Halikko, f.d. kommun i Egentliga Finland närmast v. om Salo. Då kommunen upphörde var dess areal 357 km2 och invånarantal 9 784.
H. utbreder sig n. om Halikkoviken och omfattar även Kimitoöns nordspets, sedan Angelniemi kommun inkorporerats 1967. Landskapet domineras av bördiga lerslätter i s., medan kommunens nordligare delar har en kargare prägel med berg och barrskog. Centralort är den stadsliknande kyrkbyn, belägen vid Kustbanan och sammanvuxen med Salo stad. Ortens industri består främst av lätt och medeltung metallindustri. I kommunen finns flera herrgårdar, främst bland dem Wiurila, Vuorentaka och Åminne. Trakten är även synnerligen rik på fornlämningar.
H. hörde ursprungligen troligen under Uskela, men bildade redan 1330 egen församling, i vilken herrarna till Åminne hade patronatsrätt till 1896. Den åt St:a Birgitta helgade gråstenskyrkan är uppförd under senare delen av 1400-t., medan Angelniemi träkyrka är byggd 1772. H. kommun införlivades med Salo stad vid ingången av 2009. (Halikon historia, 2 bd, 1984-92; V.J. Kallio, H. kyrka, 1926, Halikon historia, 1930; H. Koski, Halikon kunta 1867-1966, 1967; Kotiseutuni H., 1985)
H. utbreder sig n. om Halikkoviken och omfattar även Kimitoöns nordspets, sedan Angelniemi kommun inkorporerats 1967. Landskapet domineras av bördiga lerslätter i s., medan kommunens nordligare delar har en kargare prägel med berg och barrskog. Centralort är den stadsliknande kyrkbyn, belägen vid Kustbanan och sammanvuxen med Salo stad. Ortens industri består främst av lätt och medeltung metallindustri. I kommunen finns flera herrgårdar, främst bland dem Wiurila, Vuorentaka och Åminne. Trakten är även synnerligen rik på fornlämningar.
H. hörde ursprungligen troligen under Uskela, men bildade redan 1330 egen församling, i vilken herrarna till Åminne hade patronatsrätt till 1896. Den åt St:a Birgitta helgade gråstenskyrkan är uppförd under senare delen av 1400-t., medan Angelniemi träkyrka är byggd 1772. H. kommun införlivades med Salo stad vid ingången av 2009. (Halikon historia, 2 bd, 1984-92; V.J. Kallio, H. kyrka, 1926, Halikon historia, 1930; H. Koski, Halikon kunta 1867-1966, 1967; Kotiseutuni H., 1985)
Halikko. Den s.k. Kungsvägen löper här genom en av landets äldsta kulturbygder, där "fornstaden" Rikala omtalas i tidiga källor. Karta: Arttu Paarlahti.
Halikkos gamla kommunvapen som staden Salo tog i bruk då flera grannkommuner vid ingången av 2009 slogs samman med staden. Bildkälla: Finl. kommunförbund.