Tengström, Jacob (f. 4/12 1755 Gamlakarleby, d. 26/12 1832 Åbo), ärkebiskop. Tengström härstammade från en prästsläkt och var systerson till Anders Chydenius. Efter fyra års studier vid trivialskolan i Vasa inledde Tengström 1771 studier vid akademin i Åbo, där han deltog i Aurorasällskapets verksamhet. På grund av den fattigdom familjen drabbats av då fadern avled, försörjde Tengström sig som informator i olika familjer, bl.a. 1779-81 i Stockholm, där han var medlem av J.H. Kellgrens vittra, upplysta och skepticistiska krets. Som skald skrev Tengström flera skrifter som prisbelönades av Vitterhetsakademien samt glada tillfällighetsdikter i Kellgrensk anda under inflytande av den förromantiska poesi som blomstrade under slutet av 1700-t. Han översatte Vergilius, imponerades av Ossians sånger och diktade antikinspirerade skådespel i nyhumanistisk anda.
Tengström utnämndes 1790 till professor i teologi i Åbo och till biskop där 1803. I sitt teologiska tänkande var han närmast en anhängare av neologin, den teologiska varianten av upplysningstidens rationalism; mot slutet av sitt liv blev han alltmer ortodox. Tengströms upplysta tankevärld kom också till uttryck i hans engagemang i social- och skolfrågor. Han skrev de pedagogiska skrifterna Läseöfning för mina barn (1795) och Tidsfördrif för mina barn (1799), genom vilka han överförde ett närmast tyskt pedagogiskt tänkande till Åbo stift. Som exempel på hans upplysta verksamhet kan nämnas skriften Försök till lärobok i Lanthushållningen för finska bonden (1803). Tengström ägnade sig även åt historia; han utgav bl.a. biografier över J.E. Terserus (1795) och I.A. Rothovius 1796-1813. Tengström var 1791-93 redaktör för Åbo Tidningar och med om att grunda Finska hushållningssällskapet, Finska bibelsällskapet och Musikaliska sällskapet i Åbo.
Vid den ryska ockupationen av Finland 1808 spelade Tengström en viktig roll genom att från början inta en tillmötesgående hållning mot erövrarna, i ett upprop uppmanade han befolkningen att hålla sig lugn, vilket underlättade skapandet av en särställning för Finland inom det ryska riket. Tengström kom att bli en av de främsta förespråkarna för den åsiktsriktning som såg en framtid för storfurstendömet Finland under den ryska kejsarens beskydd. På Borgå lantdag var han prästeståndets talman och därmed en av de ledande personerna. Han utsågs till ordförande i den kommitté som uppgjorde förslag till ett högsta styrelseverk för Finland, i vilket ärende han bl.a. förhandlade med kejsar Alexander i S:t Petersburg våren 1809. Tengström erhöll 1817 titeln ärkebiskop, då Åbo stift blev ärkestift.
Barn till Tengström var bl.a. sonen Johan Magnus Tengström (1793-1856), som var professor i zoologi och botanik vid Helsingfors universitet 1842-47 och som upphöjdes i adligt stånd (af Tengström). Dennes son, läkaren Johan af Tengström, var en av Nordens främsta fjärilskännare. Tengströms brorsdotter Fredrika Tengström (Runeberg, Fredrika) gifte sig med J.L. Runeberg, som i likhet med ärkebiskopens bägge svärsöner V.G. Lagus och J.J. Tengström tillhörde den litterära kretsen kring honom på hans äldre dagar. (M.G. Schybergson, Jacob Tengströms vittra skrifter i urval med en levnadsteckning, 1899; G. Nikander, J. Tengströms verksamhet i Finska hushållningssällskapet, 1908, Jacob Tengström som akademisk lärare och biskop intill 1808, 1913; M. Pitkonen, Uppfostran som grund för människans värde och samhällets väl. Jacob Tengströms uppfostringsideal, Historisk tidskrift för Finland, 2000) (Joachim Mickwitz)
Tengström utnämndes 1790 till professor i teologi i Åbo och till biskop där 1803. I sitt teologiska tänkande var han närmast en anhängare av neologin, den teologiska varianten av upplysningstidens rationalism; mot slutet av sitt liv blev han alltmer ortodox. Tengströms upplysta tankevärld kom också till uttryck i hans engagemang i social- och skolfrågor. Han skrev de pedagogiska skrifterna Läseöfning för mina barn (1795) och Tidsfördrif för mina barn (1799), genom vilka han överförde ett närmast tyskt pedagogiskt tänkande till Åbo stift. Som exempel på hans upplysta verksamhet kan nämnas skriften Försök till lärobok i Lanthushållningen för finska bonden (1803). Tengström ägnade sig även åt historia; han utgav bl.a. biografier över J.E. Terserus (1795) och I.A. Rothovius 1796-1813. Tengström var 1791-93 redaktör för Åbo Tidningar och med om att grunda Finska hushållningssällskapet, Finska bibelsällskapet och Musikaliska sällskapet i Åbo.
Vid den ryska ockupationen av Finland 1808 spelade Tengström en viktig roll genom att från början inta en tillmötesgående hållning mot erövrarna, i ett upprop uppmanade han befolkningen att hålla sig lugn, vilket underlättade skapandet av en särställning för Finland inom det ryska riket. Tengström kom att bli en av de främsta förespråkarna för den åsiktsriktning som såg en framtid för storfurstendömet Finland under den ryska kejsarens beskydd. På Borgå lantdag var han prästeståndets talman och därmed en av de ledande personerna. Han utsågs till ordförande i den kommitté som uppgjorde förslag till ett högsta styrelseverk för Finland, i vilket ärende han bl.a. förhandlade med kejsar Alexander i S:t Petersburg våren 1809. Tengström erhöll 1817 titeln ärkebiskop, då Åbo stift blev ärkestift.
Barn till Tengström var bl.a. sonen Johan Magnus Tengström (1793-1856), som var professor i zoologi och botanik vid Helsingfors universitet 1842-47 och som upphöjdes i adligt stånd (af Tengström). Dennes son, läkaren Johan af Tengström, var en av Nordens främsta fjärilskännare. Tengströms brorsdotter Fredrika Tengström (Runeberg, Fredrika) gifte sig med J.L. Runeberg, som i likhet med ärkebiskopens bägge svärsöner V.G. Lagus och J.J. Tengström tillhörde den litterära kretsen kring honom på hans äldre dagar. (M.G. Schybergson, Jacob Tengströms vittra skrifter i urval med en levnadsteckning, 1899; G. Nikander, J. Tengströms verksamhet i Finska hushållningssällskapet, 1908, Jacob Tengström som akademisk lärare och biskop intill 1808, 1913; M. Pitkonen, Uppfostran som grund för människans värde och samhällets väl. Jacob Tengströms uppfostringsideal, Historisk tidskrift för Finland, 2000) (Joachim Mickwitz)
Tengström, Jacob. Bodde efter Åbo brand 1827 i prästgården på sitt prebendepastorat i Pargas. Flera av hans släktingar som blivit hemlösa på grund av branden flyttade också till orten. Till kretsen kring ärkebiskopen hörde bl.a. barnbarnens informator J.L. Runeberg och ärkebiskopens brorsdotter Fredrika Tengström. Oljemålning av G.W. Finnberg 1826. Foto: Museiverket.