Borgå stift

Borgå stift . 1. Det gamla Borgå stift. År 1723, kort efter freden i Nystad, blev Borgå säte för stiftsstyrelsen i det tidigare Viborgs stift, det ena av landets två stift, omfattande huvudsakligen ö. Finland ( Johannes Gezelius Nepos). Efter tillkomsten av två nya stift under 1800-t. (biskopsstift) kom Borgå att omfatta i stort sett Nylands och Tavastehus län. År 1923 flyttades stiftsstyrelsen till Tammerfors (Tammerfors stift), varvid de församlingar som hade svenskspråkig majoritet hänfördes till det nya Borgå stift.

2. Det nya Borgå stift. Under och strax efter första världskriget framträdde en stark finlandssvensk kyrklig samlingsrörelse, som skapade ett flertal institutioner med avgörande betydelse för det finlandssvenska kyrkolivets utveckling. Den viktigaste institutionen blev det nya Borgå stift., som inledde sin verksamhet 1/12 1923. Till stiftet hänfördes alla församlingar med svenskspråkig majoritet i Åbo ärkestift, det förra Borgå stift och Nyslotts stift. I geografiskt avseende kom det nya stiftet sålunda att omfatta svenskbygderna i Nyland, Åboland och Österbotten samt på Åland. Dessutom hörde till stiftet också den svenska och den tyska församlingen i Viborg samt från 1926 den svenska församlingen i Tammerfors. Stiftet blev unikt i Norden, emedan det skapades på språklig grund istället för på geografisk.

Borgå stift hade 2009 65 församlingar, med sammanlagt 258 345 församlingsmedlemmar, fördelade på nio prosterier (domprosteriet, Helsingfors, Mellersta Nylands, Raseborgs, Åbolands, Ålands, Närpes, Korsholms och Pedersöre prosterier). Några av församlingarna har en betydande finskspråkig minoritet. På 21 tvåspråkiga orter har det genom församlingsdelningar på språklig grund bildats enspråkiga svenska församlingar. Till stiftet hör också den tyska ev.-luth. församlingen i Finland och Rikssvenska Olaus Petri församling.

De folkliga väckelserörelserna har starkt präglat fromhetslivet inom Borgå., särskilt i Österbotten men också i landsförsamlingarna i det övriga stiftet. Den s.k. evangeliska riktningen har den största utbredningen, medan n. svenska Österbotten är präglat av inflytelser från finsk pietism och anglosaxisk väckelsefromhet. Här är också laestadianismen företrädd. Flerstädes har väckelserörelserna ingått förening med gammalkyrklig fromhet. De svenska kulturkretsarna har i likhet med industriarbetarna präglats av en kyrkokritisk inställning. Antalet personer, som utträder ur kyrkan, är numera ungefär lika stort som antalet inträdda (t.ex. 2000 var ant. utträdda 431, ant. inträdda 429). Bland finlandssvenskarna är utträdet ur kyrkan mindre än inom befolkningen i övrigt, under perioden 1997-2000 0,6 % mot 1,2 % inom hela befolkningen.

Genom tillkomsten av Borgå stift. har språkfrågan inom den ev.-luth. kyrkan i Finland erhållit en lycklig lösning. Härtill kommer att Borgå stift spelar en viktig roll som förmedlare av impulser mellan finskt och skandinaviskt kyrkoliv.

Biskopar: Max v. Bonsdorff 1923-54, G.O. Rosenqvist 1954-61, Karl-Erik Forssell 1961-70, John Vikström 1970-82, Erik Vikström 1982-2006, Gustav Björkstrand 2006-09, Björn Vikström 2009-. (John Vikström)



BorSt.jpg

Borgå domkyrka som uppfördes på 1400-talet är idag en av de mest besökta kyrkorna i Finland. Den 29 maj 2006 brann kyrkan. Taket ovanför valven totalförstördes men inredningen klarade sig utan större skador. Efter omfattande restaurerings- och återuppbyggnadsarbeten kunde kyrkan återinvigas i december 2008. Foto: Sakari Niemi.
Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
historia, stift (kyrkan), Borgå domkyrka
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 19.01.2011 av Johan Lindberg
Uppdaterat 19.04.2016 av Import