Åbo svenska teater (ÅST) arbetar i det äldsta och enligt mångas mening vackraste teaterhuset i landet, invigt 1839. Det uppfördes enligt ritningar av stadsarkitekten P.J. Gylich; fasaderna ritades av C.L. Engel. I mitten av 1800-t. moderniserades huset och värme installerades. Samtidigt togs gasljus i bruk, vilket ökade brandrisken, och 1881 stod teaterhuset i lågor.
Byggnaden genomgick därefter en grundlig renovering. Fasaden fick sin nuvarande gestaltning efter C.J.v. Heidekens ritningar. Salongens nya dekor ritades av Arthur Kajanus. Den svenska dekorationsmålaren Carl Gustaf Wetterstrand fick i uppdrag att måla takmålningen i salongen. Målningen upptar fyra allegoriska kvinnogestalter, konstens genier, var och en omgivna av amoriner.
Då Hansakvarteret byggdes 1982 fick huset nya verkstadsutrymmen och kanslilokaliteter. Då byggdes också den lilla scenen, Studion, som befinner sig uppe i takhöjd ovanför köpcentret. Själva teatersalongen, som rymmer ca 400 åskådare, fick sin nuvarande utformning i slutet av 1800-t. Teatern hyrdes vid denna tid ut för längre eller kortare tid till utländska (mest svenska) resande teatersällskap, ända tills den 1894 blev en fast punkt för den ambulerande Svenska inhemska teatern, som 1919 ombildades till Å. Huset ägs av Stiftelsen för Åbo Akademi, medan Åbo svenska teaterförening jämte styrelse står för verksamheten.
Å. inledde sitt första spelår i september 1919 med Gunnar Berg som teaterchef. Han efterträddes följande år av Ernst Ahlbom, som redan tidigare vikarierat för August Arppe vid Svenska inhemska teatern och följaktligen var förtrogen med förhållandena. Ahlbom satte själv upp nästan alla de 22 pjäser som uppfördes under det första spelåret. Ensemblen hade några erfarna förmågor, bl.a. Dagny och Rafael Stenius samt Alma Berglund. 1921 engagerades Eja och Oscar Tengström, den senare även som regissör.
1926 övertog Oscar Tengström chefskapet. Repertoaren blev nu gedignare och tidsenligare. Bertolt Brechts Tiggaroperan kom upp redan hösten 1929, året efter det första framförandet i Berlin. Jarl Hemmers skådespel Med ödet ombord uruppfördes 1933 som opera med musik av Alfred Anderssén, och två år senare hade hans skådespel Anna Ringars urpremiär med Ella Eronen i titelrollen.
Åren 1937-45 inföll Leo Golowins chefstid. Han hade varit skådespelare och regissör vid Å. sedan 1930. Vilhelm Mobergs skådespel Kyskhet uruppfördes 1938 med författaren i salongen. Rurik Ekroos var chef för Å. 1945-57 och tf. teaterchef 1959-60. Han tog 1950 upp Walentin Chorells debutpjäs Fabian öppnar portarna, som man turnerade med på 15 orter, vidare nyare dramatik av Miller, O'Neill, Pagnol, Anouilh m.fl. Av nya förmågor som anställdes under denna tid kan nämnas Lisa Bergström, som visade prov på spontan vitalitet. Ekroos följdes av Edvin Granell, som var teaterchef i två år, ända fram till sin död 1959. Teatern hade 1945-75 en ypperlig scenograf i Gunnar Clement, som skapade sina scenbilder med fantasi och stilkänsla.
Ralf Långbacka var chef för Å. 1960-63. Han visade sin kapacitet som regissör och satte upp bl.a. Tjechovs Onkel Vanja och Tre systrar. Musikalen Irma la Douce blev en publiksuccé. Vidare uppförde Långbacka O'Neills Lång dags färd mot natt med Erik Lindström som gäst i faderns roll. Också den finska publiken började alltmera uppmärksamma Å. Sara Strengells ambitiösa chefsår 1963-65 inleddes med en briljant uppsättning av musikalen Boy friend med Liisa Tuomi i huvudrollen och Gordon Marsh som regissör och koreograf. Carl-Axel Heiknert (teaterchef 1965-68) strävade efter en tidsenlig repertoar som samtidigt skulle roa publiken. Då Heiknert insjuknade, ryckte teaterföreningens ordförande Disan von Rettig in, och hon utsågs även till teaterchef för spelåret 1968-69.
