Ehrensvärd, Augustin (f. 25/9 1710 Västmanland, d. 4/10 1772 Virmo), militär och fästningsbyggare. Ehrensvärd ingick 1726 som volontär vid artilleriet, blev löjtnant 1734 och företog 1736-38 en utländsk resa för att studera artilleri och befästningskonst. Han deltog i kriget mot Ryssland 1741-43, avancerade 1749 till chef för artilleriet och spelade från mitten av 1740-talet en betydande politisk roll främst som militär expert. Ehrensvärd hade tagit stärkandet av Finlands försvar till sin livsuppgift och lyckades som inflytelserik medlem av hattpartiet genomdriva stora anslag för detta ändamål på 1746-47 års riksdag.
Ehrensvärd förordnades 1747 att med nästan oinskränkta befogenheter leda fästningsarbetena i den östra rikshälften. På hans initiativ påbörjades byggandet av Svartholms fästning utanför Lovisa och 1748 efter hans planer Sveaborg, som med tiden blev Nordens starkaste fästning. Galärflottan ombildades 1756 på hans förslag till arméns flotta, ställdes under hans befäl och förlades till Sveaborg. Hans verksamhet tangerade även det ekonomiska livet; han lät bl.a. utföra forsröjningar, genom vilka inlandets vatten skulle förbindas med havet, och kartläggningar av skärgården vid sydkusten.
Efter pommerska kriget, där Ehrensvärd varit bl.a. överbefälhavare, återgick han till sitt arbete, men skildes snart från sina uppgifter, sedan reaktionen mot hattarnas försvarsorganisation kommit vid riksdagen 1765-66. Redan vid följande riksdag 1769-70 återinsattes han dock i chefskapet för fästningsbyggnaderna och över den återupprättade arméns flotta; 1764 blev han general av kavalleriet (och friherre), 1772 efter statskuppen fältmarskalk. Ehrensvärd ägde Brändö gård och Hertonäs gård och var delägare i ett porslinsbruk som verkade på Hertonäs. Han dog på Saaris i Virmo socken (sedermera Mietois) och begrovs på Sveaborg, där ett av Sergel utfört monument restes över hans grav. - Han hyste en särskild förkärlek för Finland och visade även intresse för finska språket. Hans anteckningar under en resa i Finland utkom 1882. (O. Nikula, A. E., 1960; H. Eklund, A. E., 1997)
Ehrensvärd förordnades 1747 att med nästan oinskränkta befogenheter leda fästningsarbetena i den östra rikshälften. På hans initiativ påbörjades byggandet av Svartholms fästning utanför Lovisa och 1748 efter hans planer Sveaborg, som med tiden blev Nordens starkaste fästning. Galärflottan ombildades 1756 på hans förslag till arméns flotta, ställdes under hans befäl och förlades till Sveaborg. Hans verksamhet tangerade även det ekonomiska livet; han lät bl.a. utföra forsröjningar, genom vilka inlandets vatten skulle förbindas med havet, och kartläggningar av skärgården vid sydkusten.
Efter pommerska kriget, där Ehrensvärd varit bl.a. överbefälhavare, återgick han till sitt arbete, men skildes snart från sina uppgifter, sedan reaktionen mot hattarnas försvarsorganisation kommit vid riksdagen 1765-66. Redan vid följande riksdag 1769-70 återinsattes han dock i chefskapet för fästningsbyggnaderna och över den återupprättade arméns flotta; 1764 blev han general av kavalleriet (och friherre), 1772 efter statskuppen fältmarskalk. Ehrensvärd ägde Brändö gård och Hertonäs gård och var delägare i ett porslinsbruk som verkade på Hertonäs. Han dog på Saaris i Virmo socken (sedermera Mietois) och begrovs på Sveaborg, där ett av Sergel utfört monument restes över hans grav. - Han hyste en särskild förkärlek för Finland och visade även intresse för finska språket. Hans anteckningar under en resa i Finland utkom 1882. (O. Nikula, A. E., 1960; H. Eklund, A. E., 1997)
Ehrensvärd, Augustin. Fästningsbyggaren betraktade Finland som en jämbördig del av svenska riket och ansåg att ansvaret för dess försvar borde vila på det sistnämnda. Detalj av oljemålning av Olof Arenius. Foto: Finlands nationalmuseum.