Wirtanen, Atos Kasimir (f. 27/1 1906 Saltvik, d. 10/3 1979 Hfrs), författare, journalist och politiker. Som trettonåring inledde bondsonen W. sin yrkesbana som typograflärling vid tidningen Åland i Mariehamn. Efter att ha flyttat till Hfrs 1924 kom han i allt högre grad att ägna sig åt publicistik och politik, till en början med socialdemokratiska Arbetarbladet som arena. Han var redaktör vid tidningen 1936-40 och dess chefredaktör i två repriser 1940-41 och 1945-47, då han avskedades för att bli chefredaktör vid folkdemokratiska Folktidningen Ny Tid 1947-53. Även där blev han en obekväm sanningssägare och tvingades avgå.
Parallellt med journalistiken var W. riksdagsman 1936-54 och hörde under fortsättningskriget till de centrala gestalterna inom den s.k. fredsoppositionen. Han ingick först i den socialdemokratiska gruppen, men övergick 1946 till folkdemokraterna och Socialistiska enhetspartiet, vars ordförande han var 1948-55. Genom sin självständiga hållning kom W. i praktiken ofta att bilda en enmansgrupp i parlamentet.
W:s skriftställarskap är omfattande med tonvikt på historiefilosofiskt spekulativa teser. Gärna uttryckte han sig i aforismens form, bl.a. i Den skapande handen (1931), Kaos och kristall (1935) och Stoft och öde (1941). De bästa texterna har samlats i Aforistik i urval (1958). Dikter i senmodernistisk, av Diktonius influerad stil ingår i Amor fati (1942). Sin darwinistiskt- marxistiska syn på den moderna människans dilemma formulerade han i Nietzsche den otidsenlige (1945), Tekniken och människan (1951) och Tekniken, människan, kulturen (1959). Memoarböckerna Mot mörka makter (1963, fi. övers. Pimeitä voimia vastaan, s.å.) och Politiska minnen (1973, fi. övers. Poliittiset muistelmat, 1972) ger intressanta inblickar i den politiska diskussionen under krigsåren. Ofärd och gryning (1946) är en diger klippbok med W:s tidningstexter 1933-46, där han inte minst analyserar nationalsocialismens uppgång i Tyskland med en för sin tid ovanlig klarsyn. Internationell uppmärksamhet väckte hans koncentrerade biografi över August Strindberg (1962, i översättning bl.a. till tyska och japanska). Postumt utkom Och så vidare? Betraktelser av en utopist i vår tid (1984).
Som originell debattör och frän samhällsanalytiker kom W. att bli en viktig förebild för många yngre finlandssvenska intellektuella, bland dem Jörn Donner, Claes Andersson och Lars D. Eriksson. Själv räknade han sig främst som filosof, fri från akademiska bindningar och kotterier. Fil.dr. h.c. 1973. (Christina Andersson o. Claes Andersson red., Atos. En vänbok, 2012) (Gustaf Widén)
Parallellt med journalistiken var W. riksdagsman 1936-54 och hörde under fortsättningskriget till de centrala gestalterna inom den s.k. fredsoppositionen. Han ingick först i den socialdemokratiska gruppen, men övergick 1946 till folkdemokraterna och Socialistiska enhetspartiet, vars ordförande han var 1948-55. Genom sin självständiga hållning kom W. i praktiken ofta att bilda en enmansgrupp i parlamentet.
W:s skriftställarskap är omfattande med tonvikt på historiefilosofiskt spekulativa teser. Gärna uttryckte han sig i aforismens form, bl.a. i Den skapande handen (1931), Kaos och kristall (1935) och Stoft och öde (1941). De bästa texterna har samlats i Aforistik i urval (1958). Dikter i senmodernistisk, av Diktonius influerad stil ingår i Amor fati (1942). Sin darwinistiskt- marxistiska syn på den moderna människans dilemma formulerade han i Nietzsche den otidsenlige (1945), Tekniken och människan (1951) och Tekniken, människan, kulturen (1959). Memoarböckerna Mot mörka makter (1963, fi. övers. Pimeitä voimia vastaan, s.å.) och Politiska minnen (1973, fi. övers. Poliittiset muistelmat, 1972) ger intressanta inblickar i den politiska diskussionen under krigsåren. Ofärd och gryning (1946) är en diger klippbok med W:s tidningstexter 1933-46, där han inte minst analyserar nationalsocialismens uppgång i Tyskland med en för sin tid ovanlig klarsyn. Internationell uppmärksamhet väckte hans koncentrerade biografi över August Strindberg (1962, i översättning bl.a. till tyska och japanska). Postumt utkom Och så vidare? Betraktelser av en utopist i vår tid (1984).
Som originell debattör och frän samhällsanalytiker kom W. att bli en viktig förebild för många yngre finlandssvenska intellektuella, bland dem Jörn Donner, Claes Andersson och Lars D. Eriksson. Själv räknade han sig främst som filosof, fri från akademiska bindningar och kotterier. Fil.dr. h.c. 1973. (Christina Andersson o. Claes Andersson red., Atos. En vänbok, 2012) (Gustaf Widén)
Wirtanen, Atos. Den självlärde filosofen råkade ofta i konflikt med andra människor, men respekterades av folk i alla läger. Under nazitiden ställde han upp för judiska flyktingar som kommit till Finland och arbetade energiskt för att de skulle få en fristad i Sverige. Foto: Lehtikuva Oy.