Hon efterträddes av Lars Svedberg, som stannade åren 1969-72. Teatern befann sig vid denna tid i en kris, men denna kunde övervinnas tack vare Svedbergs och hela personalens insatser. Svedbergs främsta iscensättning blev Ben Jonsons Volpone i en ny version av Göran G. Eriksson med Bjarne Commondt i titelrollen och Göran Schauman som den sluge betjänten. Svedberg spelade själv den krävande huvudrollen som läkaren i Jens Björneboes skådespel Semmelweis, som hade världspremiär på Å.
1972 utsågs Ralf Forsström till teaterchef. Han lät Jouko Turkka sätta upp Daniel Hjort i en uppseendeväckande ny tolkning. Teatern utvidgade nu ytterligare sin uppsökande verksamhet och gav föreställningar på ett tjugotal orter i regionen. 1973-75 var skådespelaren och regissören Hans Polster teaterchef, medan Ritva Holmberg var regissör 1974-75 och konstnärlig ledare och dramaturg 1975-77. Teaterns ekonomichef och administrativa chef Hans Berglund arbetade som teaterchef 1975-78.
I väntan på regionteaterunderstödet fortsatte Å. att arbeta för kontakten med skärgården. Butiken av Rainer Alander, ett spel med skärgårdsmotiv, hade premiär på Kökar. En frodig föreställning var dramatiseringen av Maria Jotunis sju noveller Man kallar det kärlek i Ritva Holmbergs regi. Hans Polster satte upp Brechts Tiggaropera i en förkortad version för turnéer, den tredje iscensättningen av pjäsen under årens lopp.
Johan Simberg trädde till som konstnärlig ledare 1977. Spelåret inleddes med Två ungherrar från Verona, en sällan spelad Shakespearepjäs. Musikalen Spelman på taket med Evert Lindkvist som gäst i Tevjes roll blev en stor succé i Georg Malvius regi; den uppfördes sextio gånger. Simberg efterträddes 1979 av Malvius, som regisserade West side story helt och hållet med inhemska krafter. Repertoaren upptog även en suggestiv tolkning av Strindbergs Fröken Julie. Malvius lämnade teatern i början av 1982 och följdes av dramaturgen Laura Pape-Butler, som i sin tur 1984 efterträddes av Georg Dolivo.
Dolivo flyttade 1987 till Svenska teatern och efterträddes av Peter Snickars. Därpå följde Dick Idman (1989 -91) och Laila Björkstam (1991-94). Under den sistnämndas tid hade teatern en stor musikalsuccé, La Cage aux Folles (1991-92). Inhemska pjäser som uppfördes under decenniet var Susanne Ringells Pantlånekontoret (1992), Ralf Långbackas Olga, Irina och jag (1993) och Johanna Enckells Hundrade drömmar fröken (om Sara Wacklin; 1997).
Patrik Drake var chef 2000-06 och uppförde bl.a. intressanta pjäser om kvinnors öden, Seppo Parkkinens Mot Vintergatan (om Edith Södergran och Hagar Olsson), Anders Larssons Krusbärsträdgården (2000), Ingegerd Monthans Drottningmötet (2003) och Harriet Nylund-Donners Sången i Själö (2004). Sistnämnda pjäs regisserades av Joachim Thibblin, som 2006 utnämndes till chef för Å. efter Patrik Drake.
