Långbacka, Ralf Runar (f. 28/11 1932 Närpes), regissör och teaterchef, fil.kand. 1956, far till Mats Långbacka. Han har skapat teaterhistoria på många olika plan, som regissör (både av teater och opera), teaterchef, författare, forskare och pedagog. Brecht blev hans stora läromästare då han i ungdomen studerade i Berlin; omistliga för alla teatermakare är hans bok Bland annat om Brecht (1981) och hans skarpsynta pjäsanalyser i Möten med Tjechov (1986).
Långbacka var 1960-63 och 1963-65 chef för Åbo svenska teater och 1965-67 regissör på Kansallisteatteri och konstnärlig ledare på Svenska teatern. Han hade 1967-71 regiuppdrag på Nationaloperan, Lilla teatern, Göteborgs stadsteater, Dramaten i Stockholm och på Närpes teater, innan han fick en lyckospark och valdes till chef för Turun kaupunginteatteri (1971-77) tillsammans med chefsregissören Kalle Holmberg.
Långbacka hade ända sedan ungdomen troget stått vänsterut politiskt. Det stormade även tidvis friskt kring de s.k. "örnarna i Åbo", med bl.a. hetsartiklar i pressen. Livliga konstnärligt medryckande föreställningar övertygade dock publiken. 1973 kallades Turun kaupunginteatteri "Europas intressantaste teater" av den rikssvenske kritikern Leif Zern. Till Långbackas mest berömda uppsättningar i Åbo hör Galileis liv, van Gogh och hans avskedsföreställning Dantons död.
Under frilansperioden 1977-83 satte Långbacka upp bl.a. Brechts Svejk och Becketts I väntan på Godot på Lilla teatern och regisserade utomlands. Efter en del stötande och blötande blev han 1983 chef för Helsingfors stadsteater, där han stannade till 1987 och regisserade Lasse Pöysti i huvudrollen som Galilei och dessutom stod för en imponerande Tjechovsatsning med tre Tjechovpjäser samtidigt på stadsteaterns tre scener. 1992-95 gjorde Långbacka två av sina mest charmfulla och levnadsglada uppsättningar någonsin med Viirus-teamet, med Shakespeares komedier Som ni vill ha det och En midsommarnattsdröm på Kalvholmen utanför Hfrs; dessa åstadkom en veritabel folkvandring.
Långbacka har även regisserat opera både hemma och utomlands. Dessutom har han regisserat Närpesamatörerna i sammanlagt tio somrar (Väinö Linnas Pentinkulmatrilogi som han också dramatiserade) och Puntila och hans dräng Matti (senare också för film och tv). För Åbo svenska teater har han i tjechovsk anda skrivit den roliga pjäsen Olga, Irina och jag (1993).
Långbacka var konstnärsprofessor 1979-84 och 1988-93 samt 1994-99 professor på deltid i teatervetenskap vid Åbo Akademi. Han har haft ett stort antal förtroendeuppdrag, bl.a. ordförandeskapet i Finlands regissörsförbund 1978-82. Erhöll akademikers titel 2004. (Margita Andergård)
Långbacka tilldelades 2010 Tollanderska priset av Svenska Litteratursällskapet i Finland (red.).
Långbacka var 1960-63 och 1963-65 chef för Åbo svenska teater och 1965-67 regissör på Kansallisteatteri och konstnärlig ledare på Svenska teatern. Han hade 1967-71 regiuppdrag på Nationaloperan, Lilla teatern, Göteborgs stadsteater, Dramaten i Stockholm och på Närpes teater, innan han fick en lyckospark och valdes till chef för Turun kaupunginteatteri (1971-77) tillsammans med chefsregissören Kalle Holmberg.
Långbacka hade ända sedan ungdomen troget stått vänsterut politiskt. Det stormade även tidvis friskt kring de s.k. "örnarna i Åbo", med bl.a. hetsartiklar i pressen. Livliga konstnärligt medryckande föreställningar övertygade dock publiken. 1973 kallades Turun kaupunginteatteri "Europas intressantaste teater" av den rikssvenske kritikern Leif Zern. Till Långbackas mest berömda uppsättningar i Åbo hör Galileis liv, van Gogh och hans avskedsföreställning Dantons död.
Under frilansperioden 1977-83 satte Långbacka upp bl.a. Brechts Svejk och Becketts I väntan på Godot på Lilla teatern och regisserade utomlands. Efter en del stötande och blötande blev han 1983 chef för Helsingfors stadsteater, där han stannade till 1987 och regisserade Lasse Pöysti i huvudrollen som Galilei och dessutom stod för en imponerande Tjechovsatsning med tre Tjechovpjäser samtidigt på stadsteaterns tre scener. 1992-95 gjorde Långbacka två av sina mest charmfulla och levnadsglada uppsättningar någonsin med Viirus-teamet, med Shakespeares komedier Som ni vill ha det och En midsommarnattsdröm på Kalvholmen utanför Hfrs; dessa åstadkom en veritabel folkvandring.
Långbacka har även regisserat opera både hemma och utomlands. Dessutom har han regisserat Närpesamatörerna i sammanlagt tio somrar (Väinö Linnas Pentinkulmatrilogi som han också dramatiserade) och Puntila och hans dräng Matti (senare också för film och tv). För Åbo svenska teater har han i tjechovsk anda skrivit den roliga pjäsen Olga, Irina och jag (1993).
Långbacka var konstnärsprofessor 1979-84 och 1988-93 samt 1994-99 professor på deltid i teatervetenskap vid Åbo Akademi. Han har haft ett stort antal förtroendeuppdrag, bl.a. ordförandeskapet i Finlands regissörsförbund 1978-82. Erhöll akademikers titel 2004. (Margita Andergård)
Långbacka tilldelades 2010 Tollanderska priset av Svenska Litteratursällskapet i Finland (red.).
Långbacka, Ralf. Har arbetat som frilansregissör inte bara i Finland, utan också i Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Ryssland, Chile och USA. Sammanlagt har han regisserat ca 140 pjäser, två filmer och en del produktioner för radio och tv. Också hans skriftliga produktion är omfattande; han har skrivit omkring 500 artiklar om teater, film etc. samt några dramer. Foto: Svenska Litteratursällskapet i Finland.