livsmedelsindustri. Finländsk l. räknar sina anor från 1758, då det första sockerraffinaderiet inledde sin verksamhet. De första bryggeri- och läskedrycksindustrianläggningarna grundades i början av 1800-t. Kring mitten av 1800-t. uppstod en kvarnindustri, och vid följande sekelskifte hade de flesta inemot 30 grenarna inom l. blivit till. Under tiden mellan de båda världskrigen expanderade l. snabbt och en del nya grenar tillkom. Den snabbaste utvecklingen skedde dock efter andra världskriget, vilket ytterst berodde på Finlands omvandling från ett agrarland till ett "postindustriellt" samhälle.
Omkring 90 % av de i Finland framställda livsmedlen är idag industriellt förädlade, mot ca 50 % i slutet av 1930-t. Råvarorna är till ca 85 % inhemska; värdet av inköpen från lantbruket stiger årligen till miljardbelopp. Vissa råvaror måste dock importeras, t.ex. kaffe, te, kryddor och ris samt en del av sockret.
L. är näst skogs-, metall- och den kemiska industrin landets största industribransch med avseende på produktionens bruttovärde. Största delen av l. är koncentrerad till landets folkrika s. och s.v. delar, där Hfrs och Åbo med omgivningar samt Tfrs, Lahtis och Villmanstrand utgör de viktigaste centra. Större anhopningar av l. finns vidare i Uleåborg, Vasa, Jyväskylä, Kuopio och Björneborg. Inom l. fanns 2004 drygt 700 arbetsställen med totalt omkring 40 000 anställda. De viktigaste grenarna inom l. är bageriindustrin, ÿslakteriindustrin och ÿmejeriindustrin. Bland övriga branscher märks sockerindustrin, ÿsötsaksindustrin, rosteriindustrin (kaffe) och margarinindustrin. Beträffande dryckesvaruindustrin, se alkoholdrycker och bryggeri- och läskedrycksindustri; jfr även tobaksindustri.
L. är en typisk hemmamarknadsindustri, men sedan början av 1960-t. har industriellt förädlade livsmedel exporterats i växande utsträckning. Det viktigaste exportlandet är Ryssland (som står för ca 20 % av livsmedelsexporten), följt av Sverige, USA, Estland, Tyskland och Belgien.
Trots farhågor om motsatsen anpassade sig finländsk l. i allmänhet väl till den förändrade situationen efter inträdet i EU 1995, då det tidigare importskyddet bortföll. Antalet anställda inom l. har dock minskat avsevärt under det senaste decenniet. Den inhemska l:s marknadsandel ligger idag (2005) omkring 85 %, vilket innebär att den finländska livsmedelsproduktionen har bibehållit sin konkurrenskraft även efter tio år av EU- medlemskap.
De finländska livsmedelskoncernerna landsteg på 1990-t. i Baltikum och driver numera bryggerier, charkuterifabriker, bagerier, mejerier m.m. i länderna s. om Finska viken. I gengäld har utländska företag i synnerhet efter EU-inträdet 1995 etablerat sig på den finländska marknaden.
L:s intressen tillvaratas av Finlands näringsliv EK, medan arbetstagarna representeras av Finlands livsmedelsarbetareförbund (Suomen elintarviketyöläisten liitto), gr. 1905. Detta under decennierna efter andra världskriget folkdemokratiskt dominerade förbund hör till FFC och hade 2004 ca 39 400 medlemmar. (T. Oinonen, Me emme pyydä, me vaadimme: Suomen elintarviketyöläisten liitto 1905-1980, 1980; J. Ala-Peijari, Elintarviketeollisuus kansantaloudessa, 1987)
Omkring 90 % av de i Finland framställda livsmedlen är idag industriellt förädlade, mot ca 50 % i slutet av 1930-t. Råvarorna är till ca 85 % inhemska; värdet av inköpen från lantbruket stiger årligen till miljardbelopp. Vissa råvaror måste dock importeras, t.ex. kaffe, te, kryddor och ris samt en del av sockret.
L. är näst skogs-, metall- och den kemiska industrin landets största industribransch med avseende på produktionens bruttovärde. Största delen av l. är koncentrerad till landets folkrika s. och s.v. delar, där Hfrs och Åbo med omgivningar samt Tfrs, Lahtis och Villmanstrand utgör de viktigaste centra. Större anhopningar av l. finns vidare i Uleåborg, Vasa, Jyväskylä, Kuopio och Björneborg. Inom l. fanns 2004 drygt 700 arbetsställen med totalt omkring 40 000 anställda. De viktigaste grenarna inom l. är bageriindustrin, ÿslakteriindustrin och ÿmejeriindustrin. Bland övriga branscher märks sockerindustrin, ÿsötsaksindustrin, rosteriindustrin (kaffe) och margarinindustrin. Beträffande dryckesvaruindustrin, se alkoholdrycker och bryggeri- och läskedrycksindustri; jfr även tobaksindustri.
L. är en typisk hemmamarknadsindustri, men sedan början av 1960-t. har industriellt förädlade livsmedel exporterats i växande utsträckning. Det viktigaste exportlandet är Ryssland (som står för ca 20 % av livsmedelsexporten), följt av Sverige, USA, Estland, Tyskland och Belgien.
Trots farhågor om motsatsen anpassade sig finländsk l. i allmänhet väl till den förändrade situationen efter inträdet i EU 1995, då det tidigare importskyddet bortföll. Antalet anställda inom l. har dock minskat avsevärt under det senaste decenniet. Den inhemska l:s marknadsandel ligger idag (2005) omkring 85 %, vilket innebär att den finländska livsmedelsproduktionen har bibehållit sin konkurrenskraft även efter tio år av EU- medlemskap.
De finländska livsmedelskoncernerna landsteg på 1990-t. i Baltikum och driver numera bryggerier, charkuterifabriker, bagerier, mejerier m.m. i länderna s. om Finska viken. I gengäld har utländska företag i synnerhet efter EU-inträdet 1995 etablerat sig på den finländska marknaden.
L:s intressen tillvaratas av Finlands näringsliv EK, medan arbetstagarna representeras av Finlands livsmedelsarbetareförbund (Suomen elintarviketyöläisten liitto), gr. 1905. Detta under decennierna efter andra världskriget folkdemokratiskt dominerade förbund hör till FFC och hade 2004 ca 39 400 medlemmar. (T. Oinonen, Me emme pyydä, me vaadimme: Suomen elintarviketyöläisten liitto 1905-1980, 1980; J. Ala-Peijari, Elintarviketeollisuus kansantaloudessa, 1987)