En viktig milstolpe passerades 1980, då Å. fick status som regionteater. Detta innebär att teatern står för teaterutbudet på svenska i Åbo stad, Åboland, på Åland och i Västnyland. (S. Wiitanen, Å. 1919-65, repertoarbok 1966; E. Krohn/T.T. Rinne, Turkulaisen teatterin historia 1, 1966; E.M. Vilho/L. Nyman/C. Zilliacus, Åbo teaterhus 150 år, 1989) (Margita Andergård)
Byggnaden genomgick därefter en grundlig renovering. Fasaden fick sin nuvarande gestaltning efter C.J.v. Heidekens ritningar. Salongens nya dekor ritades av Arthur Kajanus. Den svenska dekorationsmålaren Carl Gustaf Wetterstrand fick i uppdrag att måla takmålningen i salongen. Målningen upptar fyra allegoriska kvinnogestalter, konstens genier, var och en omgivna av amoriner.
Då Hansakvarteret byggdes 1982 fick huset nya verkstadsutrymmen och kanslilokaliteter. Då byggdes också den lilla scenen, Studion, som befinner sig uppe i takhöjd ovanför köpcentret. Själva teatersalongen, som rymmer ca 400 åskådare, fick sin nuvarande utformning i slutet av 1800-t. Teatern hyrdes vid denna tid ut för längre eller kortare tid till utländska (mest svenska) resande teatersällskap, ända tills den 1894 blev en fast punkt för den ambulerande Svenska inhemska teatern, som 1919 ombildades till Å. Huset ägs av Stiftelsen för Åbo Akademi, medan Åbo svenska teaterförening jämte styrelse står för verksamheten.
Å. inledde sitt första spelår i september 1919 med Gunnar Berg som teaterchef. Han efterträddes följande år av Ernst Ahlbom, som redan tidigare vikarierat för August Arppe vid Svenska inhemska teatern och följaktligen var förtrogen med förhållandena. Ahlbom satte själv upp nästan alla de 22 pjäser som uppfördes under det första spelåret. Ensemblen hade några erfarna förmågor, bl.a. Dagny och Rafael Stenius samt Alma Berglund. 1921 engagerades Eja och Oscar Tengström, den senare även som regissör.
1926 övertog Oscar Tengström chefskapet. Repertoaren blev nu gedignare och tidsenligare. Bertolt Brechts Tiggaroperan kom upp redan hösten 1929, året efter det första framförandet i Berlin. Jarl Hemmers skådespel Med ödet ombord uruppfördes 1933 som opera med musik av Alfred Anderssén, och två år senare hade hans skådespel Anna Ringars urpremiär med Ella Eronen i titelrollen.
Åren 1937-45 inföll Leo Golowins chefstid. Han hade varit skådespelare och regissör vid Å. sedan 1930. Vilhelm Mobergs skådespel Kyskhet uruppfördes 1938 med författaren i salongen. Rurik Ekroos var chef för Å. 1945-57 och tf. teaterchef 1959-60. Han tog 1950 upp Walentin Chorells debutpjäs Fabian öppnar portarna, som man turnerade med på 15 orter, vidare nyare dramatik av Miller, O'Neill, Pagnol, Anouilh m.fl. Av nya förmågor som anställdes under denna tid kan nämnas Lisa Bergström, som visade prov på spontan vitalitet. Ekroos följdes av Edvin Granell, som var teaterchef i två år, ända fram till sin död 1959. Teatern hade 1945-75 en ypperlig scenograf i Gunnar Clement, som skapade sina scenbilder med fantasi och stilkänsla.
Ralf Långbacka var chef för Å. 1960-63. Han visade sin kapacitet som regissör och satte upp bl.a. Tjechovs Onkel Vanja och Tre systrar. Musikalen Irma la Douce blev en publiksuccé. Vidare uppförde Långbacka O'Neills Lång dags färd mot natt med Erik Lindström som gäst i faderns roll. Också den finska publiken började alltmera uppmärksamma Å. Sara Strengells ambitiösa chefsår 1963-65 inleddes med en briljant uppsättning av musikalen Boy friend med Liisa Tuomi i huvudrollen och Gordon Marsh som regissör och koreograf. Carl-Axel Heiknert (teaterchef 1965-68) strävade efter en tidsenlig repertoar som samtidigt skulle roa publiken. Då Heiknert insjuknade, ryckte teaterföreningens ordförande Disan von Rettig in, och hon utsågs även till teaterchef för spelåret 1968-69.
