Aspelin- Haapkylä, Eliel

Aspelin- Haapkylä, Eliel (f. 9/10 1847 Vetil, d. 11/1 1917 Hfrs), litteratur- och konsthistoriker, fil.dr 1879. Aaspelin-Haapkylä var docent i konsthistoria 1880-92, e.o. professor i estetik och nyare litteratur 1892-1901 och ordinarie professor 1901-08; erhöll statsråds titel vid sin avgång från professorsbefattningen. Han var i egenskap av ordförande i talrika kulturorganisationer (bl.a. i Finska litteratursällskapet 1902-17) en central gestalt i finskspråkiga bildade kretsar. Den fennomanskt sinnade Aspelin-Haapkylä. (fogade 1906 Haapkylä till sitt namn) var den förste estetikern som skrev även på finska; särskilt värdefulla är härvidlag hans författar- och konstnärsmonografier, som behandlar bl.a. Johannes Takanen, Werner Holmberg, Elias Brenner, Lars Stenbäck och Alfred Kihlman. Han skrev vidare bl.a. den finska teaterns historia (på finska, 4 bd, 1906-10) och essäsviten Muoto- ja muistikuvia (3 bd, 1911-14). A:s dagbok från åren 1905-17 utgavs 1980, redigerad av E. Saarenheimo.