von Haartman, Lars Gabriel (f. 23/9 1789 Åbo, d. 16/12 1859 Villnäs), ämbetsman, son till Gabriel Erik Haartman. Han tjänstgjorde 1808-30 i den ryska huvudstaden, först som aktuarie i utrikesministeriet, sedan (från 1811) som expeditionssekreterare och medlem av Kommittén för finska ärenden (från 1819) och slutligen som ministerstatssekreterarens adjoint (från 1825). Han utnämndes 1830 till senator i ekonomiedepartementet, men överflyttades redan följande år till landshövdingsstolen i Åbo. von Haartmans ekonomiska sakkunskap utnyttjades i många sammanhang; bl.a. tjänstgjorde han som ordförande i kommittéer för penningväsendets ordnande och ökandet av statsinkomsterna 1838-39.
De reformer von Haartman sålunda förberett fullföljde han med kraft sedan han 1840 på nytt blivit medlem av senaten, nu på den viktiga posten som chef för finansexpeditionen. von Haartmans första åtgärd var att genomföra en myntrealisation, där de svenska sedlarna inlöstes och silverrubeln blev Finlands enda gångbara myntenhet. Han åstadkom vidare en förenkling i skatteuppbörden och höjde tullarnas avkastning, vilket innebar en kännbar ökning av statsinkomsterna. Tilläggsinkomsterna användes till att hjälpa upp landets näringar; särskilt betydelsefullt i detta avseende var byggandet av Saima kanal (1845-56), som genomdrevs av von Haartman. Han sökte även höja jordbrukets standard och lät därför grunda Mustiala jordbruksinstitut (1840). Industrin, särskilt järnhanteringen, uppmuntrades med lån av statsmedel. von Haartmans verksamhet kom att beröra nästan alla grenar av näringslivet. Anmärkningsvärd var hans inställning till ångsågar, som han motsatte sig av fruktan för att skogarna skulle skövlas. von Haartman, som otvivelaktigt var den mäktigaste mannen i Finland på Nikolaj I:s tid, var samtidigt starkt despotisk, vilket väckte opposition bland hans landsmän, som gav honom öknamnet "Hans förskräcklighet". Han var övertygad om att Finland borde kapa banden med Sverige och i stället närma sig Ryssland. Genom sin byråkratiska egensinnighet råkade han i konflikt med den nye generalguvernören greve Berg och begärde avsked 1858. Friherre 1849, verkligt geheimeråd 1856. (L.G. v.Bonsdorff, L.G. v.H. intill 1827, 1946; K. Kalleinen, "Isänmaani onni on kuulua Venäjälle: vapaaherra Lars Gabriel von Haartmanin elämä, 2001)
De reformer von Haartman sålunda förberett fullföljde han med kraft sedan han 1840 på nytt blivit medlem av senaten, nu på den viktiga posten som chef för finansexpeditionen. von Haartmans första åtgärd var att genomföra en myntrealisation, där de svenska sedlarna inlöstes och silverrubeln blev Finlands enda gångbara myntenhet. Han åstadkom vidare en förenkling i skatteuppbörden och höjde tullarnas avkastning, vilket innebar en kännbar ökning av statsinkomsterna. Tilläggsinkomsterna användes till att hjälpa upp landets näringar; särskilt betydelsefullt i detta avseende var byggandet av Saima kanal (1845-56), som genomdrevs av von Haartman. Han sökte även höja jordbrukets standard och lät därför grunda Mustiala jordbruksinstitut (1840). Industrin, särskilt järnhanteringen, uppmuntrades med lån av statsmedel. von Haartmans verksamhet kom att beröra nästan alla grenar av näringslivet. Anmärkningsvärd var hans inställning till ångsågar, som han motsatte sig av fruktan för att skogarna skulle skövlas. von Haartman, som otvivelaktigt var den mäktigaste mannen i Finland på Nikolaj I:s tid, var samtidigt starkt despotisk, vilket väckte opposition bland hans landsmän, som gav honom öknamnet "Hans förskräcklighet". Han var övertygad om att Finland borde kapa banden med Sverige och i stället närma sig Ryssland. Genom sin byråkratiska egensinnighet råkade han i konflikt med den nye generalguvernören greve Berg och begärde avsked 1858. Friherre 1849, verkligt geheimeråd 1856. (L.G. v.Bonsdorff, L.G. v.H. intill 1827, 1946; K. Kalleinen, "Isänmaani onni on kuulua Venäjälle: vapaaherra Lars Gabriel von Haartmanin elämä, 2001)
von Haartman, Lars Gabriel. Genomförde myntrealisationen som påbörjades 1840 och kallades därför "Silver-Lasse". Också byggandet av Saima kanal, som var ett av hans skötebarn, tjänade syftet att fjärma Finland från Sverige. Åbo Akademis bildsamlingar.