Hon efterträddes av Lars Svedberg, som stannade åren 1969-72. Teatern befann sig vid denna tid i en kris, men denna kunde övervinnas tack vare Svedbergs och hela personalens insatser. Svedbergs främsta iscensättning blev Ben Jonsons Volpone i en ny version av Göran G. Eriksson med Bjarne Commondt i titelrollen och Göran Schauman som den sluge betjänten. Svedberg spelade själv den krävande huvudrollen som läkaren i Jens Björneboes skådespel Semmelweis, som hade världspremiär på Å.
1972 utsågs Ralf Forsström till teaterchef. Han lät Jouko Turkka sätta upp Daniel Hjort i en uppseendeväckande ny tolkning. Teatern utvidgade nu ytterligare sin uppsökande verksamhet och gav föreställningar på ett tjugotal orter i regionen. 1973-75 var skådespelaren och regissören Hans Polster teaterchef, medan Ritva Holmberg var regissör 1974-75 och konstnärlig ledare och dramaturg 1975-77. Teaterns ekonomichef och administrativa chef Hans Berglund arbetade som teaterchef 1975-78.
I väntan på regionteaterunderstödet fortsatte Å. att arbeta för kontakten med skärgården. Butiken av Rainer Alander, ett spel med skärgårdsmotiv, hade premiär på Kökar. En frodig föreställning var dramatiseringen av Maria Jotunis sju noveller Man kallar det kärlek i Ritva Holmbergs regi. Hans Polster satte upp Brechts Tiggaropera i en förkortad version för turnéer, den tredje iscensättningen av pjäsen under årens lopp.
Johan Simberg trädde till som konstnärlig ledare 1977. Spelåret inleddes med Två ungherrar från Verona, en sällan spelad Shakespearepjäs. Musikalen Spelman på taket med Evert Lindkvist som gäst i Tevjes roll blev en stor succé i Georg Malvius regi; den uppfördes sextio gånger. Simberg efterträddes 1979 av Malvius, som regisserade West side story helt och hållet med inhemska krafter. Repertoaren upptog även en suggestiv tolkning av Strindbergs Fröken Julie. Malvius lämnade teatern i början av 1982 och följdes av dramaturgen Laura Pape-Butler, som i sin tur 1984 efterträddes av Georg Dolivo.
Dolivo flyttade 1987 till Svenska teatern och efterträddes av Peter Snickars. Därpå följde Dick Idman (1989 -91) och Laila Björkstam (1991-94). Under den sistnämndas tid hade teatern en stor musikalsuccé, La Cage aux Folles (1991-92). Inhemska pjäser som uppfördes under decenniet var Susanne Ringells Pantlånekontoret (1992), Ralf Långbackas Olga, Irina och jag (1993) och Johanna Enckells Hundrade drömmar fröken (om Sara Wacklin; 1997).
Patrik Drake var chef 2000-06 och uppförde bl.a. intressanta pjäser om kvinnors öden, Seppo Parkkinens Mot Vintergatan (om Edith Södergran och Hagar Olsson), Anders Larssons Krusbärsträdgården (2000), Ingegerd Monthans Drottningmötet (2003) och Harriet Nylund-Donners Sången i Själö (2004). Sistnämnda pjäs regisserades av Joachim Thibblin, som 2006 utnämndes till chef för Å. efter Patrik Drake.
En viktig milstolpe passerades 1980, då Å. fick status som regionteater. Detta innebär att teatern står för teaterutbudet på svenska i Åbo stad, Åboland, på Åland och i Västnyland. (S. Wiitanen, Å. 1919-65, repertoarbok 1966; E. Krohn/T.T. Rinne, Turkulaisen teatterin historia 1, 1966; E.M. Vilho/L. Nyman/C. Zilliacus, Åbo teaterhus 150 år, 1989) (Margita Andergård)
Åbo svenska teater som snart har tvåhundra år på nacken pålades 2005, då 400 pålar pressades ner i leran under byggnaden. Pålningsarbetet var svårt och kostnadskrävande, men nödvändigt för att huset i framtiden skall stå på fast grund. Foto: Åbo svenska teater, T. Kreutzman.