biskopsstift

biskopsstift. Finland blev biskopsdöme i början av 1200-t. Tidigast var möjligen Nousis, därefter Räntämäki (Korois) och från ca 1290 Åbo biskopssäte. Från Åbo stift avsöndrades 1554 Viborgs stift, vars säte 1723 flyttades till Borgå. Utöver de två stift som fanns i Finland vid tiden för skilsmässan från Sverige har nya stift inrättats genom delning av de tidigare, i den takt folkmängden och församlingarnas antal vuxit. På 1800-t. blev b:s antal fyra, sedan Kuopio (nuv. Uleåborgs) stift inrättats 1850, och Nyslotts (sedermera Viborgs, nuv. S:t Michels) 1897. Tfrs blev 1923 ett nytt centrum för de finskspråkiga församlingarna i Borgå stift i och med att ett nytt Borgå stift inrättades, till vilket alla landets församlingar med svensk majoritet överfördes. Kyrkomötet fattade 2002 beslut om att landets vid denna tidpunkt yngsta men folkrikaste b., Helsingfors stift (gr. 1959), skulle delas: från ingången av 2004 inrättades Esbo stift, som består av de finska församlingarna i de v. och mell. delarna av landskapet Nyland.

Finlands ev.-luth. kyrka omfattar nio b. (se även de separata uppslagsorden): Åbo (ärkestift), Uleåborgs (inrättat 1900), Tammerfors (1923), Borgå (1923), Kuopio (1939), Lappo (1956), S:t Michels (1945), Helsingfors (1959) och Esbo (2004). Den ortodoxa kyrkan omfattar Karelens ärkestift med säte i Kuopio, Helsingfors stift och Uleåborgs stift. Hfrs är sedan 1955 säte även för en katolsk biskop.