von Born, Ernst Viktor Lorentz (f. 24/8 1885 Sarvlax, d. där 7/7 1956), godsägare och politiker, son till Viktor Magnus von B. Han tog studenten 1904, avlade rättsexamen 1909 och verkade som praktiserande jurist till 1913; var sistn. år tf. politieborgmästare i Hfrs (dömdes på denna post för brott mot den s.k. likställighetslagen och satt 1915 tre månader i Krestyfängelset i S:t Petersburg). B. övertog följande år fädernegodset Sarvlax i Pernå, där han var ordförande i kommunalfullmäktige och kommunalstämman 1918-45.
Inom rikspolitiken framstod B., trogen sin släkts traditioner, under flera årtionden som en omutlig förkämpe för det rätta, och hans rakryggade uppträdande väckte respekt även bland politiska motståndare. Han var riksdagsman 1919-54 och i flera repriser medlem av landets regering. Som inrikesminister under de oroliga åren 1931-32 upprätthöll han med kraft den lagliga ordningen mot Lapporörelsen. B. inträdde i oktober 1939 i Cajanders regering som minister utan portfölj och var sedan inrikesminister från vinterkrigets utbrott till maj 1941 i flera på varandra följande ministärer. Under fortsättningskriget anslöt han sig till fredsoppositionen och tjänstgjorde som justitieminister augusti-november 1944. Han var ledamot av riksdagens grundlagsutskott med undantag av de perioder han tillhörde statsrådet och verkade 1933-39 som andre vicetalman i riksdagen.
B. innehade bl.a. som en av ledarna för det svenska kulturförsvaret i mellankrigstidens Finland en framskjuten ställning även i olika finlandssvenska sammanhang. Han var 1932-35 ordförande i Svenska folkpartiets riksdagsgrupp och 1934-45 och 1955-56 partiets ordförande. I folktinget var han talman ett flertal gånger på 1940- o. -50-t. Han och hans maka, skådespelerskan Alix von B. (1895-1976), testamenterade Storsarvlax egendom till Svenska kulturfonden. B. utgav ett flertal skrifter med inlägg i debatten om språkfrågan och informativa memoarer, Levnadsminnen (1954). Jur.dr h.c. 1956. (Finl. gestalter II, 1962; G. Stjernschantz, E. v. B. Den siste hövdingen, 1984)
Inom rikspolitiken framstod B., trogen sin släkts traditioner, under flera årtionden som en omutlig förkämpe för det rätta, och hans rakryggade uppträdande väckte respekt även bland politiska motståndare. Han var riksdagsman 1919-54 och i flera repriser medlem av landets regering. Som inrikesminister under de oroliga åren 1931-32 upprätthöll han med kraft den lagliga ordningen mot Lapporörelsen. B. inträdde i oktober 1939 i Cajanders regering som minister utan portfölj och var sedan inrikesminister från vinterkrigets utbrott till maj 1941 i flera på varandra följande ministärer. Under fortsättningskriget anslöt han sig till fredsoppositionen och tjänstgjorde som justitieminister augusti-november 1944. Han var ledamot av riksdagens grundlagsutskott med undantag av de perioder han tillhörde statsrådet och verkade 1933-39 som andre vicetalman i riksdagen.
B. innehade bl.a. som en av ledarna för det svenska kulturförsvaret i mellankrigstidens Finland en framskjuten ställning även i olika finlandssvenska sammanhang. Han var 1932-35 ordförande i Svenska folkpartiets riksdagsgrupp och 1934-45 och 1955-56 partiets ordförande. I folktinget var han talman ett flertal gånger på 1940- o. -50-t. Han och hans maka, skådespelerskan Alix von B. (1895-1976), testamenterade Storsarvlax egendom till Svenska kulturfonden. B. utgav ett flertal skrifter med inlägg i debatten om språkfrågan och informativa memoarer, Levnadsminnen (1954). Jur.dr h.c. 1956. (Finl. gestalter II, 1962; G. Stjernschantz, E. v. B. Den siste hövdingen, 1984)
von Born, Ernst. Han var en av de s.k. finlandssvenska hövdingarna, en rakryggad kämpe för rättvisa och demokrati. Foto: Museiverket.