Kronohagen

Kronohagen, fi. Kruununhaka, delområde i distriktet Estnäs i centrala Hfrs, 6 873 inv. (2009). Kronohagen omfattar den forna Estnässkatan, dit staden flyttades i mitten av 1600-talet. Det har fått sitt namn av en hästhage som fanns n. om 1700-talets stadsområde. Kuperad terräng, särskilt i n., där det höga Broberget reser sig. I s. anlades i början av 1800-talet C.L. Engels monumentala centrum kring Senatstorget. Bland övriga byggnader märks Riksarkivet, Finlands Bank och Ständerhuset, alla tillkomna i slutet av 1800-talet, samt det något äldre Riddarhuset och den ortodoxa treenighetskyrkan (C.L. Engel, 1826). Nyklassicismens öppna stadsbyggnadsprinciper sätter ännu sin prägel på kvarteren vid Unionsgatan. Där finns även flera ypperliga exempel på jugendepokens byggnadskonst, t.ex. f.d. Sedmigradskys skola (V. Jung/E. Fabritius 1903), som fortfarande är svensk lågstadieskola. Elisabetstorget i Kronohagen var vid sidan av esplanaderna, Bulevarden och Gardestorget hemvist för stadens aristokrati fram till mitten av 1800-talet. Efter Åbo brand och universitetets flyttning till den nya huvudstaden 1828 blev Kronohagen de intellektuellas stadsdel. Det är i våra dagar en levande stadsdel med några nybyggda bostadshus, av vilka märks tillbyggnaderna till den f.d. borgströmska tobaksfabriken vid Sjötullstorget (K. Sivén, 1996).

I Kronohagen finns många statliga ämbetsverk och universitetsinstitutioner. Särskilt märks det nya komplexet för beteendevetenskaper högst uppe på Broberget (ark.byrån A6, 2005) och Svenska Social- och kommunalhögskolans nya byggnad (J. Leiviskä, 2009). Vidare bör nämnas det stora huset för kommunernas pensionskassa vid Unionsgatan 33 (K. & S. Paavilainen, 2005). I och med dessa byggnader är stadsdelen fullt utbyggd. (Kronohagen - vetenskapens stadsdel, red. R. Knapas, 2000)