo 1977. Karjala blev kapell under Virmo 1797 och bildade egen församling 1906; träkyrka från 1869 (A. Chiewitz). Vid ingången av 2007 sammanslogs Mietois kommun med Virmo (V. Perälä, Mynämäki 1260-1960, 1963, 2:a uppl. 2004; E. Viitasalo, Korvensuun tehdasalueen historia, 1999)
Virmo. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Virmo kommuns tidigare kommunvapen.
Virmo. Då Mietois och Virmo slogs samman 2007 togs Mietois vapen i bruk för den nybildade kommunen. Vapnet är ritat av Gustaf von Numers. Bildkälla: Finl. kommunförbund.