Kuusankoski, tätort och tidigare stad i Kymmenedalen, belägen mellan Stora och Lilla Salpausselkä. Då staden sammanslogs med Kouvola var dess areal 114 km2 och invånarantal 19 733 (2008).
Kuusankoski utbreder sig på båda sidor om Kymmene älv, som flyter fram i långa mjuka slingor och bildar en udde, på vars sydsida Kuusankoskis centrum (Kuusaa) ligger. Terrängen är kuperad; kullarna höjer sig upp till 60 m över omgivningen. Över älven leder flera broar, de längsta på upp till 200 m. Vid tre forsar har man byggt stora kraftverk; Kuusankoski (invigt 1945), som gett orten dess namn, samt Keltti och Voikkaankoski, där kraftverk kom till redan i början av 1900-talet. Riksgränsen gick 1743-1809 utmed Kymmene älv, där rester av artilleriställningar fortfarande kan beskådas vid Ruottula. Bosättning har funnits på platsen sedan 1400-talet.
Kuusankoskis uppkomst är förknippat med skapandet av en skogsindustri i den på vattenkraft rika Kymmenedalen under 1800-talets senare hälft. Sedan Petersburgsbanan blivit färdig, började man där 1872 bygga två pappersbruk och ett träsliperi, vilka senare fick efterföljare. Samtliga anläggningar på orten sammanslöts 1904 till Kymmene Ab, då landets största industriföretag och Europas största pappersproducent. Bolaget satte i hög grad sin prägel på livet och förhållandena i Kuusankoski under 1900-talet. Dess efterföljare, UPM-Kymmene-koncernen, är fortfarande den största privata arbetsgivaren på orten. Orten erhöll järnvägsförbindelse 1892, då ett 6 km långt stickspår drogs från Kouvola. En smalspårig järnväg var 1921-56 i bruk mellan fabriksområdena i Kuusankoski.
Bebyggelsen är utspridd på tre bosättningsområden, Kuusaa (centrum), Voikkaa och Kymintehdas. Vid huvudgatan, Valtakatu, som löper genom Kuusaa från ö. till v. parallellt med älvstranden, har flera offentliga byggnader uppförts, bl.a. f.d. stadshuset (G. Jägerroos, 1931, tillbyggnad 1978), kyrkan (A. Lindgren, 1929) och kulturcentret Kuusankoskitalo (A. Brunow/J. Maunula, 1985), som även inrymmer den lokala teatern, gr. 1956. Av offentliga skulpturer kan nämnas Wäinö Aaltonens frihetsstod (1957) och Kimmo Pyykkös fontänskulptur (1971), som symboliserar stadens tre forsar. I Kuusankoski arbetar en yrkeshögskola, Kymenlaakson ammattikorkeakoulu (Kotka), vars hälsovårdsutbildning är förlagd till orten.
Kuusankoski kommun bildades 1921 av delar av Itis och Valkeala; den blev köping 1957 och stad 1960. 1985 inkorporerades delar av Kuusankoski och Valkeala med Kouvola, medan delar av Kouvola förenades med Kuusankoski. Vid ingången av 2009 förenades Kuusankoski jämte Anjalankoski, Valkeala, Jaala och Elimäki med Kovuola. (V. Talvi, K., Tehtaitten kauppala, 1966, Pohjois-Kymenlaakson teollistuminen - Kymin Osakeyhtiön historia 1872-1917, 1979; Kuusankosken kirja, 1997; Tehtaan tarina: Voikkaan paperitehdas 1897-1997, 1998)
Kuusankoski utbreder sig på båda sidor om Kymmene älv, som flyter fram i långa mjuka slingor och bildar en udde, på vars sydsida Kuusankoskis centrum (Kuusaa) ligger. Terrängen är kuperad; kullarna höjer sig upp till 60 m över omgivningen. Över älven leder flera broar, de längsta på upp till 200 m. Vid tre forsar har man byggt stora kraftverk; Kuusankoski (invigt 1945), som gett orten dess namn, samt Keltti och Voikkaankoski, där kraftverk kom till redan i början av 1900-talet. Riksgränsen gick 1743-1809 utmed Kymmene älv, där rester av artilleriställningar fortfarande kan beskådas vid Ruottula. Bosättning har funnits på platsen sedan 1400-talet.
Kuusankoskis uppkomst är förknippat med skapandet av en skogsindustri i den på vattenkraft rika Kymmenedalen under 1800-talets senare hälft. Sedan Petersburgsbanan blivit färdig, började man där 1872 bygga två pappersbruk och ett träsliperi, vilka senare fick efterföljare. Samtliga anläggningar på orten sammanslöts 1904 till Kymmene Ab, då landets största industriföretag och Europas största pappersproducent. Bolaget satte i hög grad sin prägel på livet och förhållandena i Kuusankoski under 1900-talet. Dess efterföljare, UPM-Kymmene-koncernen, är fortfarande den största privata arbetsgivaren på orten. Orten erhöll järnvägsförbindelse 1892, då ett 6 km långt stickspår drogs från Kouvola. En smalspårig järnväg var 1921-56 i bruk mellan fabriksområdena i Kuusankoski.
Bebyggelsen är utspridd på tre bosättningsområden, Kuusaa (centrum), Voikkaa och Kymintehdas. Vid huvudgatan, Valtakatu, som löper genom Kuusaa från ö. till v. parallellt med älvstranden, har flera offentliga byggnader uppförts, bl.a. f.d. stadshuset (G. Jägerroos, 1931, tillbyggnad 1978), kyrkan (A. Lindgren, 1929) och kulturcentret Kuusankoskitalo (A. Brunow/J. Maunula, 1985), som även inrymmer den lokala teatern, gr. 1956. Av offentliga skulpturer kan nämnas Wäinö Aaltonens frihetsstod (1957) och Kimmo Pyykkös fontänskulptur (1971), som symboliserar stadens tre forsar. I Kuusankoski arbetar en yrkeshögskola, Kymenlaakson ammattikorkeakoulu (Kotka), vars hälsovårdsutbildning är förlagd till orten.
Kuusankoski kommun bildades 1921 av delar av Itis och Valkeala; den blev köping 1957 och stad 1960. 1985 inkorporerades delar av Kuusankoski och Valkeala med Kouvola, medan delar av Kouvola förenades med Kuusankoski. Vid ingången av 2009 förenades Kuusankoski jämte Anjalankoski, Valkeala, Jaala och Elimäki med Kovuola. (V. Talvi, K., Tehtaitten kauppala, 1966, Pohjois-Kymenlaakson teollistuminen - Kymin Osakeyhtiön historia 1872-1917, 1979; Kuusankosken kirja, 1997; Tehtaan tarina: Voikkaan paperitehdas 1897-1997, 1998)
Karta: Arttu Paarlahti.
Kuusankoski har Kymmme älv, järnvägen och skogsindustrin att tacka för sin tillkomst. Voikkaa pappersbruk grundades 1896 av Rudolf Elving och var då landets största. Foto: Lehtikuva; S. Gustafsson.
Kuusankoski stadsvapen som var i bruk till 2009 då staden sammanslogs med Kouvola. Bildkälla: Finl. kommunförbund.